torsdag 26 januari 2017

Hemlig

Just nu håller jag på att läsa för barnen som går i andra klass. Jag läser och vi samtalar om text och bild.
Jag blev så förtjust i Rose Lagercrantz bok Hemlig med underbara bilder av Tord Nygren och bestämde mig för den. Mycket för att det är ett angeläget tema att samtala om. Jag hade nog inte insett bokens alla förtjänster utan förstod det först när jag började läsa och samtala med första gruppen.
Huvudpersonen är en flicka som kallar sig M, mer kan hon inte säga för hon är ju hemlig. Det är hon och hennes mamma som bor i ett rum i ett hus på en ö. Huset är Kerstins och rummet ligger innanför köket. Gardinerna är alltid fördragna, ingen får ju veta...
Sakta rullas berättelsen upp, mamma vill inte att M ska gå ut men vem kan motstå ett blommande körsbärsträd som det går att klättra i och spana ut över det oroliga havet. Lika orolig som mamman, vilket hon dämpar med tabletter. Tänk om polisen kommer? Vad har de gjort undrar barnen? M för en kompis i Teo som klättrar upp i trädet och lär henne svenska för nu får vi veta att hon kommer från ett annat land. Snart vet vi också att hennes pappa är fängslad på grund av det han skrivit. Honom har M inte träffat sedan hon var liten. Hur ser han ut egentligen?
Det går att berätta den här berättelsen som M och hennes mamma delar med så många andra utan att nämna orden flyktingförläggning, Migrationsverket och avslag. Men oron, ovissheten och det långtråkiga ryms.
Rose berättelse sträcker sig från vår till vinter vilket vi kan följa bland annat genom körsbärsträdets förvandling, att Teo måste börja skolan och hemliga presenter som M får av honom. Det och Tords bidrag med katten och skatan som återkommer i nästan alla bilder utan att nästan inte alls nämnas i texten. Allt detta gör att vi kan samtala om det kända och invanda samtidigt som Ms öde vävs in och blir till en självklarhet. Klart att hon måste få stanna!
Och den slutar så fint med att Ms pappa kommer gående över isen och först skrämmer men sen blir till glädje. Dessutom kan M börja skolan det har rektorn lovat ska gå bra, ingen får komma och hämta M där!
Alla grupper tycker mycket om boken, för att den är så spännande uppbyggd, för de vackra bilderna, för tryggheten i texten trots berättelsens otrygghet och för att den slutar lyckligt.
"Vi säger inte ett knyst till den andra gruppen" hör jag barmen säga när de smyger tillbaka. "Nej för då förstör vi berättelsen" svarar en annan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar