Teaterspöken

Ingelin Angerborn är ju som vi tjatat om förr här på bloggen en mästare på mysrysare för mellanåldern. Nu har hon kommit med en ny bok, Hjärta av damm. Efter att det nästan blivit inflation i spökberättelser om familjer som flyttar till ruffiga hus på landet och det händer mystiska saker så är det härligt att läsa en rysare som utspelar sig i stan, på en teater.

Bella ska gå en teaterkurs på höstlovet och gruppen ska hålla till i Gamla Ekmanska teatern. Teatern används inte längre för föreställningar, utan ska efter att ha stått tomma några år få utnyttjas till kulturverksamhet för barn och unga. Bella känner ingen annan på kursen, men ganska snart tyr hon sig till Hilding och Shirin som är jämngamla med henne. Liksom de flesta teatrar florerar rykten om mystiska försvinnanden och teaterspöken och ganska snart börjar Bella undra om det inte är nåt skumt på riktigt med teatern. Fler och fler oförklarliga händelser, plötsliga bankningar på dörren, en ipad som får spel, fönster som står öppet, någon som skriver mystiska meddelanden, en docka som ser levande ut och en flicka som dyker upp i salongen medan gruppen repeterar på scen gör att Bella blir alltmer obehaglig till mods. Kan det vara den konstiga Nelly som gör en del av dem. Och Roland, en av ledarna, verkar inte han lite skum?

Bella vet inte vad hon ska tro och det känns inte som att Hilding och Shirin tror henne när hon berättar om det märkliga som händer. Men de bestämmer sig i alla fall för att gå till teatern på kvällen och undersöka saken närmare.

Uppdraget

Camilla Lagerqvist har skrivit en bok som utspelar sig under andra världskriget  en kort tid sommaren 1943, en riktig hallonsommar. Oro finns att Sverige snart blir indragna i kriget och bombplanen mullrar hotfullt mest varje dag. Maja saknar sin pappa, han ligger inkallad någonstans i Sverige. Därför behöver Majas mamma en hel del hjälp i familjens handelsträdgård.
Till den lilla byn, strax intill norska gränsen, kommer Ben flyttande från Norge. Hans pappa är jude och med i motståndsrörelsen. Även Hilde har flytt över gränsen. Hennes mamma väntar barn med en ny man, en tysk soldat. Hatet mot dem i Norge gjorde flykten oundviklig.
Camilla Lagerqvist har också lyckats med att göra boken dagsaktuell med tonårstankar, förälskelse, utseendefunderingar, avundsjuka som alla kan känna igen sig i. Frågeställningar om att komma till ett nytt land med traumatiska händelser är ju tyvärr lika aktuellt idag som då.
De tre ungdomarna bestämmer sig för att bilda en egen motståndsrörelse och de genomför modiga handlingar för att bekämpa nazismen.
Jag tror att det här är första delen i en planerad serie. Det bådar gott!

Cirkus Caramba!

Cirkus Caramba är på plats i Transylvanien och man behöver nya artister. Trollkarlen, som kan teleportera kaniner i sin magiska garderob blir anställd direkt, Djungel-Jim däremot, som kan kasta kniv får inte något jobb. Han är alldeles för farlig tycker cirkusdirektör Caramba. Transylvanien är ju som bekant en ganska speciell plats och ganska snart får cirkusen problem. Cirkusens gäster blir bestulna och det blir svårt att få detektivhjälp eftersom de flesta detektiver lider av vampyrskräck. Men "en sommarnatt, svart som lakrits", när Caramba och hans medhjälpare musen Hubert, funderar över hur de skall lösa problemet med stölderna knackar det på husvagnens dörr. Det är Tristan, världens tristaste detektiv. Han är alldeles grå och så tråkig att man nästan somnar då man tittar på honom. Men kanske är han inte den han utger sig för att vara-han har ingen spegelbild...något som också utmärker vampyrer.... Detta är en rafflande och rolig mysteriebok om cirkusar och vampyrer, skriven och illustrerad av Åsa Rosén.Lagom för 6-9 åringar

Fest!

Idag firar vi att vi fått ett nytt fint bibliotek på Ljungenskolan.

Fyra näsdukar senare

Ja, jisses. Det går ju inte att sätta en bok om en 13-årig tjej som blir hjärtsjuk i handen på en gravid kvinna som är blödig i vanliga fall... Nu har jag i alla fall gråtit mig genom Mitt bultande hjärta av norske Alf Kjetil Walgermo. 

Amanda är som sagt 13 år och kär i nyinflyttade David. Han är mörklockig och gillar fotboll och Amanda ver inte riktigt hur hon ska göra för att få hans uppmärksamhet. Men han ser henne, de börjar umgås lite och Amanda funderar, ältar, analyserar tillsammans med bästisen Jenny: vad betyder den där minen eller blicken, vad menade han med de där orden, gillar han mig eller är vi bara vänner. Hennes hjärta bultar och slår. 

