Jack åker till Göteborg

Med någon månads mellanrum har jag och mina barn under året tagit oss genom de tre samlingsvolymerna om Jack. Sorgen var stor när vi nyligen avslutade sista delen, Jacks förbannelse, och jag kungjorde att det inte fanns fler böcker om Jack. Desto gladare miner när jag kom hem med första delen i nya Jackserien Legenden om Jack.

I den här boken lämnar Jack sina hemkvarter i Stockholm och drar till Göteborg. Boken börjar med stor lycka - Jack blir storebror till en underbart söt liten syster. Han som trodde att han var föräldralös och ensam i världen har plötsligt en hel riktigt familj med syster till på köpet. Men lillasyster har ett underligt födelsemärke som verkar ändra form från dag till dag. Vad är det som hänt? Trolldom och magi såklart.
Väl framme i Göteborg åker de direkt till Liseberg. Jack tror inte sina ögon - ska de gå på nöjesfält och åka karuseller medan lillasyster kanske är utsatt för livsfarlig svart magi. Men föräldrarna och den stentuffa moster Betty går målmedvetet direkt till spökhuset Gasten. Spökhuset är fullt av utklädda skådisar och Jack ser inte ett enda riktigt spöke. Tills någon smyger upp bakom honom och väser åt honom att sticka därifrån: "Och ta den där vätten som du gömmer i ryyyyyyyggsäcken … Jack Waldemar Niiiiilllllsson!" För första gången blir Jack riktigt rädd, men Betty följer efter gasten, som visar sig heta Fröken Hermansson, och när de äntligen lyckas berätta varför de är där förbyts den skräckinjagande skelettfiguren till vänligheten själv. Hon tar med sig hela familjen till sitt hem, högst upp på taket till Ullevistadion. Men vad är det egentligen för fruktansvärda saker som hon förutspår kommer hända? Och hur slutar den ofullständiga legenden som verkar handla om Jack och som hon haft ända sedan häxmötet på Blåkulla 1609?

Biblioteksinvigning på Söderpark

Rektor Anneli klipper bandet

I somras påbörjade vi en delning och flyttning av skolbiblioteket på Söderpark. Förskoleklassen och lågstadiet ska låna på ovanvåningen i den byggnad där de har sin undervisning (höga Söderpark). I denna byggnad finns även fritids så det passar mycket bra att vi har ett skolbibliotek där också. Det är Viveka som arbetar mest med lågstadiebarnen och som tar emot dem varje vecka på deras bibliotekstid i det lilla biblioteket.


Vi har flyttat över alla böcker som passar för lågstadiebarnen, Vi har sorterat, köpt hyllor och kopplat in datorer. Redan vid läsårsstarten kunde barnen börja låna även om allt inte var riktigt klart.

I morse var det så dags för den stora, högtidliga och spännande invigningen! Rektor Anneli höll ett litet tal och klippte invigningsbandet. Viveka visade spökböcker och läste ett mycket fint stycke om hur det är att kunna läsa (Astrid Lindgren). Barnen drack sedan saft och åt salta pinnar medan de gick runt och tittade på böcker och på den spännande och lite läskiga halloweenpyntningen som dagen till ära var på plats.

Det lilla biblioteket är så fint! Det fungerar också mycket bra att de små barnen har ett bibliotek i närheten av sina klassrum.

Viveka läser under biblioteksinvigningen

Välskriven fantasy med afrikansk inspiration

Children of blood and bone: Solstenen är skriven av Tomi Adeyemis och är en fantasyroman som utspelar sig i en miljö inspirerad av Nigeria och västafrikansk kultur.

