ALV

På semestern åkte jag med min familj till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Jag har inte varit där sedan 1984 och då såg det helt annorlunda ut, vilket jag inte minns eftersom jag överhuvudtaget inte minns besöket. Mina barn 4,5 och 2 år gamla är ganska välbekanta med Astrid Lindgrens karaktärer. De har sett Pippi, Emil, Madicken, Bullerbyn och Ronja på TV. Den stora och jag har dessutom läst två av kapitelböckerna om Emil och båda Madickenböckerna som godnattsaga under våren och sommaren.
Så stort! Så mycket att se! Så mycket att göra. Det hela var lite väl överväldigande för 2-åringen, men stora tjejen och jag for runt som tokar för att hinna kolla på så många teatrar som möjligt och leka i så många av miljöerna som möjligt. Vi såg Ronjas födelse när borgen rämnar på riktigt - väldigt snyggt gjort!, vi såg Stora tabberaset i Katthult, Madicken får löss, när Pippi får besök av sin pappa och många till. Vi klättrade i Inte-nudda-marken-banan och skyfflade hö i Mattias stall i Törnrosdalen, vi pumpade vatten på Katthults gårdsplan och "matade hönsen" i Bullerbyn, vi tog lotter och försökte slå ner burkar med mjuka bollar (vann inget, lyckades inte...). Det var faktiskt väldigt roligt även för en vuxen som kan alla berättelserna utantill att se dem gestaltas på ett annat sätt än de klassiska filmerna. Jag vill definitivt åka tillbaka när barnen är lite större och vi har läst ännu fler av böckerna, för stället tål ett återbesök. Då kanske vi passar på att åka till Katthult, Bullerbyn och Astrid Lindgrens Näs också. Förresten så bad dottern genast att vi skulle börja läsa om Madicken när vi kom hem, så nu är vi inne på andra läsningen. Inte mig emot, det är en bra bok!


Det är verkligen helt fantastiskt när en tänker på vad Astrid Lindgren lyckats göra med sina böcker. Inte bara skrivit odödliga historier, utan skapat en försörjningsmöjlighet för massor av människor idag, 40-50-60 år senare. Hon har gjort landsbygden lite mer åtråvärd, skapat en marknad för restauranger, pensionat, caféer och små butiker på de mest avlägsna platser. Hon lockar människor från hela norra Europa till en liten småländsk stad med 8000 invånare. Visst är det en industri, och visst betalade jag löjligt mycket för en liten vit mjukdjurshäst med prickar till 2-åringen, men på något vis är jag beredd att göra det för Astrid. Långt hellre än jag köper en ren vid namn Sven från ett Disneyställ i matbutiken i alla fall.

Flätor!

Tycker du om att fläta håret, eller att få håret flätat? Då är denna bok en guldgruva! Laura Arnesen och Marie Wivel har länge visat upp sina härliga flätor på Instagram och nu har de samlat sina favoriter i bokform. Tydliga steg-för-steg bilder gör det ganska enkelt att följa instruktionerna och till vissa flätor finns det QR-kod, så du kan se en instruktionsvideo.

Är du sugen på att se fler flätor kan du titta på https://www.instagram.com/hairandnailsinspiration/

       

Isdraken

Adara var ett vinterbarn. Hon föddes under den kallaste vinter som någon kunde minnas. Det sades i byn att vintern tog hennes mors liv och att kylan hade vidrört Adara medan hon ännu låg i sin mors mage, så att hon var alldeles iskall och blå när hon föddes. Adara var ett allvarligt barn, men ingen hade sett henne gråta. Inte heller log hon ofta. Hon reagerade inte som andra på kyla och inte heller när hon slog sig. Hon sågs som annorlunda av både familj och grannar. När Adaras pappa kramade henne, brast han ofta ut i gråt.

Adara längtade alltid efter vintern. Då kom snön och kylan och med den kom den jättelika isdraken. Den kom glidande över himlen på blå, genomskinliga, stora vingar, större än någon annan drake. Ögonen var klara och djupa, tänderna istappar och snön virvlade när den flög förbi. Där den andades frös marken. Alla andra var rädda för isdraken, men inte Adara. När hon fyllde fyra rörde hon vid draken för första gången och när hon fyllde fem red hon på den för första gången. Varje sommar längtade hon efter isdraken, men den kom bara på vintern. Varje vinter stannade den dock längre än året innan och vintrarna blev också längre och längre.

Det pågår ett krig i landet och en sommar ryktas det att kriget är på väg att komma närmre. Det sägs att det kommer eldsdrakar som förstör landet, att människorna som bor i i byn kanske måste fly. När familjen ska lämna hemmet springer Adara därifrån och gömmer sig i skogen. Hon vill inte lämna byn. Hur ska hon då träffa sin isdrake igen? På morgonen ser hon främmande drakar i skyn som bränner åkrarna och träden. Hon gömmer sig i en grotta, men det är lång tid kvar tills vintern. När hon vaknar en morgon ser hon att grottans vägg är täckt av frost. Utanför väntar isdraken på henne. Kan Adara och isdraken tillsammans rädda världen?

Isdraken är skriven av George R. R. Martin. Den är illustrerad av Luis Royo. Berättelsen gavs ut första gången 1980 i en antologi publicerad av Ace Books vid namn Dragons of light. (http://libris.kb.se/bib/18647501?vw=fullGeorge).  R.R. Martin är ju som många vet författare till den berömda fantasyserien Sagan om is och eld, som ju även filmatiserats i TV-serien Game of thrones. Flera element från Sagan om is och eld, känns igen. Här finns vintrarna som bara blir längre och längre, drakarna och kriget som nalkas. Kampen mellan eldsdrakar och isdraken är också en saga om is och eld. Jag är själv väldigt förtjust i både  George R. R. Martins bokserie och Game of thrones tv-serien. Därför var det väldigt roligt att få läsa en barnbok av Martin.

Berättelsen är en klassisk fantasyhistoria om att ställas inför svåra val, kamp mellan gott och ont och allt det där mittemellan. Jag älskar att läsa om isdraken och Adaras vackra vintervärld. När jag läste boken funderade jag mycket över beskrivningen av Adara. Det kändes så sorgligt att hon, barnet, sågs som kall och okänslig av sin omgivning, oberörd av smärta, kyla eller känslor. Berättelsen är emellanåt otäck med många ingående beskrivningar av ond bråd död och krigets hemskheter. Den handlar också mycket om sorg och om att förlora allt det trygga och de som finns nära. Det här är en berättelse som nog kan behöva pratas mycket om och funderas kring. Annars gillar jag själv särskilt illustrationerna av de fantastiska drakarna, som är otroligt vackra. Omslaget är också mycket vackert och jag kan nästan höra hur isen klirrar och känna kylan som den väldiga isdraken andas ut mot huden.

Bilderboksbonanza

Jag har under semestern läsfrossat i en del bilderböcker. Jag tänkte därför dela med mig av några av mina bilderboksfavoriter just nu. Det finns nog något slags tema i det hela som handlar om vi och oss, här och nu, livet, jaget och hela universum!

Bilderböcker på vers

Det är roligt att läsa högt på vers eller rim tycker jag. Fantasin sätts i spinn och en kan börja fundera på egna rim och spännande ord. Att läsa högt på vers och rim känns lite som ett mellanting mellan att sjunga och tala. Texten kan nästan också bli som en ny sång som går att tonsätta eller sjunga när andan faller på. Jag tycker också att formatet för bilderböcker är så passande för rim och ramsor på något vis, med illustrationer till texten och även längden på böckerna. Här kommer därför en del böcker som jag läst på sista tiden som är på rim och vers!

Tio vilda hästar till toppen

Text: Grethe Rottböll

Bild: Lisen Adbåge

Boken handlar om en tävling där tio vilda hästar ska ta sig upp till toppen av ett berg. Den som kommer först vinner. Hästarna får själva välja fritt vilket färdsätt de ska ta för att nå målet först. De väljer mellan att åka bil, cykel, tåg, helikopter, bergsklättring bland annat. Berättelsen tar fart och när startskottet går tas läsaren med på en hejdundrande färd på vers på väg mot toppen. Genom boken råkar hästarna ut för många olika svårigheter och strapatser på vägen upp på berget och slutet bjuder på en riktig överraskning.

