Comedy queen blir film

Jenny Jägerfeld är författare till Comedy queen.

Nu är det klart att Jenny Jägerfelds senaste bok Comedy queen kommer att bli film! Comedy queen fick barnradions bokpris i höstas och var också augustnominerad förra året.

Comedy queen handlar om Sasha, 12 år, som är mycket, mycket ledsen eftersom hon har förlorat sin mamma. Sashas mamma var mycket deprimerad innan hon dog och Sasha tänker inte bli som mamma. Hon tänker inte heller visa för någon att hon är ledsen och saknar mamma precis hela tiden. Därför kämpar Sasha hela tiden med gråten och försöker att vara glad och pigg för att ingen ska se att hon egentligen är jätteledsen.

Comedy queen är en mycket bra, välskriven och berörande bok. Emelie har tidigare skrivit om boken här.

Nu har produktionsbolaget FLX köpt filmrättigheten till boken och produktionen börjar någon gång under nästa år. Läs mer om filmen här.

Det ska bli spännande att följa detta filmprojekt!

Maneter med humor

Jag har precis läst den lilla boken Roliga fakta Maneter utgiven av Beta Pedagog. Och den är rolig. Kanske inte faktan i sig, den är väl som fakta är mest, men texten i kombination med bilderna tecknade av författaren Emmalill Frank själv är lyckad. Maneterna illustreras oftast en ljuslila blob med otroligt uttrycksfulla ögon som ses i olika (dråpliga) situationer.

Jag älskar uppslaget med rubriken "Vill du ha en puss?" Jag lär mig att maneten äter och bajsar med samma hål (jag vill alltså INTE ha en manetpuss) och att detta hål sitter på undersidan av kroppen. Inte så att jag skrattar högt av texten. Men i kombination med de här bilderna blir det något helt annat. Jag vet inte hur bra upplösning det blev på bilderna här, men alltså, så söta. Och roliga! Jag tänker mig att det här är en underbar högläsningsbok att sitta med tillsammans med ett eller några få barn och titta och fnissa ihop.

Det finns en del långa och krångliga ord, som namnen på några av maneterna, men annars upplever jag att boken är ganska lättläst. Med lite hjälp funkar den att läsa själv för de som kommit en liten bit i sin läsning.

Jag hade gärna visat fler uppslag ur den här boken, men nöjer mig såhär för nu. Låna den, läs den! Den lyste helt klart upp min annars ganska trötta och gråmulna onsdagseftermiddag.

Sagor med variation

Som muntlig berättare använder jag ibland en berättarövning där det gäller att göra någon ny infallsvinkel på en traditionell saga. Det brukar vara populärt, speciellt när barn i mellanåldern ska få till det. Fantasin flödar.

När jag nu köpte in ett gäng bilderböcker som ska passa de förskolebarn som kommer till biblioteket blev det även några med sagovariation som tema.

Pija Lindenbaum har gjort en mycket charmig och mer modern variant av Mäster skräddare. Titeln är Bidde det då? Sagan Mäster skräddare. Hennes bilder är som vanligt helt fantastiska. Skräddaren är en kvinna och slutet känns mer hoppfullt. Allt går att återvinna!

Jag vet inte hur många varianter av Rödluvan som finns. Jag har två favoriter: Roald Dahls rimmade text i Vådliga verser och Hendriks färgsprakande Makwelane och krokodilen.

Men de två som nu är nyinköpta går inte heller av för hackor.
Anna-Clara och Thomas Tidholms Vägen till Mormorsvägen bygger verkligen upp en spänning som nästan blir outhärdlig. Bäst blir det om en känner till den traditionella sagan. Här också en upplösning som får en att skratta gott och pusta ut.

Även Camilla Kuhns Ida och vargen, i översättning av Sofia Lindelöf, fann mitt hjärta direkt. Kanske för att jag själv är en storsnarkare, liksom mormor i berättelsen. Nej, det bästa är att Ida övervinner sin rädsla och blir den stora hjälten. Dessutom finner hon tryggheten i sig själv och hos mormor. Läs den!

På plats i tiden

Hegas bokförlag har nyligen gett ut två riktigt spännande historiska berättelser. Det är böckerna om Vide i Lund och om Lin vid muren. Båda är skrivna av Åsa Storck. Vide i Lund utspelar sig i Lund på 1100-talet när Lunds ståtliga domkyrka byggs. Vides pappa är stenhuggare och är med och bygger. Vide träffar på Ylva som är hemlös och han gömmer henne i domkyrkans krypta.

