fredag 23 maj 2014

Dubbla budskap

I veckan har jag läst två böcker som kvalat in under flera olika genrer. Det är kul, tycker jag, men hopplöst när en ska bestämma placering i biblioteket.

Den första är spökdrottningen Ewa Christina Johanssons 20 över 7. Är det en deckare eller är det en spökhistoria? Egentligen? Boken handlar om Ludde, eller Ludvig som han försöker få alla att kalla honom. Ludvigs två kusiner har försvunnit efter att ladan vid familjens hus har brunnit ner till grunden. Kusinerna Mille och Hella bor i en gammal enslig gård ute i skogen tillsammans med sin pappa Carl, och den natten det brann var Carl inte hemma. Det har varit undersökningar på platsen och skallgång i området kring gården, men ingen har hittat några spår efter barnen. Trots att inga kvarlevor upptäckts i den nedbrunna ladan så verkar de flesta överens om att barnen troligtvis brunnit inne och inte kommer tillbaka. Ludvig är däremot helt övertygad om att de fortfarande lever och finns någonstans. Om folk bara ville leta ordentligt! Istället börjar Ludvig undersöka gården och uppe på vinden upptäcker han att någon ristat in 20 över 7 i en murken planka. Och det är nyligen ditristat. Ser det inte lite ut som Milles handstil? Vinden verkar leva sitt egen liv. Det kan plötsligt bli fruktansvärt kallt och flera gånger känner sig Ludvig övervakad av någon eller något där uppe. Ludvig hittar en fickkniv uppe på vinden också. En fickkniv som visar sig ha ett inbyggt USB-minne med en enda bild på. Ludvig anar att det ligger mer bakom branden och kusinernas försvinnande än det elfel som polisen skyller på.

Nästa bok är också en sorts spökhistoria, men med en air av både kärlek och socialrealism över sig. Det är Flickan på tavlan av Rebecka Åhlund. Det är den klassiska miljön - föräldrarna köper ett torp på landet och Ella, som är ensambarn, har inte minsta lust att ägna helgerna åt att sitta där ute i skogen och ruttna. Men huset lever sitt eget liv och det fascinerar, snarare än skrämmer, Ella. Det är klassiska ingredienser som nyköpte hyllor som trillar ner och tavlor som byter plats. Ella får hintar av den gamla kvinnan Asta som bott in huset tidigare, och även grannen Folkas berättar saker om huset som får Ella att förstå att det nog finns något där som vakar över dem. Uppe på hennes rum hänger en tavla av en flicka, och det är något speciellt med henne. Ögonen verkar följa Ella vart hon går i rummet och flickans minspel ändras ständigt. Hemma i stan träffar Ella en nyinflyttad kille som heter Dylan. Han är två år äldre och borde egentligen inte vilja umgås med Ella, men tyr sig ändå till henne både i och utanför skolan. Hemma har han det tufft med en alkoholiserad mamma och hennes pojkvän som bråkar och slåss. Ella dras till Dylan också, men är hon kär, eller gillar hon honom bara lite sådär som en kompis?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar