Visar inlägg med etikett Cecilia Heikkila. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cecilia Heikkila. Visa alla inlägg

tisdag 10 november 2020

Vi måste rädda julen!

 Det är inte jul riktigt än, men det närmar sig! Om en vill läsa en adventsbok för sin klass så är det faktiskt dags att börja redan nästa vecka om en ska hinna läsa alla kapitel före julavslutningen.

Årets adventsbok från Rabén och Sjögren heter ”Vi måste rädda julen” och är skriven av Ellen Karlsson med illustrationer av Cecilia Heikkilä.

Boken handlar om Sam, som går i förskoleklass och han älskar julen! Han känner på sig att detta kommer att bli den bästa december någonsin, eftersom att det är treorna som går Lucia, så han slipper.

Den första december berättar Ammi, Sams lärare, att deras kalender minsann är magisk. Alla barn ska få dra en lapp varje dag fram till julavslutningen, och på julavslutningen får de barnen som är kvar ta varsin lapp. Den som får 24 har ett särskilt viktigt uppdrag, att vara rädd om lappen tills julafton. Esme frågar vad som händer om lappen tappas bort, och till Sams fasa säger Ammi att då blir det ingen julafton!!!

Sam funderar mycket på vem i klassen som ska få julafton, det finns ingen som han känner kan ta hand om lappen så bra som han. Han måste få den! 

Men inget blir riktigt som Sam tänkt, så blir det tyvärr ofta. Som tur är så finns Esme vid hans sida i arbetet med att rädda julen.

Rabén och Sjögren har under de senaste åren släppt en adventsbok med 24 kapitel som passar väldigt bra som högläsning och nedräkning inför julen. Årets bok är ett spännande vardagsäventyr, som fick åtminstone mig att fundera på vad en som vuxen, lite skämtsamt, säger till barn, och hur de ibland tar de sakerna på blodigt allvar.


Bild på boken Vi måste rädda julen av Ellen Karlsson

Är du nyfiken på föregående års adventsböcker så följ länken: Adventsböcker från Rabén och Sjögren




torsdag 28 juli 2016

Singers melodi

Singers melodi

Vanna Rosenbergs debutbok är en finstämd berättelse om längtan.
En kväll förs ett litet sjölejon bort från sin mamma och pappa ur det månblanka havet, och hamnar på en cirkus. Samma natt föds Manfred, en liten pojke, som samma natt förlorar båda sina lejontämjande föräldrar.
Dessa två får dela sovplats och blir med tiden bästa vänner.
Den första föreställningen sjölejonet är med på är en omtumlande händelse, han vet inte riktigt vad som förväntas av honom, så han börjar sjunga en sång om det han tänkte på.

"Jag kommer från en vacker plats
jag kallar det mitt hem...
Ett väldigt hav av vågor som var varma, vilda
Jag sov så tryggt bland klipporna, 
omkring mig min familj...
en vänlig doft av salt och tångens gröna milda..."

Det blev succé, sjölejonets melodi var magisk, den fick alla att känna sig utvalda och viktiga! På grund av succén så fick det lilla sjölejonet namnet Singer.

När de firar Manfreds nionde födelsedag, har Singer redan hunnit bli 81 år, han åldras 9 gånger så fort som en människa, och han börjar bli gammal. Han har inte  sjungit några nya sånger på länge och han verkar lite virrig ibland...En morgon är Singers sovplats tom! Manfred letar överallt utan att hitta honom, men den lilla purpursälen Viola vet besked, Singer har givit sig av för att söka upp sin längtan, havet. När de väl börjar prata om Singers längtan "havet", så berättar fler av djuren på cirkusen om sitt "havet", en öken, en djungel, en solig glänta...

Viola berättar för dem alla att Singers hav ligger där det luktar salt och tång, det är även hennes hav. Manfred bestämmer sig  för att följa efter Singer, åtminstone för att få säga adjö.

Lite sorglig blir boken, även om slutet är bra, och Manfred och de andra djuren tillslut  hittar sina "havet".
Vilket är din längtan, ditt "havet"?