lördag 2 december 2017

Julkalender Lucka 2 - Liten svart hund i natten

Den lilla svarta hunden är en väldigt glad hund. Han har en snäll matte, Irma. De går långa promenader varje dag och på natten sover den lilla svarta hunden vid Irmas fötter i den varma sängen.
Den lilla svarta hunden är inte rädd för någonting, inte ens de stora sura hundarna i parken.
Men en dag , när de är ute på promenad blir hans matte sjuk, väldigt sjuk och måste hämtas av ambulans . Ingen har tid att ta hand om den lilla svarta hunden. Han blir ensam kvar i snön.
Nu blir den lilla svarta hunden väldigt  rädd för första gången i sitt liv. Han är alldeles ensam och det är kallt. Hur skall han hitta hem och var är hans matte?
Den lilla svarta hunden får klara sig själv. Han hittar till parken där han brukade promenera med sin matte och där lägger han sig för att sova under en buske, i en snödriva.
Vad har hänt hans matte, lever hon ens längre?
Granne med Irma och den lilla svarta hunden, bor Adina , en flicka som älskar hundar. Hon har tappat sin röda vante i snön i parken och nästa dag hittar den lilla hunden hennes vante. En vante som luktar hemma, huset där han bor...
En fin och spännande historia om att aldrig ge upp!
Skriven av Rose Lagercrantz och med teckningar av Rebecka Lagercrantz.

fredag 1 december 2017

Julkalender Lucka 1 - Tjoho, nu är det jul!

Grisen Ruffe har lärt sig att julen är farlig Han vet inte riktigt varför, men en galt på gården där han bodde (med en snäll bonde och barn som brukade leka med honom) sa att julen betydde elände. Om det kom en lastbil och körde iväg med honom skulle han fly för sitt liv, sa galten. Och det är precis vad som händer. Ruffe blir lastad på en lastbil, lyckas fly och ligger plötsligt och trycker sig platt mot marken i ett stort potatisland hos en sur och grinig bonde som patrullerar med gevär.
Det är såhär det känns med frihet alltså. Fritt, men också lite ensamt och läskigt. Men så stöter han på katten som får heta Kss-kss. När Ruffe vaknar efter sin första natt ute ligger hon helt enkelt hoprullad på hans rygg och värmer sig. Kss-kss vet ett ställe dit de skulle kunna gå. En övergiven stuga. Och efter flera dagar kommer de verkligen fram. Det är en lite skruttig stuga, men utanför finns ett potatisland och inuti är de skyddade från regnet och den värsta kylan. Det går ju alltid att städa, tänker Ruffe som tycker om när det är prydligt och rent. 
I stugan möter de Andersson och Pettersson, två möss som brukade dela stugan med gubben Lundgren, men som nu bor ensamma där sedan Lundgren först hamnat på sjukhus och sedan dött. Kss-kss får lova att inte anfalla Andersson och Pettersson mot att de lovar att aldrig krafsa, för krafs kan hon bara inte motstå. Hör hon krafs så måste hon attackera.
Men hur ska de får mat? Potatislandet är redan tomt på potatis, för Ruffe smaskade i sig alltihop på två dagar, och äpplena som hänger kvar på trädet ska de ha till jul. Kss-kss menar att julen inte alls är farlig, utan nåt värt att fira.
Så för att få pengar beger de sig in till stan, Ruffe finklädd i Lundgrens gamla kostym och ytterrock och med lite leksaksinstrument i famnen. Muspip, kattjam och grisgrymt till trots lyckas de sjunga och spela ihop en hel del pengar och Ruffe går till mataffären och handlar.
Men trots att allt känns ganska bra där i stugan så är det något som gnager Ruffe. Han känner sig ensam. Katten är lite egen som ju katter är, och sover mest hela tiden, och mössen är virriga och verkar sova lite då och då de också. Ruffe längtar efter någon som är mer som han. En annan gris och helst en hona.
Och när vildsvinet Vilda plötsligt dyker upp i trädgården (och glufsar i sig alla juläpplena från trädet) är hans lycka gjord. Men Vilda flyttar inte in ensam. Med henne kommer en hel drös med små, halvstora och ännu större griskultingar och plötsligt får Ruffe ett väldigt sjå att få tag på mat och sysselsättning till alla i sin stora familj.

