Temadag med Annelund

Något av det roligaste, tyckte jag, under skoltiden var de olika temadagar som anordnades årligen. På tidigare höstkanten brukade vi skjutsas i väg på orientering, runt jultid var det extra mycket pyssel med ljusstöpning, pepparkaksbak och allt annat som hör julen till och på vårkanten blev det utflykter till skogen för att undersöka vad som hände i naturen och leta efter vårtecken.

I onsdags anordnade Annelundskolan en temadag i skogen. För mig innebar det en flashback om hur roligt det är/var med temadagar

och fylldes av lyckorus som höll i sig under dagen.  Dagen bjöd på olika uppdrag som hade med naturen att göra. Det var allt ifrån naturbingo, gissa träd- och svampsorter till frågor som Vad är allemansrätten? 

En av stationerna bjöd på högläsning och jag var med och lyssnande =)! Det var eleverna själva som bestämt vilka aktiviteter som hörde dagen till, och vad underbart att få in högläsning som ett moment! Sagorna som lästes upp var Gittan samt fårskallarna och Gittan och gråvargarna.

Eleverna hade tur med vädret, det var blå himmel och det doftade underbart i skogen. 

Det påminde mer om en skön sommardag än om en förmiddag i september. 

Pojken med guldbyxorna

Alla vi som växte upp på 70-talet har säkert läst den mycket, mycket spännande boken om Pojken med guldbyxorna. Det är Max Lundgren som skrev boken som kom ut första gången 1967. Det gjordes också en film på 70-talet som bygger på boken. Jag kommer fortfarande ihåg scener från den gamla filmen som jag tyckte var så bra. Nu är det dags igen! Den 26 september har nya filmen Pojken med guldbyxorna biopremiär! Det är Ella Lemhagen som regisserar och många kända svenska skådespelare är med.

På Söderparkskolan har vi kvar den gamla boken om Pojken med guldbyxorna. Jag har plockat fram den och skyltar nu med den i biblioteket. Den har lånats och lästs och jag tror att pojkar i 10-12-årsåldern är målgruppen.

Jag ser med spänning fram emot filmen! Jag och min 11-åring ska se den så fort som möjligt.

Om ni inte.......

Detta är verkligen en fin liten bok!

Den handlar om en liten pojke som tillbringar sommaren hos farmor tillsammans med sin bror, då deras föräldrar ska bygga om deras hus. Sommaren har många skojigheter att bjuda på men även läskiga saker för en liten pojke, som inte är van att bo på landet och att vara i från sina föräldrar. Hemlängtan och rädsla ligger stundvis på lur och då är det bra att det finns många djur som måste tas om hand och sysslor som måste skötas.

"Om ni inte hade mig, vem skulle då ta hand om alla djuren och sköta alla sysslor på gården", frågar sig pojken. Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. I ett av de första kapitlen ska pojken överraska farmor med frukost. Han vill vara snäll, och absolut inte snål, och i stället för att lägga två sockerbitar i farmors kaffe lägger han i fem! Kaffet som serveras är en skvätt som blivit över från dagen innan. Brödet sågar han itu i olika bitar, det ska bli fina skivor men tjockleken varierar och en av bitarna blir tjock som en skoklack. Pojken limmar ihop bitarna med smör. Pålägg hittar han inte utan dekorerar smörgåsarna med sockerbitar. Han är själv väldigt nöjd och tycker att smörgåsarna är väldigt vackra. Farmor blir glad och tackar så mycket, men hon sippar bara lite försiktigt, försiktigt på kaffet. 

Man får följa med i pojkens tankar genom hela boken och hur han resonerar med sig själv i de olika situationer som han hamnar i. Då pojken är på landet en hel sommar blir det en hel del resonerande!

Efter att ha haft Ost till alla möss som Ulf Nilsson favorit är jag nästan(men bara nästan) beredd på att byta ut den mot Om ni inte hade mig.

Jag avslutar med samma mening som i inledningen- Vilken fin liten bok!

Nya böcker, många nya böcker!

På Rinnebäcksskolan har det trillat in bokleverans efter bokleverans den senaste veckan! Det innebär MÅNGA nya böcker, JÄTTEMÅNGA böcker!
Det känns nästan som julafton!

Kom gärna in till mig och kolla vilken du vill låna!

