En klassiker

En bokklassiker, även tidigare filmatiserad, har blivit TV-serie (två säsonger än så länge) och jag har just tittat klart på den andra. Lite (Hrm, ja okej då, mycket!) inspirerad av detta köpte jag i våras den nya utgåvan av Anne på Grönkulla och har sedan dess med lite dåligt samvete sett den stå där i hyllan, outlånad. Men nu har jag själv förbarmat mig över den stackars boken om den stackars föräldralösa flickan med det eldröda håret.

Boken utspelar sig i den fiktiva byn Avonlea på den högst verkliga ön Prince Edward Island utanför Canadas östkust. Det är tidigt 1900-tal och Anne kommer av misstag till det åldrande syskonparet Marilla och Mathew på gården Grönkulla. De ville egentligen ha en pojke, som skulle kunna hjälpa till på gården, men när Mathew kommer till stationen står den magra, pratglada flickan där och han har inte hjärta att berätta den tråkiga nyheten för henne. Istället tar han med Anne hem och trots att Marilla tycker att hon är för pratig och inte beter sig som en ung flicka borde får hon till slut stanna på gården. Anne med sitt pladdrande och sina långa, svåra ord kolliderar med den sträva fåordiga Marilla, medan Mathew tycker att hennes prat är ett välkommet tillskott eftersom hans egen tystnad då kommer i skymundan.

Anne lever i sina fantasier, hon ser det vackra i naturen och döper om det till mer passande namn. Ett blommande körsbärsträd blir en brud i vitt, en mörk damm ruvar på djupa hemligheter, blommorna längs vägen är en möjlighet till utsmycknad av den egna trista utstyrseln. När Marilla tystar hennes prat lovar hon bot och bättring, men snart är hon igång igen med sina målande mångordiga beskrivningar, krångliga ord och drömmerier.

Anne får utstå en hel del spott och spe på grund av sitt röda hår och sitt märkliga språk i skolan, men hon får också vänner, nära vänner, som faktiskt tar henne som hon är och accepterar och till och med gillar hennes sätt. Och även om hon själv sätter sig i klistret ibland, så kan inte ens Marilla vara arg eller irriterad på henne något längre tag.

Jag gillar den här boken och dess obotligt positiva huvudperson, även om hon driver även mig till vansinne med sitt prat ibland. Jag tycker faktiskt att den är värd att läsa även om den har 110 år på nacken. Kanske är det svårt att se det hemska i att vara just rödhårig i en tid när människor färgar håret i alla röda nyanser, men det går ju att översätta till andra fysiska "handikapp" som ännu inte vunnit samma acceptans eller popularitet.

Bokprat

Idag har jag haft ett så himla bra bokprat i en klass! Det väldigt kul när eleverna är med till 100 %, och det var de verkligen i denna klassen idag!

Linda från Kävlinge bibliotek och jag ska testa att prata bokserier en gång i månaden from 5/12 så jag började med att prata om den serien som vi ska diskutera då, nämligen Kristina Ohlssons trilogi om Eldsala. Flera av eleverna har redan läst Zombiefeber, några har även läst Varulvens hemlighet. Mumiens gåta är det inte många som läst, men reservationerna rasslade in när jag pratat klart.

En annan träff ska vi samtala om serien Skogens systrar av Petrus Dahlin, och den reservationslistan är lång nu. KUL!

De böcker jag hade planerat att prata om gick också de hem, så efter det att jag lämnat klassen så hade jag massor av reservationer även på de böckerna!

Böckerna jag tipsade om idag var:
Maffians ö av Benni Bødker
Den gömda koden av Johan Wendt
En annan Albin av Johan Unenge
Djupgraven av Camilla och Viveca Sten
Den gyllene stjärnan av Lois Lowry
Brorsan är kung! av Jenny Jägerfeld

Härligaste kommentaren var från en frustrerad elev: "Meeen du kan ju inte sluta berätta just när det är som mest spännande!!!!!"

Fast det kan jag, och det gör jag! :)

Barnradions bokpris till Jenny Jägerfeld för boken Comedy Queen

Årets jury, som alla går i mellanstadiet på Rosengårdsskolan i Malmö har läst och funderat på de fem nominerade böckerna under sommaren. Under Läslovet, v 44, var det dags att utse en vinnare.