Huvudpersonen Zélie var bara ett litet barn under den hemska tid när kungen krossade magin med en förfärlig jakt på alla som hanterade magi, men kommer fortfarande ihåg hur Orïsha var före katastrofen. Då fanns det 10 stammar som var och en utförde olika sorters magi. Hennes mamma hade förmågan att genom magi styra över liv och död och Zélies vita hår skvallrar om att även hon skulle ärvt förmågan att hantera någon form av magi. Vilken sorts magi visade sig när barnet var ungefär 13 år, men när Zélie fyllde 13 så var magin sedan länge försvunnen. Nu måste Zélies folk slava för adeln och ses på med avsmak av de flesta. Deras vita hår avslöjar dem och gör det omöjligt för dem att gömma sig. Språket och alla berättelser håller på att försvinna, och även hoppet om ett drägligt liv. Men en dag händer något magiskt och det visar sig att möjligheten att återskapa magin finns, men allt hänger på Zélie själv och att hon kan lita på en förrymd prinsessa. Tiden är dessutom förfärligt knapp... Del två kommer ut på engelska senare i höst, den heter Children of Virtue and Vengeance och tanken är att det ska bli en tredje, avslutande, del också.

 

Gräns av John Ajvide Lindqvist

Tina jobbar i tullen Kapellskärs hamn. Hon har en fantastisk näsa och kan lukta sig till det mesta, och utöver det en väldigt säker känsla för när människor har något att dölja.
Hon är som klippt och skuren för sitt yrke, och ibland ber andra myndigheter om hennes hjälp.
En dag stiger en man i land från färjan. Hon kan känna hans doft redan innan hon ser honom. Hon vet instinktivt att han döljer något. Frågan är vad, för Tina hittar inget olagligt bland hans tillhörigheter.
Hon och hennes kollegor är tvungna att släppa honom, men Tina kan inte släppa det.
När samma man en tid senare går igenom tullen på nytt är Tina fast besluten om att kunna avslöja vad det är han döljer. 

Gräns är en väldigt spännande och gripande berättelse om sökande, att finna sig själv och om acceptans.

Den har även filmatiserats, men med ett manus som skiljer sig något från boken.

Både boken och filmen är mycket bra. Den är lämplig från ca årskurs åtta.

"Min bästa novell." John Ajvide Lindqvist

Fyra noveller om förintelsen

Andra världskriget och förintelsen är återkommande aktuell i litteraturen. Det kommer nya barn- och ungdomsböcker med jämna mellanrum i ämnet. På Tolvåkerskolan läses Camilla Lagerqvists böcker ( i serien Svarta rosorna) en hel del. Även John Boynes böcker, Pojken i randig pyjamas och Pojken på bergets topp lånas mycket.

Novellix har nyligen gett ut en box med fyra korta noveller som alla handlar om förintelsen. På boxen kan man läsa följande rader:  Nu, närmare 75 år efter det att kriget tagit slut och det sista lägret befriats, står vi inför faktum: De som genomlevde Förintelsen, de sista ögonvittnena, är på väg bort. Samtidigt ser vi hur processer och ideologier som ledde fram till denna katastrof ökar i samhället, hur den sprids genom Europa med förnyad kraft.

Jag har läst de fyra novellerna. De är alla mycket välskrivna och berör mig mycket. Speciellt tagen blir jag av novellen En vårmorgon skriven av den polska författaren Ida Flink. Novellen handlar om en judisk familj med man, hustru och ett barn. De är på väg till tågstationen eftersom alla judar är tvingade att gå dit denna vårmorgon. De ska iväg med tåget. Vart vet de inte, men föräldrarna förstår allvaret. Det är en mycket vacker vårmorgon, fåglarna sjunger och morgonljuset är ljuvligt. Samtidigt vandrar den lilla familjen iväg mot avgrunden...

Dessa noveller passar äldre tonåringar och vuxna.

Sjörövarhöst

Mörkret sänker sig, regnet piskar och vinden viner runt knuten. Hösten är här och inbjuder till kurande inomhus under varma filtar. Och tredje boken om den föräldralösa flickan Stella passar perfekt att läsa under tiden. Skorstensjul kom som adventskalenderbok 2015, och Maria skrev om den på bloggen då. Jag minns att jag älskade historien om Stella och skorstensbarnen som lever obemärkta och bortglömda av alla uppe bland takkupor och prång på Stockholms tak. Det var en spännande, mystisk berättelse, perfekt för den magiska tiden fram till jul. För två år sedan kom Älvsommar och jag var väldigt peppad, men inser nu att jag aldrig läste den. Ingen bloggade heller om den. Och nu har då tredje delen Sjörövarhöst kommit.

