Bokprat för bokpratare

Igår var jag på en presentation av hösten nya böcker. Super-bokprataren Karna bokpratade för oss som jobbar som barn- och skolbibliotekarier runt om i Skåne. Det är alltid kul att få lite input inför de egna bokinköpen, för ibland är det väldigt svårt att veta vad jag ska satsa på att köpa. Många spännande böcker är på gång, en del av de hon pratade om har jag själv redan köpt in (bland annat böckerna från torsdagens boktips)och annat ska jag definitivt ta tag i snarast möjligt:














Det enda tråkiga med bokpratet igår var att någon som inte var jag gick hem med min regnjacka efteråt och att det nu ligger dystert grå regnmoln över Kävlinge.

Kollektiv eller privat läsning

All läsforskning visar att kvinnor läser mer än män, är mer aktiva i bokcirklar och på andra arenor där böcker diskuteras. Det är också fastslaget att flickor läser mer och att skillnaden är tydlig från ganska tidig ålder. Jag är verkligen inget fan av att dela upp barnen i tydliga flick- respektive pojkgrupper, men en sak slog mig idag. På skolorna ser jag ofta klasser som sitter och läser, mer eller mindre koncentrerat. Om vi nu ändå gör den förhatliga uppdelningen så sitter flickorna i allmänhet tysta och läser, medan pojkarna pratar om vad de ser och/eller läser. Ett typexempel är att de bläddrar i fotbollsböcker eller Guinness rekordbok och diskuterar innehållet. För flickorna verkar läsandet vara något privat som man inte vill eller behöver dela med sig av medan pojkarnas läsning är social. När dör pojkarnas intresse för att dela med sig av vad de läser/ser i böcker och när vaknar flickornas samtalsintresse? Det vore bra att veta för att hinna fånga upp killarna och peppa dem i läsgrupper så att de fortsätter våga prata med varandra om böcker. Ett litet undantag, när det gäller flickornas läsning, är att de ofta vill läsa samma bok som kompisen. Kanske bara för att allt annat de gör, gör de tillsammans, kanske för att kunna prata om vad de läser. Det finns säkert någon som skrivit en uppsts om detta, men jag lyckas inte hitta någon i detta nu. Får väl återkomma om jag skulle råka snubbla över den

En förflugen tanke såhär på tisdagsförmiddagen, men den tål att funderas över.

I veckan har jag läst två riktigt bra böcker om olyckliga barn som känner sig svikna av både sina föräldrar och andra vuxna i närheten. Jag tror att de där böckerna kan vara väldigt viktiga för barnen (det finns andra som har det som jag, jag har det i alla fall inte inte SÅ illa, det är kanske någon i min klass som har det sådär) men minst lika viktiga är de för oss vuxna. Hur beter vi oss egentligen tillsammans med barnen, de gör ju trots allt som vi gör, INTE som vi säger. Det är verkligen inte lätt att vara barn/ung idag och det är inte lätt att vara vuxen heller, men vi borde åtminstonde vara bättre än barnen på att hantera svårigheterna. Att tala sanning och erkänna sina fel och misstag är kanske en bra start.

Sara Kadefors Nyckelbarnen handlar om Siri, som är ett av klassens nyckelbarn. Det innebär att hon får, eller kanske måste, vara själv hemma efter skolan eftersom hennes föräldrar jobbar och reser väldigt mycket. I samma hus bor stökiga Leo och snobbiga Linn som Siri nästan aldrig pratat med, men på hösterminen i femman blir de tre vänner. De delar ensamma eftermiddagar och håller ihop mot läraren Maggan som är orättvis mot Loe. Deras oskyldiga upptåg och bus eskalerar till inbrott och krossade rutor och till slut vet Siri inte längre hur det ska gå att dra sig ur.

Syltmackor & oturslivet är Anna Ehrings debutbok som handlar om Nisse Berg som bor med pappa och lillebror Nodi efter att mamma dött i cancer. Nisse saknar henne, orkar inte riktigt bry sig om skolan och tycker att hans liv är det oturligast som finns. Innan mamma blev sjuk köpte hon en ödla till Nisse, men han är inte speciellt förtjust i den. Åtminstonde inte förrän det visar sig att den kan prata och att det inte alls är en ödla utan en drake. Det blir inte lättare att vara Nisse när pappa åker fast för snatteri i Konsumbutiken, på själva nyårsafton, och Nisse och Nodi måste bo hos farmor och farfar.

Det är två riktigt bra berättelser. Läs dem!

Lätta(re) intervjuer

Jobbar ni med valet i skolan? Här är en sida med partiledarintervjuer som kan vara intressanta att lyssna på. Partiledarna får berätta om vilka frågor deras parti tycker är viktigast, vad de olika blocken vill jobba för om de får bilda regering och varför politiker pratar så konstigt.

Politikerna om skolan

Det går inte längre att sticka huvudet i sanden - valet närmar sig med stormsteg och har man inte redan tagit ställning och bestämt sig börjar det bli dags nu. Själv tycker jag kanske att de ideologiska diskussionerna fått ge vika alltför mycket, till förmån för frågan kring exakt hur mycket pengar jag kommer att ha i plånboken efter valet.

En fråga som däremot alltid är aktuell och viktig är skolan. Vilken skola är det politikerna vill ha framöver? Hur ska vi lyckas få "världens bästa skola", som det talades så mycket om för några år sedan, när skolan ständigt utsätts för sparkrav och nedskärningar. Ikväll är det partiledardebatt om skolan på Skolfront, kl 20.00 i SVT1. Kanske kan vi få några svar då. Läs mer här.

Läsning

Idag börjar jag med elevens val på Rinnebäcksskolan. Varje torsdag i 10-11 veckor framöver träffar jag en grupp från åk 4 och 5. Jag har plockat fram en bok att högläsa och en hel hög att bokprata om. Sen får eleverna välja en bok att läsa själva och i slutändan ska det resultera i recensioner som vi kan sätta upp här på biblioteket. Inget avancerat koncept, men det ska nog funka bra. Olika grupper klarar det där med tystläsning olika bra, men för de allra flesta är högläsning en avkopplande stund när man faktiskt får lov att bara lyssna och ryckas med.


Jag tänkte på det igår när jag pratade med föräldrarna om att fortsätta högläsa även sedan deras barn lärt sig läsa själva; många barn klagar över att det inte finns några bra böcker eller att det är tråkigt att läsa. Kanske handlar det till viss del om att de inte känner sig tillräckligt säkra som läsare, att de inte riktigt förstår vad de läser för att alltför mycket energi måste läggas på avkodning av texten. Om de då får böcker lästa för sig så kan de koncentrera sig på att förstå handlingen och förhoppningsvis behålla intresset för böcker och läsning så att de även orkar ta sig genom alla de där hundratals böcker som man behöver läsa för att bli en riktigt bra läsare.

Skakig i knäna

Idag är det dags för mitt allra första föräldramöte. Någonsin faktiskt. Förutom de där klassmötena, när vi elever fick vara med, på mellanstadiet. Det ska bli spännande. Visserligen ska jag bara vara med den stund jag själv pratar, men ändå. Tre grupper på raken ska jag träffa eftersom alla klasser har möte samtidigt, så det blir en intensiv kväll. För er som inte är lärare eller föräldrar på Lackalänga så kan jag avslöja att jag ska prata lite om DET HÄR samt tipsa om bra börja läsa böcker för de yngre och högläsningsböcker för alla olika åldrar. Det kommer bli himla neröst, men jag hoppas att ingen kommer kasta ruttna ägg och tomater på mig om jag säger nåt dumt...

ps. Det var ingen som kastade någonting på mig!