Sist på bollen

Alltså SKAM. Jag vet att alla andra började kolla på, och hylla, den norska ungdomsserien redan för månader sedan, men det har kommit lite annat i vägen för mig. Jag kompenserade detta med att kolla sju avsnitt på raken igår och jag fattar vad de menar. Det är verkligen väldigt bra.

Det är lite skakig närgången kamera, lite skitigt, lite vanligt och osminkat. Vilken befrielse att slippa de perfekta amerikanska ungdomarna, helt befriade från ringar under ögonen och finnar, med hår som faller slätt och perfekt i varje scen och smala, vältränade kroppar i snygga kläder. Tonåringarna i SKAM ser (nästan) ut som folk gör mest. De nojar som folk gör mest, förnekar som folk gör mest, de hoppas, bråkar, ljuger, klär sig, hånglar och lever som folk gör mest. Jag gillar de korta avsnitten och att det känns som att ungdomarna filmar sig själva.

Om någon faktiskt är ännu senare på bollen än jag så får vi följa ett antal ungdomar i en gymnasieskola i Oslo. I centrum för första säsongen står Eva, som är ihop med Jonas och som av okänd anledning är osams med sina tidigare kompisar. Hon träffar den coola Noora, osäkra Vilde och hennes inte lika osäkra kompis Chris och så bryska Sana, och tillsammans bildar de ett udda gäng på skolan. De andra säsongerna följer andra karaktärer.

Annorluna med SKAM är också att korta filmsnuttar läggs ut på seriens webbplats regelbundet, för att sedan fogas ihop till ett helt avsnitt (vilket gör att avsnitten är allt från 15 till 40 minuter långa) och att karaktärerna har egna facebooksidor och instagramkonton. Detta gör såklart att hängivna fans kommer närmare karaktärerna än i vanliga serier.

Insåg just att någon annan redan skrivit det här inlägget så mycket bättre än jag. Läs HÄR så förstår ni!

Björnstad

Under jullovet läste jag Fredrik Backmans bok Björnstad. Backman har tidigare skrivit bl a den mycket populära boken En man som heter Ove, denna bok har också blivit film. Nu är han tillbaka med en ny bok som utspelar sig i den Norrländska (?) staden Björnstad. Det kretsar MYCKET kring ishockey i Björnstad. De flesta som bor i Björnstad – alla – är direkt eller indirekt inblandade i hockeyn. Juniorlaget under ledning av tränaren David har spelat starkt under säsongen och nu är det dags för semifinal.

Semifinalen betyder allt! Vinner juniorerna semifinalen kommer de få spela riksfinalen i Stockholm. Då kommer kommunen antagligen att placera det nya hockeygymnasiet i Björnstad. Detta kommer inte bara föreningslivet i Björnstad att tjäna på utan även affärer och näringsliv kommer att få en positiv skjuts framåt. Det motsatta läget vore en katastrof för staden.

I boken får vi möta Peter Andersson som efter livet som hockeyproffs i Kanada har flyttat hem till Björnstad med sin fru och sina två tonårsbarn. Men framförallt får vi i boken möta 15-åriga tjejer från Björnstad som ska förhålla sig till de 17-åriga ishockeykillarna och de lagar, regler och värderingar som de lär sig i laget och på ishockeyplanen.

Det finns inga ishockeylag för tjejer i Björnstad, alla satsningar görs endast på killarna.

Bokens inledning är följande: ”Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av. Det här är historien om hur vi hamnade där”

Björnstad är en mycket välskriven och spännande feministisk bok som passar för ungdomar, deras föräldrar, lärare och tränare och för alla andra också!

Emre är tillbaka!

I slutet av förra året kom äntligen Emres andra handbok (den första skrev jag om HÄR), och nu har jag dessutom hunnit läsa den.

