Om du såg mig nu

Fjärde, och förmodligen sista, delen av Sofia Nordins postapokalyptiska serie dök upp hos mig i fredags och jag var tvungen att börja läsa direkt. Trots att det kommit två delar emellan är det fortfarande den första boken jag minns och gillar bäst av de fyra. De andra är såklart spännande, men de blir liksom inte riktigt lika speciella. Maria skrev om första delen HÄR. De andra har vi faktiskt inte recenserat här på bloggen. Grundhistorien är att i stort sett alla människor har dött i en mystisk feber på bara några timmar och kvar finns ett fåtal ungdomar som försöker göra allt för att överleva. I första boken är det Hedvig som är huvudperson. Hon tar sig till en 4H-gård där hon bygger upp ett litet jordbruk. Dit kommer Ella och senare hittar de Ante i skogen. Andra boken handlar om Ante som ska försöka förhålla sig till den ombytliga Ella och snälla Hedvig i huset. Sen hittar de också syskonen Nora och Malte. I tredje boken följer vi Ella under tiden hon och Nora ger sig av mot Umeå eftersom hon hört en radiosändning därifrån. Nora blir sjuk och de tar sig inte ända fram utan hittar andra överlevare som de får bo med.

I den här boken får vi följa Esmael. Efter att Ella och Nora bott tillsammans med Esmael, Sandra och Bianca en tid på sin väg mot Umeå försvinner plötsligt Ella utan ett ord. Esmael som trodde att han och Ella hade något speciellt på gång blir både arg och ledsen. Efter ett gräl med de andra bestämmer han sig för att ge sig av efter henna. Han vet ju att hon velat till Umeå länge, för att ta reda på om det finns fler överlevare efter febern där. Esmael tar en cykel och ger sig iväg på den 17 mil långa turen utan att få med sig något direkt att äta eller dricka på vägen. Ganska utmattad kommer han fram till Umeå, men han hittar inte Ella eller någon annan levande människa heller för den delen. Istället hittar han ett hus som han tar sig in och gör sig hemmastadd i. Men han kan inte ge upp tanken på Ella. Någonstans måste hon ju finnas och hans drömmar om hur fantastiskt allt kommer att bli när han hittar henne och hon ber om ursäkt blandas med hans frustration över hur egoistisk och jobbig hon är. Och som en nästan kan tänka sig blir inte direkt deras möte ackompanjerat av några vackra stråkar. Istället blir konflikten dem emellan bara värre och Esmael alltmer desperat. Hur ska han kunna ta sig tillbaka till Nora, Bianca och Sandra utan att ha lyckats med någonting? Och hur ska han kunna bli kvar i Umeå utan att ha någon att vara med?

Det är verkligen lite ångestframkallande att inse att inte ens de få som överlever kan vara sams. Att deras liv mitt i eländet dessutom är fullt av missförstånd, oinfriade förväntningar, ilska, bråk, frustration och sorg. Jag vill både trösta Esmael och läxa upp honom för att han beter sig som han gör. Det han gör och tänker är både förståeligt och helt från vettet, men det är kanske inte så konstigt om en 13-åring reagerar lite irrationellt på att hela hans värld slagits i spillror.

16 rader - Petter

Så har jag nu, kanske 15-20 år efter många andra börjat lyssna ORDENTIGT på Petter och hans texter. Detta tack vare att jag nu i veckan fick hans bok 16 rader i min hand. Jag började läsa och sedan kunde jag inte sluta läsa. Jag läste och läste medan jag parallellt lyssnade på texterna som han skriver om.

Jag är en ovan raplyssnare har aldrig riktigt tyckt att rap är min musik men kanske kan det bli det?? Petters texter är sååå bra, finurliga, poetiska, intelligenta och narrativa. Texten OM texterna är minst lika bra och är det som gör boken så läsvärd. Petter skriver om var i livet han befann sig när han skriver låttexterna till sina olika album. Hur tänkte han? Vad inspirerade honom? Vad var jobbigt i hans liv just då? Han bjuder generöst in oss i hans värld. Hans låttexter är fulla av liknelser och (litterära) referenser som man inte upptäcker vid en första genomlyssning - man behöver läsa om låtarna för att förstå dem.

Petter har delvis haft en jobbig uppväxt. Han skriver i boken om dåliga resultat, betyg och lågt självförtroende. Men också om mötet med en entusiasmerande svensklärare på Komvux om en mor som stöttat och aldrig gett upp och om inspiration i litteratur, film, konstverk och resor.

"Utifrån mina egna erfarenheter kommer min inspiration ofta från litteraturen. Jag brukar säga att ju mer jag läser, desto bättre texter skriver jag"

Om denna låten "En resa" skriver Petter i boken "En resa" är egentligen i stora drag ett hopkok av alla mina fantasier som barn.

Jag har alltid varit förtjust i fantasy och olika kulturers mytologi, framförallt den grekiska. När jag insåg hur jag kunde använda allegorier i mina texter blev det ett sätt att måla upp scenarion."

