Radions julkalender Tonje i Glimmerdalen

Det börjar dra ihop sig och om mindre än två veckor kör radions julkalender (och alla andra julkalendrar också, för den delen!) igång. I år är det en av mina gamla bokfavoriter som ligger till grund för kalendern, Maria Parrs Tonje och det hemliga brevet, som blivit Tonje från Glimmerdalen i radions version. Jag skrev om boken för länge sedan, i ett julklappstipsarinlägg i december 2010.

Boken handlar om Tonje som bor i den lilla byn Glimmerdalen. Här finns inte så många barn, men det gör inget för Tonje eftersom hennes bästa vän är gubben Gunvald som bor i grannhuset. Gunvald och Tonje bygger supersnabba sparkstöttingar, spränger laviner och pratar om allt. Tror Tonje i alla fall. Ett brev på villovägar får dock Tonje att inse att hon kanske inte vet allt om Gunvald trots allt. Enligt radions text handlar kalendern om längtan. Efter den man älskar och efter svar på livets svåra frågor. Och eftersom det är en julkalender så handlar det såklart också om längtan efter julen.

På Sveriges radios webbplats hittar du allt möjligt om julkalendern. Läs om personerna och lyssna på hur de låter. Flera kända röster dyker upp, och det är inte alla vi är vana att höra som skådespelare, utan kanske snarare i sportinslag på TV och radio (lite kul tycker jag!). Hör Freja som spelar Tonje berätta om sig själv och sin roll.

För första gången finns det också en lärarhandledning till radions kalender, vilket jag tycker känns roligt. På så sätt kan klassen lyssna tillsammans och arbeta med innehållet. Handledningen är uppdelad i två. Dels ett dokument med tips på hur du kan lägga upp lyssningen och arbetet. Och sedan ett dokument med bilder på huvudpersonerna, diskussionsfrågor och en sammanfattning av det som hänt föregående avsnitt. Skriv ut båda. På webbplatsen finns också en bild till varje avsnitt som ni kan skjuta upp på smartboard eller annan skärm, för att eleverna ska ha något att vila ögonen på medan de lyssnar. Alla fina bilder är ritade av Katarina Strömgård som illustrerat många barnböcker och omslag. Ni hittar fler av hennes teckningar på hennes webbplats. Lyssnar ni hemma i familjen kan frågorna såklart också vara ett bra komplement och säkert ge upphov till många roliga och spännande samtal.

Dags att börja längta efter 1 december!

 

Lars är lol

Det kommer då och då underbara böcker från vårt rika grannland i väster och nu har det hänt igen. Iben Akerlie, som är skådespelare, debuterade förra året med Lars er lol och det blev det årets mest sålda norska barnbok. Jag kan förstå varför!

Amanda har sett fram emot att börja sexan för hennes klass ska vara faddrar åt de nya eleverna på skolan. Men Amanda får veta att hon inte ska bli fadder åt en gullig försteklassare utan åt en ny elev som ska gå i  hennes klass. En kille som heter Lars och som har Downs syndrom. Amanda känner sig inte alls hedrad, som hennes lärare verkar tycka att hon ska, utan oroar sig mer för vad alla andra ska tycka. Tänk om han hänger efter henne hela tiden. Tänk om han dreglar, beter sig konstigt och att hans beteende smittar av sig på hennes, redan lite låga, sociala status.
Amanda har visserligen kompisar. Sari, som känner henne utan och innan, och så Kay. Men i klassen finns också Adam som Amanda drömt om i två år, men aldrig riktigt vågar prata med och alltid får något slags paralyseringstillstånd när hon kommer i närheten av. Och så dessutom Amandas gamla kompis Anna, som hon också vill imponera på.
Men när Lars börjar visar det sig att han är ganska lugn. Anna och hennes kompis Christina fnittrar visserligen hysteriskt när han ska presentera sig, men det gör de alltid. Och redan en av de första dagarna följer Amanda med Lars hem och inser att det finns en massa sätt att umgås på. De utvecklar en alldeles egen relation och även om de inte umgås så mycket i skolan så är de riktigt goda vänner. Ända tills det visar sig att Anna och Christina har startat en blogg som heter retardmuch där de lägger upp inte så smickrande bilder på sina klasskompisar och andra, men mest av allt på Lars. Amanda vet ju vad hon borde göra, men när hon får veta att de tagit bilder på henne väljer hon att rädda sitt egen skinn, framför att göra det hon egentligen vet är rätt. Hon får Anna att radera bilderna på Amanda, men det är till ett oväntat högt pris. Inte bara Lars slutar prata med henne. Alla i klassen fryser ut henne och värst av allt, Sari slutar prata med henne. Amanda inser att det är väldigt svårt att få förlåtelse från andra, men ännu svårare att förlåta sig själv.


Trots att jag verkligen gillar den här boken och att det finns massor att prata om när de läses högt i en klass så irriterar jag mig på att all skuld hamnar hos Amanda. Det är inte hon som startat sidan och skriver fruktansvärda kommentarer till bilderna, ändå är det hon som får bära all skuld. Anna och Christina verkar komma extremt lindrigt undan, och de lär sig heller inget av det som hände. Jag har svårt att se att något sådant verkligen får passera utan en rejäl insats från skolan. Men om jag bortser från det så är det en väldigt läsvärd bok. Den hade passat utmärkt in i högläsningstemat som vi hade på Ljungen och Lacka i början av hösten, men vi kan ju återkomma till det ett annat år.

Sist på bollen

Alltså SKAM. Jag vet att alla andra började kolla på, och hylla, den norska ungdomsserien redan för månader sedan, men det har kommit lite annat i vägen för mig. Jag kompenserade detta med att kolla sju avsnitt på raken igår och jag fattar vad de menar. Det är verkligen väldigt bra.

Det är lite skakig närgången kamera, lite skitigt, lite vanligt och osminkat. Vilken befrielse att slippa de perfekta amerikanska ungdomarna, helt befriade från ringar under ögonen och finnar, med hår som faller slätt och perfekt i varje scen och smala, vältränade kroppar i snygga kläder. Tonåringarna i SKAM ser (nästan) ut som folk gör mest. De nojar som folk gör mest, förnekar som folk gör mest, de hoppas, bråkar, ljuger, klär sig, hånglar och lever som folk gör mest. Jag gillar de korta avsnitten och att det känns som att ungdomarna filmar sig själva.

Om någon faktiskt är ännu senare på bollen än jag så får vi följa ett antal ungdomar i en gymnasieskola i Oslo. I centrum för första säsongen står Eva, som är ihop med Jonas och som av okänd anledning är osams med sina tidigare kompisar. Hon träffar den coola Noora, osäkra Vilde och hennes inte lika osäkra kompis Chris och så bryska Sana, och tillsammans bildar de ett udda gäng på skolan. De andra säsongerna följer andra karaktärer.

Annorluna med SKAM är också att korta filmsnuttar läggs ut på seriens webbplats regelbundet, för att sedan fogas ihop till ett helt avsnitt (vilket gör att avsnitten är allt från 15 till 40 minuter långa) och att karaktärerna har egna facebooksidor och instagramkonton. Detta gör såklart att hängivna fans kommer närmare karaktärerna än i vanliga serier.

Insåg just att någon annan redan skrivit det här inlägget så mycket bättre än jag. Läs HÄR så förstår ni!