World's Children's Prize

Sedan många år tillbaka har Sköndalsskolans elever på mellanstadiet deltagit i World's Children's Prize program. En utmärkt väg att på ett konkret sätt undervisa om barnets rättigheter, demokratifrågor och röstningsförfarande. Under en längre period arbetar klasserna med programmet och närstuderar även de tre barnrättshjältar som är nominerade inför årets omröstning. Det är personer som på ett eller annat sätt engagerat sig för barn som har det svårt. I år kämpar de tre barnrättshjältarna för aidsdrabbade barn, flickor som tvingats ingå barnäktenskap och barn som arbetat under slavliknande förhållanden. I nästa vecka ska våra elever ha bestämt sig för vem de vill rösta på. Allt sker som vid ett riktigt val med valsedlar, röstlängder och valbås. Genom att läsa om dessa barnrättshjältar blir eleverna medvetna om att det går att förändra även det hopplösa, en mycket viktig insikt.

Från och med i år är programmet utökat med ett samarbete med  Sveriges Olympiska kommitté. Våra fyror fick besök av brottaren Jalmar Sjöberg i måndags, som talade om FN:s Globala mål bl.a. Efter att han även  visat ett par brottarknep gick alla utomhus. Jalmar startade klasserna som sedan sprang eller gick 3 km i Jorden runt-loppet. Både vuxna och barn deltog. Med barn runt om i världen ska det bli många varv runt jordklotet för ökad kunskap om de globala målen och efter vars och ens förmåga verka för ett bättre klot att leva på.

Förra året lades No Litter Day till programmet. Klasserna plockar skräp i sitt närområde som vi sedan väger och rapporterar in. Även detta ett led för en bättre och renare värld. Detta kommer att ske under maj månad.

I dessa tider där vi översköljs med larmrapporter är det viktigt med allt som kan ge hopp och vilja till förändring

.

Möss och människor

John Steinbeck (1902-1968) fick nobelpriset i litteratur 1962. Han har skrivit kända romaner som Möss och människor, Öster om Eden, Pärlan och Vredens druvor.

Jag läste (och tyckte om) Pärlan för ett par år sedan då vi använde den i en klass här på Tolvåkerskolan. Nu har jag läst Möss och människor eftersom två åttondeklasser ska läsa och diskutera denna bok efter påsklovet.

Möss och människor utspelar sig i USA, närmare bestämt i Kalifornien längst med Salina river. Tiden är 1930-tal och det är svåra tider ekonomiskt. Huvudpersonerna i boken är förståndshandikappade men mycket starke Lenny och hans vän lantarbetaren George. Dessa två män går runt och tar arbete på en lantgård någon eller några månader i taget. På så sätt får de tak över huvudet, mat för dagen och en liten, liten lön att leva på.

Romanen börjar med att Lenny och George kommer till en ny gård för att arbeta. Vi får träffa några av gårdens andra arbetare; Carlsson, Curley, Slim, Candy och Crooks. De är alla grova, tuffa män, märkta av det hårda arbetet och den torftiga tillvaron.

Männen blir avundsjuka när de ser Lennys och Georges vänskap. Att ha en tillhörighet och ett sammanhang är något som de andra saknar men gärna skulle vilja ha. George och Lenny har också en gemensam dröm om att en gång kunna köpa ett eget litet ställe. Det är gripande att läsa om hur de drömmer sig bort. Drömmen blir en verklighetsflykt och ett sätt för dem att genomlida den hårda vardagen.

"ja, en vacker dag har vi samlat tillräckligt med pengar och då ska vi ha en liten stuga och några tunnland jord och en ko och några grisar och ... och leva av markens gröda, skrek Lenny. Och ha kaniner. Fortsätt, George! Berätta om vad vi ska ha i trädgården och om kaninerna i burarna och regnet på vintern och spisen och hur tjock grädden är på mjölken så man knappt kan skära den med kniv. Berätta, George."

Candy har ett litet sparkapital och när han hör Georges berättelse om den lilla gården de planerar att köpa erbjuder han dem sina pengar mot att han får vara med på det framtida drömprojektet. Även hos stackars Crooks väcks ett hopp om att kanske få vara med i drömmen.

Tidens värderingar märks (över)tydligt i bokens handling och språk. Den kvinna som har en central roll i handlingen namnges inte, hon benämns endast "flickan". Den ende färgade mannen i berättelsen bor i stallet. Här finns verkligen mycket att ta upp och diskutera med eleverna.

Jag tycker riktigt mycket om Möss och människor! Varje kapitel börjar med målande miljöbeskrivningar, språket är enkelt och handlingen är gripande. Berättelsen innehåller klassiska teman som solidaritet, gemenskap, utanförskap och drömmar.

En dröm kan hålla dig vid liv men också krossas på ett ögonblick, något Lenny, George och de andra smärtsamt blir påminda om i slutkapitlet.

Det ska bli mycket intressant att höra 15-åringarnas diskussioner om Möss och människor!

Noveller ftw!