De nominerade böckerna var:

• Comedy Queen av Jenny Jägerfeld
• Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting
• Risulven av Nina Ivarsson
• Ella och Youtube-paniken av Linda Skugge
• Pojken i paddan och jag av Jonatan Järv

 Gemensamt för årets böcker är att författarna litat på barnens förmåga att hantera svåra frågor. Att barn är starka. Det är viktigt att barn lär sig att visa empati och även förståelse för att det är långt ifrån alla människor som lever lyckliga liv.

Vinnare blev Jenny Jägerfeld, med boken Comedy Queen, som på ett djupt rörande och humoristiskt vis, skildrar en tolvårig flicka, vars mamma precis tagit livet av sig. Hon bestämmer sig för att aldrig bli som sin mamma, men det kommer att bli svårt. Hennes mamma var väldigt rolig och själv vill huvudpersonen bli stand up comedian. Hur skall hon klara det utan att bli lik sin mamma..

• 
  

Dilemmasagor med Pelle

I boken Pelle Svanslös skola - Dilemmasagor möter vi det vanliga gänget kring Pelle Svanslös.  Det är Pelle, Måns, Maja, Bill, Bull och Gullan och alla katterna bor fortfarande i Uppsala. I denna fina bilderbok hamnar Pelle och hans kompisar i olika situationer. I dessa situationer får vi som läser stanna upp, fundera på och gärna diskutera i grupp hur vi skulle göra. Sedan läser man vidare i boken och får reda på hur Pelle och de andra katterna löser situationen.

Här är några exempel på frågor som kommer upp i boken:
Hur är vi egentligen en bra kompis?
Bestämmer andra över min kropp?
Är det ok att ta pengar som någon annan tappar?
Måste man bjuda alla på sin fest?

Pelle Svanslös skola - Dilemmasagor passar för barn 6-8 år. Boken är en mycket bra högläsningsbok där diskussionen kring de olika situationerna är viktig!

Exempel på diskussionsfrågor från boken.

F som i sämst

Jonna och Mirjam är systrar. De är så olika, som två människor kan vara. Jonna är nämligen sämst på allt och storasyster Mirjam är bäst på allt.
Mest ligger Jonna i sin säng, petar näsan, äter godis och funderar på hur dålig hon är på allt. Hon orkar inte göra något, i skolan blir det jobbigt i huvudet, så fort hon funderar på att göra en uppgift. Inga kompisar, inga intressen, verkligen ingenting. Jonna tänker att hon måste vara det sämsta barn en familj kan ha. Att hennes föräldrar måste vara så besvikna på henne. Föräldrarna som hon hör prata och diskutera nere i köket, jämt pratar de om hur allting är i samhället och om hur det borde rättas till. Jonna orkar inte gå ner till dem, hon orkar verkligen inte. Men hon måste, familjen , har fått gäster på middag och Mirjam kommer och hämtar henne på rummet." Du behöver bara komma ner och hälsa och äta lite, så kan du gå upp på rummet sedan igen", säger Mirjam till Jonna.
Runt matbordet pratas det skola, skryts och jämförs med skolresultat. Mirjams förstås och sonen till den gästande familjen. " det låter helt galet, säger mamma, men Mirjam har högsta betyg i alla ämnen"..."och nu skall du uppträda på Konserthuset också", säger Katinka, som är på besök.
Ja det har till och med stått i tidningen....
Jonna "ser" att mamma tänker, men Jonna, kunde du inte vara lite smartare, lite gladare, lite mer normal helt enkelt. Och Jonna tänker igen att hennes föräldrar verkligen, verkligen dragit en nitlott, när de fått henne till barn. Vilken tur att de har Mirjam, som väger upp det hela, ja inte bara väger upp, utan ÄR fulländad. Duktig i skolan, vacker, händig, bästa kompisen, bäst på gitarr, syr sina egna kläder, luktar gott...

Jonna brukar vakna på nätterna, ligga och fundera på skolan, där det mesta är obegripligt, de kompisar hon inte har, att hon aldrig ens orkar förklara för någon hur det verkligen är. En natt smyger hon in i Mirjams rum, hon stannar vid sängen och tittar på den sovande Mirjam. Hennes långa, långa silkeslena fläta ligger utrullad över hennes kudde. Ovanför sängen hänger massor av foton, på alla hon någonsin träffat, verkligen alla, t om gamla lärare, men inget foto på Jonna. Då är det något som sätter stopp i Jonnas huvud. Hon orkar faktiskt inte en sekund till att alltid vara sämst, att inte räknas. Hon tar saxen som ligger på bordet och klipper av Mirjams långa fläta...  skräckslagen flyr hon sedan in på sitt rum.
Nästa morgon kommer inte Mirjam ut ur sitt rum. Det beror naturligtvis på håret, tänker Jonna och bara väntar på att allting skall avslöjas. Men Mirjam fortsätter att vara instängd på sitt rum, flera dagar efter varandra. Till slut bryter sig hennes föräldrar in i rummet. Mirjam vill inte komma ut, hon orkar inte vara duktig längre. För Jonna berättar hon sedan hela historien om hur det är när alla alltid förväntar sig topprestationer, när inte ett ens ett B i betyg räknas utan bara ett A.Till slut närmar sig Jonna och Mirjam varandra.

