Böcker som gör avtryck

Ibland snubblar en över en bok som liksom hänger sig kvar ett tag efter det att en läst ut boken, saker och händelser kan liksom poppa upp lite närsom. Jag har under jullovet läst två sådana böcker. De klassas som vuxenlitteratur, men jag är säker på att många högstadieelever skulle kunna ta del av berättelserna med stor behållning!

Den ena boken heter "No och jag" och är skriven av Delphine de Vigan. Boken handlar om Lou som är 13 år och yngst i klassen eftersom att hon har så högt IQ att hon hoppat över ett par årskurser. Hon har inget gemensamt med sina klasskamrater, förutom möjligen med Lucas, som är längst, äldst, sämst men coolast i klassen och som hon dessutom är hemligt kär i.

Det värsta Lou vet är att tala inför klassen, men när läraren pressar henne om vilket ämne hon ska skriva en rapport om så hör hon sig själv säga att hon ska skriva om unga hemlösa i Paris och varför de hamnat i den situationen.

Hon träffar No, en 18årig, trasig själ, på Gare d’Austerlitz, och hon lovar att ställa upp och bli intervjuad. Under intervjuerna så blir de två udda flickorna vänner, och Lou vill hjälpa No tillbaka till någon form av normalt liv. 

Boken är väldigt lågmäld och innerlig. Persongalleriet är väl beskrivet så jag tycker att jag lär känna de viktigaste personerna, Lou, No och Lucas väl. Den blir dock inte förutsägbar, historien förändras radikalt några gånger. Andreas, som tipsade mig om boken, säger att den med fördel kan läsas på franska, då heter den "No Et Moi".

Den andra boken läste jag till min bokcirkel som jag äntligen deltar i! Jag som har läst i hela mitt liv har inte varit med i nån bokcirkel förrän nu, och det är jätteroligt! Boken heter "Låt vargarna komma" och är skriven av Carol Rifka Brunt.

Det är en berättelse om kärlek, vänskap, hemligheter och sorg. 14åriga Junes älskade morbror Finn, en välkänd konstnär, dör alldeles för ung i aids, i en tid innan bromsmedicinerna fanns. Aids är fortfarande en otroligt skamlig sjukdom, så sorgen blir på något sätt dubbel. Det sista Finn målar är ett porträtt av June och hennes syster Greta. Denna målning är en viktig bit i berättelsen. Greta och June är väldigt olika, på alla sätt, och systrarna har glidit isär, och bråkar mest.

På begravningen så ser June en ensam man stå en bit ifrån, och mamman väser att det är Toby, Finns specielle vän, men vill inte hälsa, eller prata mer om honom. I hennes värld så är det Toby som gett Finn sjukdomen, och därmed mördat honom. 

June har många frågor, men ingen vill besvara dem, så när Toby tar kontakt med henne, så träffar hon honom och de utvecklar sakta men säkert en vänskap, som dessutom ger dem båda nya insikter om sina liv, och om Finn. June lär sig att en sanning inte alltid bara har en sida och om hur avundsjuka och skam kan förgifta och förstöra relationer och ibland få fruktansvärda följder. 

   

Vilken/vilka böcker har gjort avtryck i dig?