Förutom den nya klasskompisen Ömer så har Emre inga kompisar. Det är till och med så att Emre känner sig osynlig. Inte ens sådana som han gått med på fritids i tre år kommer ihåg vem han är. Ömer tycker att det är dags att Emre blir lite mer känd, och det bästa sättet att bli känd på är att göra filmer och lägga ut på Youtube. Enligt Ömer. Det enda Emre är riktigt bra på är Minecraft, så de bestämmer sig för att göra en Minecraftfilm. På bara några dagar kommer Emre vara känd över hela världen, lovar Ömer. Problemet är bara att det inte blir någon bra film. Den blir faktiskt riktigt dålig, och Ömer får lova att inte lägga ut den på nätet så någon kan se den. Istället lyckas Emres odrägliga lillebror Izzet göra en film tillsammans med sin dansgrupp och den sprider sig som en löpeld. Ömer och Emre måste ta till något annat, och Ömer har naturligtvis lösningen. Katten Mogwaii älskar Emre, och att lata sig, men till tricks och roliga filmer är hen inte till mycket nytta visar det sig. Men när Ömer väl bestämt sig för något är han som döv för alla invändningar, och han drar med sig Emre och stackars Mogwaii ut för att göra en rolig film. Dessvärre ser det mer ut som att Emre misshandlar Mogwaii än att katten gör konster och när den filmen faktiskt läggs ut på nätet blir Emre visserligen igenkänd, men snarare ökänd än känd.

Den här boken var kanske inte riktigt lika rolig som den första, men jag läste den med nöje och ser fram emot att fortsätta följa Emres och Ömers eskapader och missförstånd.

Tredje boken om Emre är redan på väg och den heter Emres handbok i konsten att fixa en fest, och förstöra en.

Stora stygga räven

Igår låg jag i soffan och fnissade mest hela tiden när jag läste serieboken Stora stygga räven av Benjamin Renner i översättning av Lotta Riad.
En räv som inte alls lever upp till titeln blir mer eller mindre utskrattad när den kommer till bondgården för att få en munsbit. Ett av bondgårdsdjuren förbarmar sig efter den misslyckade raiden och ger räven en korg med rovor.
Vargen hånar ömsom peppar räven och försöker med coachning, fast vad hjälper det om en är en misslyckad räv. Men det är vargens idé att räven ska stjäla några ägg som de sedan kan dela på när de väl är kläckta. Vad räven inte förstod var att i planen ingick att det är räven som ska ruva äggen.
Det är svårt om en har dåligt tålamod, men till slut kläcks äggen
och det första kycklingarna säger när de får se räven är MAMMA!


Ja då är det klippt och nu gäller det att skydda de små mot hungriga vargar och ilskna hönor. Och en mamma gör ju ALLT för sina små...

Draksången av Jo Salmson

"Draksången" är del två av tre i serien "Drakarnas öde" och tar vid där del ett "Stjärnstenen" slutade.

Nea är på flykt undan Mäster Fennel, som är stjärntolkare i staden Hammar, och vars lärljunge Nea var, ända tills hon började få skuggsyner och Mäster Fännel spred ut ryktet om att hon var ansatt av demoner. Hon fick hjälp av sin morbror Jensen och flydde till Stjärnborgen för att få hjälp av dess stjärntolkare, som dessvärre är både blind och gammal. Hon får trots allt hjälp, bla av stjärntolkarens hjälpredor, tvillingarna Agata och Reseda. Jägarna är henne hack i häl och det är dags att återigen fly hals över huvud, denna gången med Stjärnborgens Stjärnsten gömd i packningen.

Nea känner sig helt övergiven när hon nu än en gång tvingas ut på flykt, när allt hon vill är att berätta vad hon sett i skuggorna, nämligen att Häxmästaren lever. Hon  beger sig mot Damar, där hon hoppas att återse sin mamma och att få berätta historien för kungen, så att hans styrkor kan besegra Häxmästaren en gång för alla. Då kanske även drakarna återkommer till Hammar och livet kan återgå till det normala. På sin färd träffar Nea klanpojken som kallas Bann, då även han är bannlyst och jagad, fast av Klanfolk. Tillsammans beger de sig på en farofylld färd mot Damar, där varje val kan avslöja dem, och hur ska de kunna veta vem som är vän eller fiende?