Stella bor kvar hos Miriam som äger en antikaffär i Gamla stan. Här bor också Issa, som liksom Stella kom från barnhemmet i den första boken. En kväll bankar det på dörren nere i butiken och Stella smyger ner för att kolla vem det är som kommer så sent. Miriam tar emot en gammal sjökista från en man med träben, och hon betalar mycket pengar för den. Den känns på något sätt hemlig och när Miriam och Issa gått till sängs smyger Stella ner för att ta sig en titt. Hon hittar en ring med en kompass på, och sätter den på sitt finger, och en gammal loggbok. Boken hinner hon bara bläddra i innan hon hör att någon håller på att bryta sig in i butiken. Stella lägger tillbaka boken och stänger kistan innan  hon gömmer sig under ett bord med en duk som hänger ner och döljer henne. Hon hör hur någon kommer in i butiken och tar kistan med sig. Någon med träben.

Varför säljer man något bara för att samma natt stjäla tillbaka det? Vem är egentligen ensamseglaren, vars kista det egentligen är? Vad är det för hemligheter som döljer sig i loggboken? Vad är Månvandraren?

Och varför kan Stella inte ta av sig kompassringen, hur mycket hon än försöker?

Sjörövarhöst är full av mystik, spökskepp och legender. Men också av Stellas eviga undran vem hon egentligen är. Vem lämnade henne till barnhemmet och varför? Finns hennes föräldrar kvar där ute någonstans? Vet ensamseglaren något om vem hon är?

Precis som i de tidigare böckerna illustreras varje kapitel av en helsidesbild av Lina Bodén. Hon har en förmåga att få bilderna tydliga och uttrycksfulla, trots att de egentligen är ganska oskarpa. Som man kan förvänta sig går färgskalan i mörkblått, lila, svart, grått. Så att läsaren riktigt omsluts av höstmörkret.

Fantastiska illustrationer av Maria Nilsson Thore

Jag har naturligtvis sett Saltkråkan både två och fem gånger, men jag har faktiskt aldrig läst böckerna. Och de skrevs ju också först för TV. Nu har första bilderboken om Saltkråkan kommit och liksom många andra av Astrid Lindgrens bilderböcker är det ett kapitel från de befintliga böckerna som brutits ut och fått en ny inramning. Tidigare bilderböcker har illustrerats av till exempel Ilon Wikland och Marit Törnkvist - den senare hade en hel utställning på Astrid Lindgrens Näs när vi var där i somras - men nu har stafettpinnen gått vidare till underbara Maria Nilsson Thore. Hon har skrivit och illustrerat älskade böcker som Petras prick, Bus och Frö på varsin ö, småbarnsböckerna om förskolan ärtan, Treo, Enis och en till, Konstiga djur och många fler. Jag kan förresten tipsa om hennes Instagramkonto (jagjobbar) där hon ibland lägger upp små filmsnuttar på när bilderna växer fram. Så fina.

Den första bilderboken om Saltkråkan handlar om när Pelle råkar skaffa sig ett eget djur, en kanin närmare bestämt. Pelle och Tjorven ger sig iväg till bonden efter mjölk, men den lilla promenaden tar en oväntad vändning när de först får följa med kofärjan till grannön och sedan därifrån ror helt själva vidare till en annan ö, där de tack vare Tjorvens förslagenhet får köpa en kaninunge för bara en enda krona. Allt hade varit gott och väl om inte åskan dragit in just som de ska ro hemåt igen, för det enda i hela världen som kan skrämma Tjorven är just åska.

Berättelsen är ju vad den är, Astrid är vår starkast lysande stjärna på barnbokshimlen, men vi kan hennes berättelser. Det är för bilderna man ska köpa/låna den här boken … Bilderna är helt enkelt fantastiska. Lugna, milda vattenfärger. Hav och himmel som kommer till liv. Vi "vet" hur Tjorven, Malin och farbror Melker ser ut, men Maria Nilsson Thore har inte fastnat i det tänket utan ger dem sin egen prägel. Jag älskar det.

Boken är ju lång för att vara en bilderbok, med mycket text på varje uppslag, men med de här bilderna så gör det ingenting. Både jag och barnen jag läste för kunde titta länge på dem.