Genom att bearbeta (Läsa - Lyssna - Skriva!!) boken 16 rader tillsammans med ungdomar borde man verkligen kunna inspirera till skrivande, det är också Petters önskan med boken. 

Jag ska genast tipsa om boken för alla svensklärare som jag känner!

"- Jag är som ett isberg, finns mer under ytan

Få som verkligen känner mig, som sett den sidan

- hänger mest med mig själv om du frågar mig

Min agenda, kraven som plågar mig

måste vidare, bara bort ett tag

det känns inget vidare, men jag kommer tillbaks

så jag hoppar in i bilen, vet knappt vart det bär åt

Humanist, jag öppen mot världen

Intellektet min föda på färden

det är mitt vapen, jag har bytt det mot svärden

- Alltid på jakt, efter min lilla frizon

lite kunskap vill vidga min visdom

- Ambitionen är min största talang,

- mitt sätt hur jag prompt tar mig fram

- gravitation jag kanske kraschar till slut

men det spelar ingen roll för det jag känner just nu"

 Refrängen ur Måste vidare

Warriors Del ett- Ut i det vilda

Rost är en röd och vacker tamkatt som lever ett ganska behagligt och  bekymmersfritt liv. Han får mat i skålen och hans människor kelar med honom. På ytan verkar allt bara bra. Men när Rost sover drömmer han om att få jaga möss, om att få känna vinden i sin päls och om att få känna sig fri. En av kattkompisarna på gatan har blivit lat och orkeslös efter att hans människor, tvåbeningarna, låtit honom besöka "skäraren". Rost är rädd för att gå samma öde till mötes.

En dag när han är ute och går så vidgar han sin runda och går in på ett område som han tidigare inte varit på. Där möter han Gråtass, en katt som är krigarlärling i Åskklanen. Gråtass är ganska kaxig mot Rost och hånar honom för att han är en "tamkatt"- alltså ingen riktig katt! Rost är tuff och försvarar sig mot Gråtass. Vad ingen av dem vet är att ledaren för Åskklanen betraktar dem på avstånd och att hon blir väldigt imponerad av Rost. Efter uppgörelsen får han ett erbjudande, eller en utmaning, om att gå med i Åskklanen!

Men har Rost vad som krävs för att leva ute i det vilda? Hur ska det gå för honom?

Det är början på ett helt nytt liv för Rost och startskottet på serien Warriors som handlar om krigarkatter. 

I generationer har de fyra kattklanerna(Åskklanen, Flodklanen, Skuggklanen och Stjärnklanen) delat upp skogen enligt lagarna som deras förfäder en gång stiftat. Men tiderna förändras och alla respekterar inte längre kodexen som styr krigarkatternas liv. Samtidigt blir den lömska Skuggklanen alltmer aggressiv och stolta krigare dör i de våldsamma striderna mellan klanerna. Rost kastas rakt in i striderna och det är mycket spännande!

Är du sugen på en spännande och annorlunda serie som innehåller mycket action? Då ska du läsa Warriors! 

Vad en bok kan betyda.

I helgen har jag suttit på läktaren och följt min vuxna dotters matcher i Roller Derby. De vann båda sina matcher och ligger bra till i Elitserien.
Det är god stämning  och en kommer lätt i samspråk med andra. Bredvid mig satt Amidala och hennes familj. Hon drömmer om att få börja spela i juniorlaget och väntar spänt på att Malmö Crime City Rollers nya träningslokal ska bli klar. Matchen blev en upplevelse och inte nog med det, hon fick en fin tröja med lagets logga på av föräldrarna.
Jag undrade naturligtvis hur hon blivit intresserad av sporten. Svaret kom blixtsnabbt, av en bok. Snart hade vi kommit fram till att boken hon läst är Roller Girl som jag skrivit om tidigare HÄR på Bubbel. Inte nog med att hela familjen fanns på plats i publiken. Lillasyster har också blivit intresserad och ska också börja träna.


När Amidala fyllde 11 år bakade hon sin egen födelsedagstårta. Designen är hennes egen, det är en Roller Derbybana med flera åkare ute på banan.

Tänk vad en bok kan inspirera till! Det har ju diktatorer genom tiderna insett och många gånger har bokbål brunnit med "förbjuden " litteratur.

På väg hem från matchen funderade jag på vilka böcker som betytt mycket för mig. Om jag stannar vid mig själv som vuxen blir det Gun Britt Sundströms, Maken som gett mig värdefullt stöd i viktiga värderingar. Vidare Marit Paulsens, Natten är min egen. Den gav mig styrka under jobbiga år och lärde mig att vända på tanken till något positivt. Sist men inte minst  Italo Calvinos, Klätterbaronen som värnar om drömmarna och gör det omöjliga till möjligt.
 Nu bollar jag till mina bibliotekariekollegor, vilka är era viktigaste böcker?

Vad är en människa?

Christina tipsade i förra veckan om miniutställningen om Anne Frank och fördomar, med anledning av Förintelsens minnesdag idag. På radion på väg till jobbet idag hörde jag om en annan satsning från Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) som idag lanserar en ny plattform med syfte att öka kunskapen om Förintelsen. Så här står det på deras webbplats: "Utbildningsmaterialet Vad är en människa? utgår från en persons vittnesmål. Levnadsberättelsen ger en bild av hur det var att vara ung och jude i Europa före, under och efter Förintelsen. Från detta vittnesmål vidgas perspektivet till det som brukar kallas den kollektiva historien."

