tisdag 16 januari 2018

Min vän Pax

Länge har jag gått och sneglat på Min vän Pax av Sara Pennypacker, men så har den blivit utlånad och det har stannat vid tanken.
Eftersom boken dyker upp i flöden som högläsningstips, satte jag då äntligen igång att läsa den direkt efter helgerna. Ville veta om den ska finnas med bland de böcker jag köper in till högläsningslådan inför nästa läsår. Efter att ha läst och njutit av denna fina berättelse är svaret, nej det kommer jag inte att göra. Visst är det en perfekt högläsningsbok, kanske till och med att rekommendera för alla samtal berättelsen kan leda till, men det är en "sittanäraochläsatillsammansbok". Tempot och vissa vändningar i berättelsen gör den svår att fånga en större grupp med.
Huvudkaraktärerna är Peter, nu tolv år, och räven Pax som Peter tog hand om när Pax var en liten rävunge och enda överlevande i en flock. Just då hade Peter också förlorat sin mamma och det växte fram en mycket nära relation dem emellan.
När berättelsen startar tvingas Peter just släppa ut sin älskade räv i ett skogsområde, att klar  sig bäst han kan. Peters pappa har tagit värvning i ett
krig och Peter ska bo hos sin farfar drygt 60 mil bort.
Båda längtar efter varandra och nästan omedelbart börjar Peter försöka ta sig tillbaka till där han släppte ut Pax.Vartannat kapitel är berättat ur Peters synvinkel och vartannat ur Pax. Sara Pennypacker har tagit reda på mycket om rävar och försöker förmedla hur de kommunicerar med hjälp av olika sinnen och minnen.
Berättelsen är skickligt uppbyggd och läsaren får inte veta allt från början, det gillar jag. I deras försök att mötas igen uppstår hela tiden hinder och som ett överhängande hot finns det annalkande kriget som rent konkret spelar stor roll för Pax i första hand.
Slutet är inte vad en liten människa önskar sig men det som känns mest realistiskt och naturligt. Allt annat hade känts påklistrat.
I boken finns vackra svartvita bilder av Jon Klasen som förstärker berättelsen.
Enligt förlaget riktar sig boken till åldersgruppen 6-9 år, det protesterar jag livligt emot. Det krävs en viss mognad för att kunna ta till sig tankar och resonemang i den här berättelsen. För en yngre läsare blir det nog bara sorgligt och mycket skrämmande.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar