En av mina favoritbloggare, egentligen den enda bloggen jag följer som inte är jobbrelaterad, är Onekligen. Onekligen heter på riktigt Lisa Bjärbo och är journalist och författare och superbloggare. Just nu är hon mer eller mindre aktiv på fyra olika bloggar, vilket imponerar på mig speciellt eftersom hon dessutom skriver annat vid sidan. Som den här boken till exempel: Det är så logiskt alla fattar utom du. Den handlar om Ester och Johan som varit kompisar sen dagis. I fyra år nu, ända sedan sjätte klass, har Johan i hemlighet varit förälskad i Ester, men inte vågat säga något av rädsla för att förstöra deras vänskap. Fast nu går det snart inte längre. Han är så trött på att hela tiden höra om alla snygga rockkillar som Ester spanar på, flörtar med, dejtar och blir dumpad av eller dumpar. Han orkar inte torka fler olycklig-kärlek-tårar eller lyssna förstående på Esters ältande om vad som gick fel. Johan vill bara hångla upp henne. Eller slippa henne. Han vet väl inte riktigt vilket som skulle bli enklast. Man måste älska den här boken! Språket, stilen, känslan andas igenkänning och tonårsångest.
Ytterligare lite ångest får vi i Johanna Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad. Jag har nämnt den tidigare i bloggen, men då hade jag precis börjat läsa så jag skrev väl inget om innehållet. Boken handlar om alldeles vanliga Nora som lever i symbios med sin bästa kompis Lisa. Lisa har allt det där som Nora saknar, utstrålning, utseende, killar och enda anledningen till att Nora är där det händer saker är tack vare Lisa. Tills Lisa försvinner med inte-sin-pojkvän på en fest och Nora känner lite ansvar för och förbarmar sig över den kvarlämnade pojkvännen. Lisa vägrar inse att Nora inte gjorde annat än att PRATA med honom, till skillnad då från Lisa och inte-pojkvännen, men eftersom pojkvännen plötsligt gör slut med Lisa eftersom han är mer kär i Nora så måste hon ju ha gjort nåt. Nora skär sig inte, svälter sig inte, hennes föräldrar är inte skilda och hon har inga svåra trauman i sin barndom. Men ibland är det ganska jobbigt att leva ändå. Boken är strösslad med Noriska ordspråk, väldigt roliga sådana, av typen ”man har aldrig roligare än bordet bredvid”, eller ”alla goda ting är någon annans”.
Nästa bok är egentligen två, Vad mina vänner inte vet & Vad min flickvän inte vet. Första boken handlar om Sophie, snygg, populär och ihop med drömkillen Dylan. Men det går inte som hon tänkt och lagom till jullovet har de gjort slut. Sophies kompisar åker bort över lovet och ensam kvar i stan försöker Sophie hitta på något att göra. På ett konstgalleri träffar hon Murphy, skolans tönt. Han är så töntstämplad att han fått ge namn till allt och alla som råkar göra bort sig, eller som dummar sig, "Var inte en sån Murphy!" Det visar sig att Sophie och Murphy gillar samma tavla och mot hennes vilja börjar de prata, bara för att inse att faktiskt har ganska kul ihop. Hela lovet träffas de, utan att Sophie vågar erkänna för sina vänner vem den mystiska killen hon träffat är. Men vare sig man vill det eller inte så börjar skolan igen.
I uppföljaren (OBS! Spoiler:) är Sophie och Murphy ett par, med den konsekvensen att Sophie blir utfryst av sina forna vänner. Murphy är såklart glad över att hon väljer honom före vännerna, men känner sig samtidigt skyldig till hennes utanförskap. När Murphy får plats på en konstkurs på universitetet slipper han undan från det jobbiga i skolan. Där är han för första gången bara Robin, och de andras syn på honom ger honom nytt självförtroende. Men det påverkar också hans relation med Sophie. Böckerna är skriva i korta prosalyriska kapitel, korta texter med massor av innehåll som det är lätt att sugas med i.
Sista boken på tipslistan är en helt annan typ av historia. Blade: Spela död handlar om tonårskillen som kallar sig Blade, eller nåt annat som passar just för dagen. Sitt riktiga namn har ha inte använt på länge nu. Sedan han var liten har han hållit sig undan från allt och alla och han har lärt sig överleva på egen hand. Men hans förföljare börjar komma farligt nära och Blade anar att det är dags att lämna stan om han ska klara sig. Vad han flyr från, vem han gömmer sig undan och vad som hänt tidigare i hans liv bara anar läsaren och boken avslutas med en tydlig cliff hanger. Jag förvånade mig själv med att tycka att det var väldigt spännande. Språket är kanske inget att bli lyrisk över, men historien griper tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.