I boken Lin vid muren förflyttas vi till Kina på 1500-talet. Både Lin och hennes pappa arbetar med det tunga arbetet att bygga på den långa muren som sträcker sig flera hundra mil genom Kina - den kinesiska muren. Det är ett fruktansvärt tungt arbete att med en liten skottkärra släpa fram stenar till muren. Pappa och Lin hjälps åt men Lin är rädd att hennes pappa inte ska orka så mycket längre. Lins pappa har lärt henne att skriva lite, det är inte många som förstår tecken på denna tiden. Jag lärde mig en hel del om kinesiska muren som jag inte kunde förut när jag läste denna boken

Båda böckerna är lärorika, lättlästa och mycket spännande. Hoppas att Hegas släpper fler böcker i denna serien "På plats i tiden"

Helsingfors centrumbibliotek och Mumin

Under jullovets sista skälvande dagar var jag och familjen i Helsingfors. En väldigt trevlig stad, stor men ändå tillgänglig.
Som av en slump, ja det är faktiskt sant!, så hamnade vi på Helsingfors helt nyöppnade centrumbibliotek Ode. Det öppnade i början av december förra året. En jättebyggnad som förutom böcker även tillhandahåller studierum, konferensrum, två cafeer, symaskiner, 3Dskrivare, canvasskrivare och oändliga ytor att bara vara på. Ett riktigt medborgarhus helt enkelt. Det som slog mig när jag kom in var hur luftigt det var i hyllorna, och jag tänkte för mig själv att de har gallrat ordentligt inför flytten. Väl hemma igen blev jag varse via en artikel i svenska Yle att det har lånats ut ca 66000 böcker under dessa första veckorna! En helt sanslös mängd böcker!
Här kan du läsa artikeln!

Jag brukar alltid släpa med mig familjen i bokaffärer när vi är på semester, så även denna gång. Det som är mest spännande med finska bokaffärer är att det finns mängder med böcker på svenska, eftersom att Finland har två officiella språk, finska och svenska :) Och så finns där massa böcker om Mumintrollen såklart!

Inte årets bästa bok, tyvärr

Jag gillar konceptet böcker om böcker. Det känns peppigt att läsa om någon som älskar böcker, för det ger mig en känsla av samhörighet redan från början. I barnboksaffären Bokslukaren i Stockholm snubblade jag över en bok som både med titel och omslag tog tag i mig, Flickan som ville rädda böckerna. Boken har sådär matt, lite dammigt, omslag och matta sidor som gör att bilderna nästan känns målade direkt i boken. Oemotståndlig!

Jag köpte boken som en julklapp till min rödhåriga och fräkniga 6(snart 7)-åring och vi läste den i förra veckan. Det är ingen bilderbok direkt, även om den har bilderboksformat och många och väldigt fina bilder, men den är inte heller uppdelad i kapitel. Tre kvällar tog det oss att läsa ut den.


Men så var det innehållet. En flicka som älskar böcker och en gammeldags bibliotekarie i kjol och knut. Okej, det kan jag ta. Men när sedan bibliotekarien har ångest över att behöva gallra böcker som ingen vill läsa längre och behåller dem på sitt rum... Nja, där får jag problem. Visst finns det enstaka titlar som jag inte vill ska försvinna från biblioteket för att jag tycker att de förtjänar att bli lästa och älskade av många fler, men generellt är min inställning till gallring ganska krass. Det måste göras. Alla, både bibliotekarier och låntagare, mår bra av att det görs.
Nåja, bibliotekarien tipsar flickan om en bok som är så otroligt bra att hon varken kan eller vill släppa den. Hon läser och läser och plötsligt är den slut, men berättelsen slutar som mitt i. Huvudpersonen ska få veta något fantastiskt, men vad?!? Frustrationen är stor och flickan letar med ljus och lykta efter boken i stadens bokhandlare för att hitta en där slutet finns med. Och här någonstans tappar boken mig fullständigt. För hon försöker inte rädda några böcker. Hon vill ta reda på slutet på en enda bok. Hon engagerar hela sin klass i letandet, men alla exemplar av boken saknar slutet. Flickan försöker få tag i författaren, men boken är skriven under pseudonym och inte ens personerna på förlaget vet vem det är. Det handlar om den här enda boken och alla de där böckerna som bibliotekarien ville rädda undan gallringen försvinner helt och hållet ur historien. Det är synd.


Det visade sig att inget skolbibliotek i kommunen hade köpt in boken, bara folkbiblioteken, och det kanske var rätt beslut. För boken kan inte bara leva på sina bilder när inte själva historien håller.

Svarta Madam

Efter att ha läst den här boken är du kanske inte så sugen på att leka "Svarta Madam" igen, om du nu någonsin gjort det.  "Svarta Madam" är den senaste i raden av flera böcker med spök/rysar tema av Eva Christina Johansson.
 Juni, Stella och Fanny är kompisar, det är sommarlov och de fikar allt som oftast på ortens lilla museum. Junis pappa jobbar där och fikan är gratis. På museet finns två historiska miljöer uppbyggda, en av dem är "Svarta Madams handelsbod", uppkallad efter en sträng svartklädd dam, som tittar ner på dem med kalla ögon ifrån ett foto på väggen.
Kompisarna leker "Svarta Madam" , viskar i spegeln "Vem är rädd för Svarta Madam"? Kort efter ramlar Stella på några glaskulor som plötsligt ligger på golvet. En svag doft av gamla otvättade kläder känns ,  och ett lågt, nästan omärkligt skratt hörs.
Juni upptäcker också att fotot på Svarta Madam förändrats, hennes ögon är som istappar och hennes mungipor har vinklats uppåt i ett elakt leende.
Det är bara början på en lång rad olyckor, som alla drabbar Stella. Den allvarligaste är att hon blir utknuffad framför en bil och hamnar på sjukhus. Finns Svarta Madam verkligen och varför är hon ute efter Stella?