Men så märker Amanda att hon blir allt tröttare. Hon som kunnat cykla utan bekymmer får allt svårare att orka och en kväll kollapsar hon och körs i ambulans till sjukhuset. Hennes hjärta är för stort och hon kan drabbas av hjärtsvikt när som helst. Inom ett år är hon död, om hon inte får ett nytt hjärta. 

Hela sommaren ligger hon instängd på sjukhuset i Oslo, långt från Jenny och långt från David, och funderar över vad som händer om hon får ett nytt hjärta. Allt som känns i hjärtat, kärleken till exempel, försvinner den när hjärtat byts ut? Orkar David vänta på att hon blir frisk? Kan han tycka om henne med någon annans hjärta i kroppen? 

Amanda får komma hem igen och försöker gå i skolan som vanligt, men det är så svårt att vara annorlunda och att gå och vänta på att någon ska dö för att hon ska få leva. Dessutom gör sig hennes stora hjärta ständigt påmint. 

Dubbla budskap

I veckan har jag läst två böcker som kvalat in under flera olika genrer. Det är kul, tycker jag, men hopplöst när en ska bestämma placering i biblioteket.

Den första är spökdrottningen Ewa Christina Johanssons 20 över 7. Är det en deckare eller är det en spökhistoria? Egentligen? Boken handlar om Ludde, eller Ludvig som han försöker få alla att kalla honom. Ludvigs två kusiner har försvunnit efter att ladan vid familjens hus har brunnit ner till grunden. Kusinerna Mille och Hella bor i en gammal enslig gård ute i skogen tillsammans med sin pappa Carl, och den natten det brann var Carl inte hemma. Det har varit undersökningar på platsen och skallgång i området kring gården, men ingen har hittat några spår efter barnen. Trots att inga kvarlevor upptäckts i den nedbrunna ladan så verkar de flesta överens om att barnen troligtvis brunnit inne och inte kommer tillbaka. Ludvig är däremot helt övertygad om att de fortfarande lever och finns någonstans. Om folk bara ville leta ordentligt! Istället börjar Ludvig undersöka gården och uppe på vinden upptäcker han att någon ristat in 20 över 7 i en murken planka. Och det är nyligen ditristat. Ser det inte lite ut som Milles handstil? Vinden verkar leva sitt egen liv. Det kan plötsligt bli fruktansvärt kallt och flera gånger känner sig Ludvig övervakad av någon eller något där uppe. Ludvig hittar en fickkniv uppe på vinden också. En fickkniv som visar sig ha ett inbyggt USB-minne med en enda bild på. Ludvig anar att det ligger mer bakom branden och kusinernas försvinnande än det elfel som polisen skyller på.

Nästa bok är också en sorts spökhistoria, men med en air av både kärlek och socialrealism över sig. Det är Flickan på tavlan av Rebecka Åhlund. Det är den klassiska miljön - föräldrarna köper ett torp på landet och Ella, som är ensambarn, har inte minsta lust att ägna helgerna åt att sitta där ute i skogen och ruttna. Men huset lever sitt eget liv och det fascinerar, snarare än skrämmer, Ella. Det är klassiska ingredienser som nyköpte hyllor som trillar ner och tavlor som byter plats. Ella får hintar av den gamla kvinnan Asta som bott in huset tidigare, och även grannen Folkas berättar saker om huset som får Ella att förstå att det nog finns något där som vakar över dem. Uppe på hennes rum hänger en tavla av en flicka, och det är något speciellt med henne. Ögonen verkar följa Ella vart hon går i rummet och flickans minspel ändras ständigt. Hemma i stan träffar Ella en nyinflyttad kille som heter Dylan. Han är två år äldre och borde egentligen inte vilja umgås med Ella, men tyr sig ändå till henne både i och utanför skolan. Hemma har han det tufft med en alkoholiserad mamma och hennes pojkvän som bråkar och slåss. Ella dras till Dylan också, men är hon kär, eller gillar hon honom bara lite sådär som en kompis?

Trash

Igår besökte dansgruppen Memory Wax Skönadalsskolan. De framförde sin föreställning Trash. Jag tycker att föreställningen är mycket bra. Rekvisitan är ett antal lådor som dansarna för runt och naturligtvis en hel del skräp. I förställningen utnyttjar de även skickligt, ljud av ex regn, musik och ljus på många olika sätt. Efter föreställningen fick eleverna möjlighet att ställa frågor, vilket de utnyttjade flitigt.
Först och främst en stor upplevelse men jag hoppas även att eleverna får tankar kring vårt sopberg och återvinning. Dansgruppen gav lärarna en lärarhandledning så att de kan arbeta vidare med ämnet.