Det är underbart kul att få lära känna hästarna genom boken. Handlingen är spännande och det är ofta dråpligt roligt. Allt kan hända! Illustrationerna är fantastiskt vackra med bilder som täcker hela sidorna från kant till kant i klara färger. Det jag gillar mest är hur varje häst har sin egen personlighet och hur olika de alla ser ut med olika färger och mönster. Här finns bland andra den lilafärgade Dandy med vita stjärnor på kroppen, Lord som har glasögon och Minus som är iskallt ljusblå. Varje häst har ett helt uppslag var och alla är huvudpersoner. I början av boken presenteras alla hästarna med namn och ett bildporträtt. Det är kul att kunna gå tillbaka och titta på porträtten och se att: -Jaha! Det var hen som var där på den bilden!

Det finns fler böcker om de tio vilda hästarna: Tio vilda hästar : en räknesaga samt Hästfesten : tio vilda hästar hittar hem.

Livet på en pinne

Text och bild: Maria Nilsson Thore

I Livet på en pinne startar berättelsen i ett ägg som håller på att kläckas. Huvudpersonen, som befinner sig i ägget, funderar över vad hen kommer att bli efter kläckningen. Många tankar snurrar i det lilla ägget. Kommer hen att bli fågel eller fisk, ha fjädrar eller fjäll, bli omtyckt, kunna flyga eller gå? Genom boken får läsaren fortsätta följa tankarna som det lilla livet som finns i ägget har. Här finns många frågor som funderas över, här finns oro och ängslan om vad som komma skall och här finns förhoppningar, drömmar och önskningar om vad livet utanför ägget ska bära med sig. Här finns så mycket att fundera över och diskutera även för läsarna!

Allt det här kan jag

Text: Grethe Rottböll

Bild: Bettina Johansson

Den här boken handlar om ett barns betraktelser av omvärlden och sig själv.  Huvudpersonen, som är ett “jag”, tittar ut på den stora världen, tolkar omvärlden från sitt eget personliga perspektiv och relaterar till sig själv och hur hen är.  Bokens “jag” kikar runt i närområdet på andra djur, undersöker hur de lever och vad de kan. Hur gör de andra och hur gör jag frågar sig huvudpersonen genom boken på finaste rim. Barnet ser att alla är olika och alla kan olika saker. Alla kan vara bra på sina egna vis. Det finns så stora tankar i den här boken och jag tycker det är så fint och varsamt skrivet och illustrerat om bokens “jag”.

Mitt bland stjärnor

Text: Lotta Olsson

Bild: Olof Landström

I den här boken tas läsaren med på en rymdfärd utan dess like, ut i universum och tillbaka igen med hjälp av versens vackra form. Först är allt enormt och ofattbart. Vi befinner oss i universum, någonstans i rymden.

Första sidan rymmer enbart vers, på en blank sida utan någon illustration. Där finns inget. Bara tanken på hela universum och allt i det kan ju faktiskt kännas så. Det är för stort! Och vad fanns innan universum? Men så… nästa sida tar oss vidare. Jo, det finns ju faktiskt något där. Ett blått klot, Jorden svävar runt.

Boken tar oss med genom Big Bang, skapelsen och evolutionen beskrivs, livet kommer krälande upp ur havet för att så småningom ta alla dess former och utveckla sina olika sätt att leva på. Vidare genom boken beskrivs hur vi alla lever i våra egna världar, hur vi betraktar världen på olika sätt och att det kan vara svårt att se bortom det omkring oss som vi är medvetna om. Men så föds ett liv och världen vidgas. Allt är nytt och mänskligheten och livet beskrivs, våra förmågor att känna, tänka och kommunicera. Men också att vi vet en del, men inte allt och att vi upplever världen olika.

Den här boken fick det att knottras på armarna när jag läste: evolutionen beskrivs på vers! Inte bara det, det finns så fantastiskt många stora tankar i denna bok! Jag kan inte låta bli att förundras och rysa, var gång jag läser boken, om livet, universum och allting.

Men det är en annan bok att läsa!