Bild från sverigesradio.se

När jag körde till jobbet i morse var jag lite senare än vanligt och hann därför lyssna på Kulturnyheterna innan jag var framme. Då hörde jag att de fem noveller som tävlar om Sveriges Radios novellpris nu är utsedda/nominerade och går att lyssna och rösta på. Novellerna har plockats ut av totalt tio noveller som under året specialskrivits för Sveriges Radio, och kanske hade jag inte reagerat speciellt mycket på det alls om inte Mårten Melin dykt upp som en av de nominerade. Mårten Melin får väl närmast betraktas som en husförfattare, med tanke på hur ofta han gör författarbesök på Kävlinges skolor. Jag hade trots det inte koll på att han skriver även för vuxna och känner spontant att jag måste in och lyssna, om inte på alla så åtminstone på hans novell. Fast när jag nu kollar listan lite noggrannare så är även Annika Norlin (aka Säkert!) med och då måste jag förstås lyssna på den också. Novellerna är ca 25 minuter långa och alltså helt perfekta för en enkel bilresa till eller från jobbet för mig.

Noveller är ju perfekta för den som tycker att en roman just för dagen känns lite väl mastig. Jag hade gärna läst mer noveller och blir alltid glad när det kommer novellböcker för unga. I helgen har jag börjat läsa Kärlek - 11 berättelser för mellanstadiet, med texter av välkända barnboksförfattare som bland andra Johanna Lindbäck, Mats Jonsson, Sara Kadefors och Alex Haridi. Novellerna handlar, som namnet antyder, om kärlek och de jag hittills har hunnit läsa är väldigt olika varandra. Det är bra, tycker jag, både ur ett pedagogiskt och ett läslustperspektiv. Ska boken användas för att visa hur en novell kan se ut så ser eleverna att de kan se olika ut. Och läses den på egen hand så finns det förhoppningsvis alltid någon som passar, oavsett vem läsaren är.


Så dagens tips är: Stick Kärlek i handen på närmsta 10-13-åring och passa sen på att trycka hörlurarna i öronen på dig och lyssna på de fem nominerade novellerna i Sveriges Radios novellpris. Du kommer troligen inte att ångra dig!

En kopia

I helgen läste jag en ny lättläst bok om robotar. Omfång, språk och ton skiljer sig rejält från Min hemliga tvilling som jag skrev om i höstas, men tematiken var samma.

Oskar älskar att spela dataspel, men hans föräldrar tycker att han spelar alldeles för mycket och lägger alltför lite tid på sina läxor. Efter att ha googleöversatt sin engelskläxa, och av misstag valt tyska istället för engelska, får hans föräldrar nog. De ger honom datorförbud och kräver att han förutom läxorna ska börja hjälpa till mer hemma. Oskar blir förtvivlad, men så dyker det upp en reklamruta på skärmen, reklam för en gratis kopia av honom själv. Bara att skicka bild så levereras kopian direkt till dörren. Oskar kan inte motstå möjligheten att få en robot som gör allt det trista, som läxor och hushållsarbete, medan Oskar själv kan spela datorspel och göra roliga saker.

När kopian dyker upp är den skrämmande lik Oskar, och efter några inledande missar så börjar den verkligen göra allt som Oskar ber den om. Oskars kompis Verner tycker inte det är någon vidare idé med den här roboten, men Oskar lyssnar inte på hans oro. Det är ju strålande att få beröm av fröken och ha så nöjda föräldrar, utan att behöva jobba för det själv.

Men snart kommer även Oskar att märka att roboten kanske inte är så lätt att styra över som det först verkar. Vad händer om den börjar leva på eget bevåg, och slutar lyssna på Oskars kommandon? Vad händer om den vill ta Oskars plats på riktigt?

Jag tycker det är både intressant och skrämmande med AI. Tanken på att datorer och robotar börjar leva sina egna liv och tar över är egentligen inte ny, det finns flera filmer på temat. Hittills har det verkligen bara känts som SciFi. Men nu... Kanske är det inte så långt bort!?

Världspoesidagen

Gabriel Jönsson på Hven

Idag är det Världspoesidagen och jag har varit inne hos femmorna och pratat om poeter och läst dikter. Jag startade med den skånska poeten Gabriel Jönsson. Gabriel Jönsson föddes på ön Hven mitt i Öresund i slutet på 1800-talet. Hans dikt Vid vakten eller Flickan från Backafall är välkänd och har också tonsatts. Denna dikt läste jag för eleverna.

... Luften är kryddad av tusende salvor, men jag ger bort dem var endaste en.
Mot att få vandra bland Backafalls malvor, allt medan månen går vakt över Hven.

Karin Boye

Sedan fortsatte jag med Karin Boye som de flesta redan kände till. De har arbetat med poeter och några av eleverna hade fått läsa mer om och berätta för de andra om Boye. Hennes korta och sorgsna liv verkar intressera eleverna. Jag valde att läsa inledningen på den episka dikten I rörelse.

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.

Mårten Melin

Diktstunden avslutades i nutid med fantastiska Mårten Melin. Mårten skriver inte bara bra böcker utan är, i mitt tycke, också en mycket duktig poet och han har varit på författarbesök hos femmorna. Han skriver dikter som barn kan ta till sig och har en möjlighet att förstå (de tyckte att Boyes och Jönssons dikter var svåra). Jag läste flera dikter för eleverna ur Melins diktböcker Du är ett moln och Ett värmeljus i din skalle.

Diktböckerna fick ligga kvar i klassrummet eftersom eleverna i nästa vecka ska fortsätta med diktskrivning.

Kanske kan de hitta inspiration till sitt eget skrivande bland Mårten Melins fina vardagspoesi!

Dödens märken

"Dödens märken" är den första boken i Veronica Roths nya ungdomsserie i två delar.

" I en galax styrd av flödet, har varje människa en gåva."

Huvudpersonerna är Cyra och Akos som lever på varsin sida av samma planet, i två helt skilda världar. Akos del av planeten, Thuve, är kall och ogästvänlig, men folket, Thuveiterna, är fredligt och vänligt. Samhället är demokratiskt och upplyst. Hans mamma är ett av tre orakel som trots att hon ser vad framtiden för med sig, inte delar den kunskapen med sin familj.

Cyra lever på planetens andra sida som heter Shotet, en diktatur som styrs av Cyras tyranniske far och hans tronarvinge, Cyras bror Ryzek. De olika sidorna av planeten är sedan evigheter inbegripna i krig mot varann, och svurna fiender.

Alla samhällen i galaxen påverkas av att en del människor är ödesbestämda och alla får olika flödesförmågor när de börjar närma sig vuxen ålder. I Thuve är det bara oraklen som vet de olika öden som väntar, men i Shotet berättas ödet för personen. Ryzeks öde är att besegras av fienden Thuve och han utvecklar en paranoia som gränsar till besatthet. Cyras ovanliga flödesgåva, att framkalla smärta och till och med död, passar honom som handen i handsken och han utnyttjar Cyra skamlöst för att straffa sina fiender.
Akos tas till fånga av Ryzek och förs till Shotet. Hans flödesgåva är ovanlig och när hans och Cyras  vägar möts tycks klyftan mellan dem vara överstiglig, men de inser snart att de behöver samarbeta för att överleva.
Jag tycker boken är väldigt spännande och har bra tempo som för handlingen framåt. Huvudpersonerna växer med de olika beslut de måste ta och de inser att de kan ta makten över sina egna liv, åtminstone i stunden. Det finns mer än en väg som leder framåt för att fullfölja det öde som väntar.

Del två heter "Ödets timme"

Att välja glädje?

Idag, den 20 mars, är det inte bara vårdagjämning och alltså uppenbart att vi är på väg mot varmare och soligare tider, utan även Internationella glädjedagen. FN instiftade denna dag för 6-7 år sedan på förslag från den lilla nationen Bhutan. Bhutan kanske inte leder BNP-ligan, men de menade att ett lands utveckling inte bara bör mätas i materiella och ekonomiska termer, utan även i hur dess invånare faktiskt mår.
Ungefär lika länge har FN också jämfört världens länder i ett lyckoindex World Happiness Report. Det är en ganska omfattande rapport och jag har inte läst den, men de nordiska länderna hamnar högt upp. Jag hörde på P1 i morse någon som pratade om att det troligen handlar om trygghet och tillit till rättsväsen och stat, avsaknad av korruption och (såklart) krig. Sverige har klättrat två placeringar från föregående år till plats 7, medan våra grannländer Finland, Danmark och Norge norpat åt sig medaljplatserna även i år. Därefter kommer Island, Nederländerna och Schweiz.

Idag försöker jag peppa de medarbetare och elever som inte redan är glada med hjälp av Bonniers Peppburk. Du hittar den och en massa annat material för klassrummet på Bonnierförlagen Lära. Ganska många har dragit både två och fem lappar ur burken för att hitta en som kändes helt rätt. och Jag kan hålla med om att dra lappen "Du strålar", när man är trött och glåmig efter en vaken hostnatt och det enda som strålar är ens nästipp - röd efter hundratals snytningar, kan kännas mer som ett hån än pepp.

Det är svårt det där med glädje. Jag kan förstå de som tycker att man borde anstränga sig för att vara glad, för sin omgivnings skull - det är jobbigt med sura negativa människor som liksom suger ut all livsglädje och energi ur ett rum. Samtidigt är det hemskt att spela glad när man mår dåligt. Och ofta till och med omöjligt.

Kanske kan en dag som denna, då vi läser rapporter om de lyckliga finländarna, iaf fundera över vad det är i våra liv som gör oss glada, vad som gör oss ledsna eller arga och kanske lyckas få bättre balans mellan dessa. För egen del är jag sällan arg och ledsen när jag läser, så att läsa ännu mer får väl vara mitt eget projekt för mer lycka i livet!