Detta är de perfekta böckerna för dig som gillade Tams äventyr i Drakriddarserien, eftersom att miljöerna och drakarna är desamma. Enda nackdelen är att det dröjer länge innan den tredje och avslutande delen kommer...

The Selection - Ceremonin

En bok som har varit populär på Tolvåkerskolan under hösten är Ceremonin i serien The Selection skriven av Kiera Cass.

Detta är en berättelse som utspelar sig i landet Illea där prins Maxon bor i kungaslottet med sin pappa kungen och mamma drottningen. Prins Maxon umgås inte med folket ute i landet utan när han nu snart vill träffa en tjej som han kan gifta sig med så sker det genom Urvalet. Urvalet är en möjlighet för en tjej att få komma ifrån den kast hon är infödd i och få komma till slottet och kanske så småningom bli prins Maxons blivande fru, Det är trettiofem tjejer som blir utvalda och därmed inbjudna till slottet, America Singer råkar bli en av dem. Hon vill inte alls, hon tycker hela idén med att prinsen ska välja ut en blivande fru är idiotisk. Dessutom har America redan träffat sin drömkille, Aspen, som hon träffar i smyg så ofta det går.

I landet Illea är det väldiga skillnader på hur människor har de i de olika kasterna. Americas familj som är en femma (det finns åtta kaster, där åttorna i princip står utanför samhället) har det ganska tufft emellanåt med att få fram mat och kläder. I Urvalet blandas nu America och andra från de lägre kasterna med de "fina" tjejerna från de högre kasterna. Det förekommer ett ständigt hot från landets rebellgrupper som kämpar mot orättvisorna och som vill störta kungafamiljen.

Allt eftersom Urvalet pågår och America träffar prins Maxon inser hon att saker och ting kanske inte är precis så som hon trodde att det var. Maxon visar sig vara en riktigt trevlig kille. Hon inser också att hon på plats i slottet och som Maxons vän har möjlighet att påverka vissa orättvisor i landet.

Ceremonin påminner mycket om Hungerspelen, det är en spännande historia med stark tjej i huvudrollen och med ett land som är uppdelat i olika nivåer. Det är orättvisor och Illea är likt Hungerspelens Panem ett land som styrs av en elit.  Jag saknar dock Hungerspelens samhällskritiska Katniss Everdeen. Hoppas att America Singer utvecklas till att bli en ännu tuffare  tjej i de tre följande böckerna i serien.

Ceremonin är första delen av fyra. Det har hittills kommit två delar på svenska, Ceremonin och Eliten. I slutet på januari kommer den tredje delen, Den Utvalda. Alla fyra delarna finns redan ute på engelska.

Jane, räven och jag

Tillbaka från julledigheten möts jag av ett paket med några nya böcker, bland annat den här fina serieboken.

Jag läste den på stående fot vid skrivbordet direkt när jag öppnat paketet och tyckte mycket om den, både bilder och historia.

Helén är utfryst av sina gamla kompisar. De skriver elaka saker om henne på väggarna på toaletten, att hon är tjock och luktar illa, de viskar och fnissar när hon går förbi. Det finns ingenstans på skolan att gömma sig längre och Helén vill helst bara försvinna. Men hon har en plats där hon kan drömma sig bort och det är när hon läser Jane Eyre, en klassiker från mitten av 1800-talet om en fattig flicka som får arbete som guvernant på ett fint gods. Helén kan identifiera sig med den fattiga och enkla flickan Jane. När klassen åker iväg på en skolresa blir Jane Eyre hennes räddning, ända tills Caroline dyker upp. Caroline som inte verkar tycka att det är något fel på Heléne och som till och med skrattar så hon kiknar åt saker som Heléne säger. Som pratar, och pratar, och pratar med henne som om de känt varandra alltid.

Till synes enkla blyertsteckningar i grått från Heléns liv bryts då och då av med färgmättade bilder ur Jane Eyre. Och mot slutet vågar sig även lite hoppfull färg in bland husen och träden i Heléns verklighet.

Jag tänker att den funkar att sätta i händerna på vem som helst från åk 4 och uppåt. Kanske kan den locka en och annan till att läsa Jane Eyre också.