En mycket viktig bok om vad vi värderar, hur vi ser på varandra och vad som händer när bara våra prestationer räknas.

Ord i djupaste blått

Rachel och Henry bor i Gracetown och var under många år allra, allra bästa vänner. De delar allt, förstår varandra och har väldigt kul ihop. Dagen innan de ska skiljas åt eftersom Rachel flyttar med sin mamma och sin bror skriver Rachel ett kärleksbrev till Henry. Brevet gömmer hon i Henrys favoritbok i den bokhandel som Henrys familj äger och där Henry jobbar extra.

Sedan flyttar Rachel och hon får aldrig någonsin en kommentar från Henry om brevet. Henry hör av sig men det är inte som vanligt längre och efter ett tag slutar Rachel att höra av sig till sin bästa vän. Hon känner sig enbart dum för att hon avslutade deras vänskap med att skriva ett kärleksbrev.

Tre år går och Rachel är med om det värsta som kan hända. Hennes älskade bror Cal dör. Han drunknar under en simtur i havet. Rachel förstår inte hur hon ska orka gå vidare. Hon klarar inte skolan längre utan går mest hemma ensam. Hennes mamma bestämmer att hon ska flytta tillbaka till Gracetown och bo med sin moster ett tag. Rachel behöver ett jobb och Henrys familjs bokhandel behöver någon som kan jobba där. Rachel återvänder till bokhandeln och träffar Henry igen. Henry kan inte förstå varför hans bästa vän har slutat höra av sig till honom och varför hon nu är så kall och stel när de äntligen träffas igen.

Ord i djupaste blått av Cath Crowley är en romantisk bok om stor kärlek och djup sorg. Allt utspelar sig i en gammal charmig bokhandel.

Utan att spoila slutet vill jag dela med mig av bokens fantastiska slutrader "Det förflutna bär jag med mig, nuet är här. Framtiden är inte kartlagd än och den är föränderlig. Än kan vi föreställa oss den; den breder ut sig framför oss. Full av solsken, mörkblått och mörkret."

Några fina meningar att tänka på för oss alla!

Inte längre min

Så är titeln på Ann-Helén Laestadius senaste bok, den andra boken om Maja som även är huvudpersonen i boken "Tio över ett".

I "Tio över ett" får vi möta en rädd Maja, hon ställer klockan på 01.10 varje natt för att 01.20 sprängs det i gruvan och hon vill vara vaken för att kunna rädda sin familj om gruvan rasar. Hon brottas också med sina känslor för Kirunas flytt, känslorna för Albin och kanske mest av allt, kompisen Julias flytt till Luleå.

När denna boken börjar så har Julia flyttat, de har börjat riva delar av Majas gamla kvarter, hon är ihop med Albin, även om hon ser sig som "hockeygräsänka" eftersom att ishockeyn tar väldigt mycket av Albins tid.
Eftersom att de flyttat från det gamla huset in i ett nytt, i Majas tycke helt ocharmigt, hus, långt bort från sprängningarna så sover hon nu hela nätterna. Hon har också slutat göra sina filmer. Hon tänker att nu upplevs hon som helt normal, och det är väl bra. Flytten av Kiruna tycker hon fortfarande inte om, hon tycker fortfarande att det handlar om rivning, inte flytt.
En dag när hon cyklar förbi sitt gamla område upptäcker hon något som chockar henne svårt, de kommer inte att riva hennes hus, de ska flytta det! Kanske, kanske kan hon få flytta tillbaka till sitt gamla rum i den gamla lägenheten! Då möter hon Aurora, som säger att hon ska flytta där nu...

Inte längre min, det finns mycket i Majas liv som är förlorat och förändrat och jag inser att titeln är klockren när jag läst klart boken. Att så mycket känslor, vänskap, kärlek och förändring kan rymmas i en bok är helt underbart!