Tjoho, nu är det jul! är årets julkalenderbok från Rabén, skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Emma Adbåge. Det är en knasig och väldigt fin berättelse om vänskap, längtan efter tillhörighet och om att allt är möjligt om en hjälps åt
.

torsdag 30 november 2017

Julkalender 2017 - snart är vi igång

Imorgon är det - tro det eller ej - den 1 december. Med risk för att låta urgammal - den här hösten har gått så sjukt snabbt. Jag är nog fortfarande mentalt kvar i oktober nångång.
Men hur som helst. December betyder julkalender och imorgon drar vi igång med ett boktips (och kanske ibland något annat typ av tips) om dagen ända fram till jul. Det blir en salig blandning av bilderböcker, deckare, skräck och julklassiker. Jag hoppas att alla passar på att hitta många julklappstips under veckorna som följer.

onsdag 29 november 2017

Spänning och arkeologi

Spänning, arkeologi och en smula mystik i en och samma bok, det gillar jag! Norrmannen Tom Egeland har skrivit två ungdomsromaner med dessa ingredienser nämligen "Katakombens hemlighet" och "Skatten från Miklagård".

Huvudpersonen i båda böckerna är fjortonåriga Robert, vars mamma är en mycket känd och duktig arkeolog. Robert får ofta följa med sin mamma på utgrävningar, men är inte så värst intresserad av det själv.
Katakombens hemlighetI den första boken, Katakombens hemlighet, så ska mamman utforska en nyupptäckt katakomb i Rom. Robert blir ändå lite nyfiken och bestämmer sig en kväll för att gå ner i katakomben på egen hand. det visar sig att han inte är helt ensam i mörkret, han möter en munk. Munken talar inte, men när Robert sticker, så följer han efter och sträcker sig efter honom för att ta tag i honom. Då rasar taket in och i den bedövande tystnad som följer hör Robert hur någon viskar hans namn... Det slutar inte där, han blir fortsatt förföljd och snart visar det sig att förföljarna inte skyr några medel för att få tag på honom!










Skatten från MiklagårdDen andra boken, Skatten från Miklagård, utspelar sig i Norge, där man tror att man har hittat graven där den mytomspunna vikingahövdingen Njål. Legenden säger att han lyckades komma över en makalöst stor skatt i Miklagård, och att den försvann efter en strid  när de kom tillbaka till Norge, där Njål blev dödad.
Roberts mamma har präntat in i Robert sedan han var liten att han absolut inte får röra något på utgrävningsplatserna, men denna gången kan han inte motstå en pinne med runor. Strax efter han tagit hem den börjar han drömma om en vikingapojke vid namn Ulv. Det verkar som om han vet var skatten är...



tisdag 28 november 2017

Papporna är viktiga för pojkars läsning!

Pojkars läsning har tyvärr försämrats i Sverige under de senaste åren. T ex visade den senaste PISA-undersökningen på att det är skillnad på flickors och pojkars läsning. Att pappor ska läsa för och med sina söner har man pratat om under flera år som en viktig faktor för att få pojkar att läsa mer och därmed bli bättre läsare. Olika projekt i temat "Pappa läs för mig" finns och är på gång i landet.