Den oändliga historien

Jag och familjen har varit i Jämtlandsfjällen och vandrat en vecka. Det var häftigt! Mycket upp och ner, men även vackra vyer, rena ystra fjällbäckar och snö!
Vi åkte buss dit, det tar ca 16 timmar, och under en del av de timmarna lyssnade dottern och jag på "Den oändliga historien" av Michael Ende, från Sveriges Radios drama för unga. Åtta avsnitt på 15 minuter ger två timmars spännande äventyr!

"Den oändliga historien" är berättelsen om Bastian, som är tio år och mobbad. Han tar sin tillflykt till ett antikvariat, där han hittar en vacker, märklig bok, som han känner att han bara måste ha. Han tar boken och flyr upp på skolans vind, där han börjar läsa om landet Fantásien. Landets evigt unga Kejsarinna håller på att dö, och 10-åriga Atreyu från Gräsfolket har fått i uppdrag att rädda henne och Fantásien från Ingentinget som hotar att sluka hela landet.
Under tiden han läser märker Bastian till sin förvåning att Atreyu verkar kunna höra honom...Är det möjligt att Bastian kan hjälpa till att rädda Fantásien?

Här kan du lyssna på berättelsen via Sveriges Radio.

Boken kan du låna på biblioteket!

"Den oändliga historien"  finns även som film

Singers melodi

Vanna Rosenbergs debutbok är en finstämd berättelse om längtan.
En kväll förs ett litet sjölejon bort från sin mamma och pappa ur det månblanka havet, och hamnar på en cirkus. Samma natt föds Manfred, en liten pojke, som samma natt förlorar båda sina lejontämjande föräldrar.
Dessa två får dela sovplats och blir med tiden bästa vänner.
Den första föreställningen sjölejonet är med på är en omtumlande händelse, han vet inte riktigt vad som förväntas av honom, så han börjar sjunga en sång om det han tänkte på.

"Jag kommer från en vacker plats
jag kallar det mitt hem...
Ett väldigt hav av vågor som var varma, vilda
Jag sov så tryggt bland klipporna, 
omkring mig min familj...
en vänlig doft av salt och tångens gröna milda..."

Det blev succé, sjölejonets melodi var magisk, den fick alla att känna sig utvalda och viktiga! På grund av succén så fick det lilla sjölejonet namnet Singer.

När de firar Manfreds nionde födelsedag, har Singer redan hunnit bli 81 år, han åldras 9 gånger så fort som en människa, och han börjar bli gammal. Han har inte  sjungit några nya sånger på länge och han verkar lite virrig ibland...En morgon är Singers sovplats tom! Manfred letar överallt utan att hitta honom, men den lilla purpursälen Viola vet besked, Singer har givit sig av för att söka upp sin längtan, havet. När de väl börjar prata om Singers längtan "havet", så berättar fler av djuren på cirkusen om sitt "havet", en öken, en djungel, en solig glänta...

Viola berättar för dem alla att Singers hav ligger där det luktar salt och tång, det är även hennes hav. Manfred bestämmer sig  för att följa efter Singer, åtminstone för att få säga adjö.

Lite sorglig blir boken, även om slutet är bra, och Manfred och de andra djuren tillslut  hittar sina "havet".
Vilket är din längtan, ditt "havet"?

Deckare och mysterier för yngre barn.

Många barn kommer i kontakt med deckargenren första gången via Martin Widmark och Lasse Majas detektivbyrå. Nu i höst kommer det ett nytt äventyr för Lasse och Maja att lösa, Modemysteriet.
Så här beskriver Adlibris boken:

"Nästan alla i Valleby har fullt upp med att skapa fantastiska kreationer inför den fashionabla modevisningen på torget. Den världskände modeskaparen Jean-Pierre ska utse de två bäst klädda invånarna i staden och belöna dem med en resa till modets huvudstad Paris! Men nu när tävlingsdomarens lilla livskamrat Lulu är borta har han tappat gnistan. Den kritiska situationen spetsas till av ett hotbrev: han måste lämna ifrån sig den ytterst värdefulla pärmen med nästa års klädkollektion, annars får han inte återse sin ovärderliga Lulu ..."