En av anledningarna till att det här materialet har tagits fram nu är att de överlevande från Förintelsen, som tidigare get sig ut i skolorna för att berätta, börjar bli för få och för gamla. För att alla berättelser inte ska dö med dem har SKMA börjar filma och spela in dem och gjort dem tillgängliga för alla att gratis ta del av. Fler berättelser kommer att läggas upp under året.

Läs mer och skapa inloggning till Vad är en människa? HÄR.

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks

För något år sedan läste jag boken Kanske är det allt du behöver veta. Det är en speciell ungdomsbok som jag tycker mycket om. Nu har jag läst Den ökända historien om Frankie Landau-Banks denna bok är skriven av samma författare, nämligen E Lockhart (vilket är en pseudonym, författaren heter Emily Jenkins).

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks utspelar sig på en internatskola (highschool) i USA. Frankie börjar nu andra året på skolan och blir under detta året tillsammans med populäre Matthew Livingstone. Hon får status bland klasskompisarna i och med att hon är tillsammans med Matthew. Samtidigt upptäcker hon att han ljuger för henne ibland och att han inte alltid vill ha med henne. Vi möter många olika karaktärer i boken, det är killarna kring Matthew men också Frankies tjejkompisar och en del lärare.

Det jag gillar med boken är de litterära referenserna som finns med t ex till Michael Foucault och PG Wodehouse. Vidare ifrågasätts könsroller och osynliga normer och feministiska tankar smygs in i handlingen utan att detta känns övertydligt. Det är en smart och lite komplex bok för de goda läsarna. Boken lämnar en del handling öppen för läsaren att tolka, allt berättas inte.

Jag önskar att fler tonåringar oftare valde denna typen av böcker som har lite intressantare och djupare handling och karaktärsbeskrivningar. Det är en utmaning för oss som arbetar i skolan att tipsa om och arbeta med lite mer avancerade böcker för de elever som klarar av det. Tyvärr är bokomslaget på just denna boken inte så lyckat då boken antagligen kommer att väljas bort av killar. Handlingen är i allra högsta grad en bok som borde tilltala killar.

Enligt O har skrivit väldigt bra om både denna boken och om en del andra ungdomsböcker på sin blogg. Läs här.

Hemlig

Just nu håller jag på att läsa för barnen som går i andra klass. Jag läser och vi samtalar om text och bild.
Jag blev så förtjust i Rose Lagercrantz bok Hemlig med underbara bilder av Tord Nygren och bestämde mig för den. Mycket för att det är ett angeläget tema att samtala om. Jag hade nog inte insett bokens alla förtjänster utan förstod det först när jag började läsa och samtala med första gruppen.
Huvudpersonen är en flicka som kallar sig M, mer kan hon inte säga för hon är ju hemlig. Det är hon och hennes mamma som bor i ett rum i ett hus på en ö. Huset är Kerstins och rummet ligger innanför köket. Gardinerna är alltid fördragna, ingen får ju veta...
Sakta rullas berättelsen upp, mamma vill inte att M ska gå ut men vem kan motstå ett blommande körsbärsträd som det går att klättra i och spana ut över det oroliga havet. Lika orolig som mamman, vilket hon dämpar med tabletter. Tänk om polisen kommer? Vad har de gjort undrar barnen? M för en kompis i Teo som klättrar upp i trädet och lär henne svenska för nu får vi veta att hon kommer från ett annat land. Snart vet vi också att hennes pappa är fängslad på grund av det han skrivit. Honom har M inte träffat sedan hon var liten. Hur ser han ut egentligen?
Det går att berätta den här berättelsen som M och hennes mamma delar med så många andra utan att nämna orden flyktingförläggning, Migrationsverket och avslag. Men oron, ovissheten och det långtråkiga ryms.
Rose berättelse sträcker sig från vår till vinter vilket vi kan följa bland annat genom körsbärsträdets förvandling, att Teo måste börja skolan och hemliga presenter som M får av honom. Det och Tords bidrag med katten och skatan som återkommer i nästan alla bilder utan att nästan inte alls nämnas i texten. Allt detta gör att vi kan samtala om det kända och invanda samtidigt som Ms öde vävs in och blir till en självklarhet. Klart att hon måste få stanna!
Och den slutar så fint med att Ms pappa kommer gående över isen och först skrämmer men sen blir till glädje. Dessutom kan M börja skolan det har rektorn lovat ska gå bra, ingen får komma och hämta M där!
Alla grupper tycker mycket om boken, för att den är så spännande uppbyggd, för de vackra bilderna, för tryggheten i texten trots berättelsens otrygghet och för att den slutar lyckligt.
"Vi säger inte ett knyst till den andra gruppen" hör jag barmen säga när de smyger tillbaka. "Nej för då förstör vi berättelsen" svarar en annan.