Tillhör du den skara av människor, som får någonting lysande i blicken, då de hör ordet zombie? Är du ett "fan" av "de levande döda"? Då skall du läsa Kristina Ohlssons nya bok "Zombiefeber"! Kristina Ohlsson har tidigare bl a skrivit trilogin, som börjar med "Glasbarnen" och även boken "Mysteriet på Hester Hill".
I Zombiefeber förflyttas vi till Eldsala, ett litet samhälle, ute på landsbygden i Sverige. Där finns bondgårdar, små hus, skog och en gammal nedlagd kvarn, som skall spela en viktig roll i den här historien. Det är sommar, kvävande hett och bygden har drabbast av en getinginvasion, utan dess like. Herbert,som är tolv år, bor tillsammans med sin farfar. När boken börjar, knackar en främling på dörren, för att höra om det finns ett rum till honom på farfars pensionat. Främlingen är lång och välklädd, men Herbert tycker att han verkar mystisk och hans väska har en mörk fläck på ena sidan. En mörkröd fläck, det ser ut som blod.
I den lilla byn har många barn blivit sjuka i en underlig feber. Kommunen stänger simskolan, eftersom de tror att det är vattnet som bär smittan. En natt ser Herbert en pojke ifrån klassen komma gående med blodig tröja och en död kanin i ena handen. Vad är det som hänt? Några dagar innan har Herbert och Sally, hans bästa vän, sett hur pojken, Alf blivit biten av en geting. Kan getingarna ha någonting med sjukdomen att göra? Och vad gör den mystiske främlingen i Eldsala egentligen? Fler och fler blir sjuka, fler barn syns vandra runt om nätterna, bleka och med knallröda ögon. de är ute efter blod, vilka är de? Hur skall de stoppas?
Herbert och Sally dras in i den farliga jakten på de sjuka. Den gamla kvarnen blir deras tillflyktsort. Samtidigt har Herbert andra problem. Kommunen vill flytta honom ifrån farfar, eftersom farfar är gammal och inte riktigt orkar med att sköta allt. Men finns det verkligen ingen annan släkting i livet, som Herbert, skulle kunna bo hos?
En spännande bok, med många frågor och en rafflande upplösning.
En dag kommer en ny kille till klassen, Ömer. Men det visar sig att Emre faktiskt sett honom innan. Bara några dagar tidigare såg Emre nämligen en kille som rotade genom alla apelsinerna i affären för att hitta den bästa, utan att bry sig om att hälften av alla apelsiner som han ratade trillade ner på golvet. Och det visar sig snart att det händer ganska många olyckor runt Ömer. Han har svårt att sitta still, svårt att vara tyst och han tar allt, verkligen allt, som andra säger bokstavligt. Det gör att klasskompisarna snabbt tröttnar på honom. Även om Enes säger att nu kör vi fotboll på riktigt, och inget mesande, så kanske han inte var beredd på att Ömer då skulle börja tacklas så att blodet sprutar. Och när tuffa killarna i femman säger att "det är jag som äger det här stället!", så säger Ömer förvånat "Va, äger du skolan?" utan att fatta att han i stället borde vara tyst. 
Seriously... I´m Kidding av Ellen Degenerous.
När jag inte hade nåt av Ison Glasgow och Emil Arvidsson
Oavsett känslan så kan jag ju se och läsa texten, och det är verkligen inte illa det heller. Ramberättelsen är en pojke som ska nattas av sin barnvakt och ber om ännu en godnattsaga. Julia, som barnvakten heter, har en ring med en stor pärla på sin ena hand och väver berättelsen kring denna pärla. "- För länge sedan, när jag var liten, försvann min storebror, Tomek, börjar hon." Tomek var den snällaste bror man kunde ha och han gjorde varsin flöjt åt Julia och sig själv. Julias sörjer nåt oerhört och ingenting kan få henne glad. Inte ens den fina kälke som hennes föräldrar ger till henne. Hon kan bara tänka på hur roligt det varit om Tomek varit där och åkt med henne. Men så ger hon sig ut och åker i alla fall och kälken får fart in i en istunnel och den våldsamma färden slår henne medvetslös. När hon vaknar är hon omgiven av enorma insekter som skrattande plaskar i vattenbrynet och leker i sanden. fast kanske är det inte insekterna som är stora utan Julia som blivit liten. Hon välkomnas med glädje och skalbaggen herr Jacobi blir hennes ledsagare och visar henne runt i landet Lycka, där alla alltid är glada. Till och med Julia måste erkänna at hon faktiskt känner sig glad, trots att hon saknar Tomek. Men allt är inte så fint i landet Lycka som det först verkar. Redan nästa morgon står Krabban framför henne och kräver att hon följer med och arbetar för honom. I sin grotta har han en mängd barn instängda och alla arbetar med att öppna musslorna på bottnen av dammen under vattenfallet och ta pärlorna. på kvällen när barnen går tillbaka till grottan hör Julia ljudet av en flöjt, ett ljud hon känner så väl igen. Det är hennes bror Tomek som sitter där längst in i grottan och bönfaller henne att få komma hem igen. Men hur ska de lyckas fly från Krabban som är så snabb och har så vassa klor?