Men det är inte bara Martin Widmark som skriver deckare för de yngre barnen. Anna Jansson skriver om Emil Wern och hans syster Linda som löser mysterier i Visby. Deras mamma heter Maria Wern och är Annas polishjälte i de böckerna hon skriver för vuxna. Anna har skrivit 11 böcker om Emil, den 12:e kommer, Spökhuset, kommer också i höst!
Såhär ser intrigen ut i den, från Adlibris:

"I Spökhuset lämnar Emil innerstaden för landet - han har fått veta att det spökar hemma hos Hedvig i Martebo. Farbror Tomas berättar att det i alla tider varit något mystiskt med den stora myren utanför byn, att man sett ett konstigt ljus sväva ovanför marken om natten. Kan det vara utomjordingar som kommer på besök eller har ljuset kanske rent av något med spöket hemma hos Hedvig att göra?
Emil har alltid tänkt att det finns en naturlig förklaring till allting. Kanske är det någon av Hedvigs inneboende - mediet Sigrid Scoop och fotografen Nikon Hasselblad - som har något lurt på gång. Eller så spökar det, på riktigt! Enda sättet för Emil att veta säkert är att ta med sig Ubbe och Linda och tillbringa en natt i det hemsökta huset ..."



Petrus Dahlins deckare heter Kalle Skavank. Han kallas för Skavank för att han blev påkörd av ett tåg när han var liten, och fick amputera ena benet.
Kalle och hans kusin Dilsa kallar sig för kioskdeckare och är mycket duktiga på att lösa olika mysterier! Petrus har skrivit 13 böcker hittills, och även han ger ut en ny bok i höst, Lik på Stadavik.

Adlibris skriver såhär om boken:

"Det är sommarlov och Kalle och hans favoritkusin Dilsa har följt med sin kompis Amanda till hennes fina landställe, Stadavik. De ska bada, grilla och berätta spökhistorier för varandra. Det är i alla fall vad de tror. På gården står en lyxbil, en Koenigsegg som är värd flera miljoner kronor. Helt plötsligt öppnar sig himlen och det vackra sommarvädret byts mot hällregn. Nere vid bryggan skriker någon på hjälp och det visar sig att några båtar har slitit sig i den kraftiga vinden. När gänget kommer tillbaka upp till huset efter att ha hjälpt till med båtarna är det något som inte stämmer. Lyxbilen är stulen! Kalle och Dilsa står mitt på brottsplatsen och får åter chans att visa vilka bra detektiver de är!"



En annan av mina favoriter är Suzanne Mortensen som skriver om Dickens detektivbyrå. Tvillingarna Svana och Svante löser kluriga mysterier i Åhus, med hjälp av Clara Dickens och hennes hund Safir. Det finns 7 böcker om Svana och Svante, kanske, kanske skrivs det någon mer!



Tvillingar är också Kaspar och Katinka, detektiverna i Dan Höjers Cirkusdeckarna. De turnera runt med cirkus Pommery, och kan därmed lösa mysterier runt om i landet. Ibland blir det riktigt farligt!
Hittills finns det 13 böcker om Kaspar och Katinka, men jag tror inte att serien är färdigskriven riktigt ännu!



Sist, men inte minst, så har vi Dalslandsdeckarna, skrivna av Pia Hagmar. Pia har varit på författarbesök både på Rinnebäcksskolan och på Olympiaskolan, så här är böckerna vällästa! Hon var även på Kävlinge bibliotek i våras.
I Dalslandsdeckarna möter läsaren syskonen Henke, Aron och Leo, samt deras kompis Myggan. Myggans morfar och hans hund brukar också ha en roll i böckerna. Pia har hittills skrivit 17 böcker, och nummer 18 kommer ut i höst! Den heter Den rutiga zebran och på Adlibris så skriver de såhär om boken:

"Ett cirkussällskap kommer till Frändefors, tanken är att de ska slå läger där och vila ut i några veckor. Myggan visar sig vara barndomskompis med Dina, en flicka på cirkusen, så det blir ett glatt återseende. Och Henke upptäcker att det är någonting alldeles speciellt med Dina. Men det är inte alla som gillar att det kommer främlingar till orten, och snart börjar det hända otrevliga saker."



Så botanisera i Deckarhyllan i höst! Där finns böcker för många timmars läsning!