I går på Aktuellt var det ett mycket intressant reportage från Hortlax skola i Piteå där man för ett par år sedan initierade en läskampanj på ett föräldramöte. Kampanjen går ut på att pappor eller någon annan manlig förebild i pojkarnas omgivning läser en stund tillsammans med pojkarna varje vecka. De läser i samma bok och diskuterar sedan det lästa. Läs mer om projektet här, eller gå in och se hela reportaget på Aktuellts 21-sändningen från igår. Reportaget om läsprojektet börjar 20 minuter in i sändningen.

fredag 24 november 2017

Vittnet

Framsidan på Camilla Lagerqvists nya bok i serien Blodsvänner är bra. Jag som historienörd fastnar för den smala gränden, själv husen, gatlyktorna, känslan i det svartvita fotot. Barnen kommer troligen mer att fokusera på titeln och blodet som lyser rött mot den vita snön. Alla får sitt, liksom.



Detta är andra boken i serien Blodsvänner. Ninni skrev om första delen Försvunnen här på bloggen i somras.

Det börjar närma sig jul i 1930-talets Uppsala. Disa har bara några dagar kvar på terminen och ser både fram emot och fasar för lovet. Det blir första julen utan familjen, första julen på barnhemmet. Samtidigt ska det bli skönt att slippa från läroverket och vara ledig några dagar.
Men så nås hon av nyheten att en man har blivit mördad utanför museet och en ung pojke har setts springa från platsen. Det visar sig att den mördade var vaktmästare på museet och eftersom några föremål från museets samlingar försvunnit misstänker man att vaktmästaren råkade upptäcka tjuven och tystades. Just de föremål som försvunnit var ovanligt sällsynta och några av de saker som Albins pappa hittat och skänkt till museet, och så dras Blodsvännerna in i ett nytt spännande äventyr.

Det blir en kamp mot tiden då Disa, Albin och Ville måste hitta pojken som blev vittne till händelsen innan mördaren gör det. Och återigen dyker den otäcka Mickel Falsum med de kalla ögonen upp. Falsum som fick Disas morfar inspärrad och som vill undersöka Disa på rasbiologiska institutet.
 


Den här serien är inte riktigt lika bra som Svarta Rosorna som utspelar sig på gränsen till Norge under Andra världskriget, men den är också väldigt bra. Och precis som Ninni skrev i sitt inlägg så är det en viktig, men hemsk, del av våra historia. Vi får aldrig glömma att vi också delade upp människor i olika raser, kategoriserade och katalogiserade människor och steriliserade de som ansågs mindre värda. Vi gjorde också vetenskapliga och medicinska experiment på människor, splittrade familjer och spärrade in de som inte fogade sig. Det måste vi alltid minnas!

onsdag 22 november 2017

Sagohus till Malmö

Bild från Junibacken.se/sagotåget
För några veckor sedan var jag med min systers barn på Junibacken i Stockholm. Jag hade inte varit där tidigare och fascinerades över de fina miljöerna. På Junibacken finns miljöer från både Astrid Lindgrens och andra välkända barnboksförfattares världar uppbyggda och ett sagotåg som rör sig genom många av Astrids sagor. Det är ett fantastiskt sätt att uppleva barnböcker på, att själv få klättra, klä ut sig, upptäcka och improvisera sagor. Dessutom spelas teaterföreställningar och arrangeras sångstunder och pyssel varje dag.
Bild från Sydsvenskan. Skiss av Björn Ollner
Idag trillade jag över en artikel från måndagens Sydsvenskan där det stod att ett liknande barnkulturhus var på gång vid Mobilia i Malmö. Även här är det Staffan Götestam som står bakom idén. Staffan Götestam är bland annat skådespelare, dramatiker och författare, för de flesta känd för sin roll som Jonathan i filmatiseringen av Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta.
Kulturhuset i Malmö kommer heta Funnys Äventyr efter Götestams egen barnbokskaraktär Funny, och författarna till Pettsson & Findus, LasseMaja, Mumin och Alfons Åberg har gett muntliga löften om att tillåta sina karaktärer på kulturhuset. Det dröjer ännu några år innan Funnys äventyr öppnar, en del finansiering återstår och själva huset ska ju byggas, men jag ser redan fram emot att kunna ta mina barn dit och leka när det är klart. Någon gång år 2020.