Coolt med ADHD

"Hon försöker verkligen titta på siffrorna", försöker att inte lyssna på alla de där små ljuden, som ingen annan hör. I hennes huvud är volymen mycket högre än hos alla andra......hon kan inte vara som dem, även om hon vill. Och hon vill inte att fröken ska bli arg hela tiden."

Alice 11, år får reda på att hon har ADHD, vilket förklarar mycket av hennes svårigheter. Att hon inte kan koncentrera sig, utan bara glider iväg i fantasier, inte kan sitta still, att hon lätt blir arg och ledsen.
Alice i boken av Malin Roca Ahlgren och Susanne Israelsson Stenberg får kämpa hårt med saker, som går av sig själv för de flesta i hennes ålder-att komma i tid, att komma ihåg sina saker, att ha tålamod. Ofta är mamma och fröken arga på henne. Skäller på henne och hon känner sig ännu mer misslyckad än förut.
Men det finns saker som Alice är väldigt duktig på , som att teckna t ex, och när hon gör det känner hon sig lycklig och nöjd med sig själv för en gångs skull.

Coolt med ADHD är en bok, som vill beskriva "inifrån" hur det kan kännas för den som har diagnosen ADHD. Läsaren får "höra" Alice tankar, hur hon så lätt glider iväg i tanken, när hon skall klä på sig och ge sig ivög på morgonen, hur hon kan stanna upp vid detaljer, som hur ett tyg känns eller ser ut, hur hon helt kan förlora sig i det och helt glömma vad  hon behöver göra. Hur fullständigt misslyckad hon kan känna sig när hon upplever det som att alla missförstår henne.

Alice i boken har som tur är en väldigt förstående mamma och hon har också turen att ha en begåvning, som gör att hon känner sig duktig och lyckad emellanåt.

"Boken är tänkt som stöd för barn och deras föräldrar, samt lärare i grundskolan"står det på baksidan.

Det är bra att det börjar komma böcker nu, som handlar om barn med ADHD, kan också nämna "Det brinner i mitt huvud", med en huvudperson i tonåren , att det finns någonting de kan känna igen sig i.

Författarna  har en förmåga att få oss att känna det som Alice känner, att förstå hennes tankar, men varför är det så fula illustrationer i boken? ( Carl-Marcus Ramstedt , illustratör)På någon av bilderna ser Alice ut som ett troll i en gammal saga.

Den elaka vikarien, del två

 

Efter att ha läst kommentarerna till mitt förra blogginlägg om Den elaka vikarien vill jag ha följande sagt.

Nej jag tycker inte någon är en dålig förälder som läser den här boken för sitt barn, tvärtom. Men då har du som förälder valt boken i en bokhandel eller kanske på folkbiblioteket.

 Situationen på ett skolbibliotek ser lite annorlunda ut. Där måste jag vara den  ställföreträdande föräldern eftersom alla barn lånar på skolans bibliotek.

Jag tycker inte att det skulle hjälpa att flytta över den till de äldre elevernas hyllor, vilket jag vet vissa bibliotek har valt att göra. Det är inte förbjudet att botanisera fritt i biblioteket bland hyllor och skyltningar.

Och nej jag skäms inte ett dugg över att ha valt bort boken. Det ingår i varje bibliotekaries arbetsuppgifter att (för)kasta större delen av det som ges ut. Vi, tillsammans med pedagogerna, ska göra det urval som lämpar sig bäst för stödja arbetet i skolan.

 Den elaka vikarien har diskuterats i många sammanhang och jag är absolut inte ensam om att  ogilla den. Jag har stött på åtskilliga bibliotekarier, författare och pedagoger som delar min åsikt.

Att det finns många som gillar boken har jag också förstått. Jag tycker också det är positivt med den diskussion som boken gett upphov till. Så tråkig världen hade varit om vi alltid tyckt lika!

 Och Anders ... du får väl skriva en ny bok, med titeln Den elaka bibliotekarien.

Skolval

Igår var det skolval på Korsbackaskolan. Hela dagen var biblioteket uppbokad för att fungera som vallokal. Eleverna från elevrådet agerade valförrättare och alla klasser röstade efter scheman som sträckte sig över hela skoldagen. På måndag blir Korsbackaskolans valresultat officiellt, vilket känns spännande. Inte minst för att det var tjugo år sedan vi senast hade val på skolan.