Läslovet är här, äntligen. Här ligger massor av bokhögar som lockar, men samtidigt pockar trädgården på några sista tag innan vintervilan. Att vända komposten med trädgårdsavfall hör inte till favoritsysslorna precis. Fast så märker jag att jag inte vill sluta, trots att det börjar duggregna och mörkret sakta smyger sig på.Det beror på att jag hittat bra underhållning som kommer ut ur mina hörlurar.
Först lyssnar jag till bokdiskussionerna mellan de fem ungdomarna som utgör årets jury i
Barnradions bokpris. Precis som förr om åren är det fem böcker som är nominerade.
Ylvania av
Ylva Hällen en inte helt ny bok men det verkar som om de flesta av jurymedlemmarna gillar den. En av dem säger sig vara en riktig inbiten fantasyläsare. Sara har skrivit om boken här på
Bubbel.
Den efterlängtade andra delen om Billie är också en av de utvalda böckerna. Den är skriven av
Sara Kadefors och heter
Billie du är bäst. När ungdomarna ringer upp Sara avslöjar hon att Billie har drag av henne själv, så som hon var förr. Emelie har
bubblat om boken. Juryn tycker att Billie har stora krav på sig själv och det är ju bara att hålla med.
Kristina Ohlsson finns också representerad med boken
Det magiska hjärtat. Kanske den mest otypiska i jämförelse med Kristinas andra ungdomsböcker. Berättelsen drabbar ungdomarna. Även den har Emelie skrivit om här på
Bubbel.
En av
Petter Lidbecks bästa böcker
Det vita huset är också med. Fast det är ju vad jag tycker. Juryn gillar också boken även om några av dem tycker den är lite otäck och inte den typ av bok som de brukar läsa. Innan läsningen har de associerat både till presidentbostaden i USA och spökhus. Nu enas de om att det är en riktig thriller. Yussef är huvudperson och när han får en nyckel till ett vitt hus i en rik del av staden av några äldre ungdomar börjar en riktigt spännande och mångbottnad berättelse rullas upp. Jag har flera exemplar av boken på Skönadalsskolan och de är nästan konstant utlånade.
Den femte och sista boken är
Springkällan av
Johan Eriksson. Berättelsen utspelar sig i ett flyktingläger. En plats som är svår att ta sig ifrån. Nu har det öppnats en möjlighet, de som vinner en fotbollsmatch ska belönas med utresa ur lägret. Det är den av böckerna som kräver mest av läsaren och det verkar som om jurydeltagarna är lite för unga föra att kunna ta till sig den här berättelsen.
Ungdomarna är mycket spontana och roliga att lyssna till men de hade behövt lite regi, många gånger pratar de i munnen på varandra och det är aldrig bra radio.
Det ska bli intressant att se vilken av böckerna som kommer att vinna.
Det är
Manuel Cubas som är programledare.
Han står för regin i det andra radioprogrammet som håller mig sällskap i denna den första av novembers dagar.
Drama för unga, under ledning av
Frida Derwinger, har gjort radioteater av
Jacob Wegelius prisade
Mördarens apa. Det skrev jag om
här. Boken är fantastiskt bra och det är även denna radioteater. Hade inte mörkret och hungern lockat mig inomhus, hade jag stått där än. Nu känns det inte så motigt att återuppta arbetet imorgon, när en har sällskap av Sally Jones och några till.
Huvudpersonen heter Gwendolyn Bloom, hon är 17 år och lever med sin pappa i New York. Gwendolyns pappa är diplomat och har ett ganska "hemligt" jobb som han inte kan berätta så mycket om. En dag försvinner pappan spårlöst när han är på ett jobbuppdrag i Paris. Pappas arbetskamrater försöker ta reda på var han är men ganska snart inser Gwendolyn att de inte har en aning och faktiskt ger upp efterforskningarna efter pappan. För det kan väl inte vara så att de inte vill hitta honom??
en talande häst. Hedda tror inte honom men när Teo dagen efter försvinner och inte kommer tillbaka börjar hon ana att det finns något i skogarna runt Glömskan som inte tillhör den vanliga världen. Hedda träffar Simon som bor i ett fallfärdigt hus i skogen och trots att de först inte kommer överens inser de till slut att de behöver varandra. Tillsammans med gubben Jari försöker de ta reda på vem eller vad det är som tagit Teo. Hedda får sakta med säkert inse att världen inte är så enkel som hon förr trott. Det finns något bortom det hon först ser, som en sådan där dold 3D-bild som gömmer sig i ett virrvarr av mönster och färger. Det gäller att spänna blicken på ett speciellt sätt så framträder allt det där andra; skogsrå, vitterfolk, näcken... Det där som mormor kan se och känna och som är anledningen till att mamma inte velat eller kunnat hålla kontakten. Och nu visar det sig alltså att Hedda också har den förmågan. 
Boken handlar om Judith som är på väg till ett läger långt ut i skogen när busschauffören blir plötsligt sjuk och tappar kontroll över bussen som kör in i ett träd. Chauffören dör och de nio ungdomarna och ledaren befinner sig långt långt ifrån civilisationen utan mobiltäckning. En av tjejerna skadar sin fot i krocken och det är omöjligt för alla att ta sig till fots tillbaka, så ledaren ger sig av med två av ungdomarna medan resten blir ombedda att stanna kvar vid bussen. Men obehaget över att vara nära den döda chauffören gör att ungdomarna bestämmer sig för att lämna bussen och leta efter räddning. Och de väljer att fortsätta vägen fram istället för att gå åt samma håll som ledaren, hållet de kom ifrån, där de förr eller senare garanterat kommer tillbaka till civilisation. Det här beslutet känns väldigt ologiskt för mig. Jag förstår inte hur de tänker i det här läget, men å andra sidan kan en kanske inte räkna med att sju chockade 12-13-åringar tänker logiskt.