Grisen Ruffe har lärt sig att julen är farlig Han vet inte riktigt varför, men en galt på gården där han bodde (med en snäll bonde och barn som brukade leka med honom) sa att julen betydde elände. Om det kom en lastbil och körde iväg med honom skulle han fly för sitt liv, sa galten. Och det är precis vad som händer. Ruffe blir lastad på en lastbil, lyckas fly och ligger plötsligt och trycker sig platt mot marken i ett stort potatisland hos en sur och grinig bonde som patrullerar med gevär.
Det är såhär det känns med frihet alltså. Fritt, men också lite ensamt och läskigt. Men så stöter han på katten som får heta Kss-kss. När Ruffe vaknar efter sin första natt ute ligger hon helt enkelt hoprullad på hans rygg och värmer sig. Kss-kss vet ett ställe dit de skulle kunna gå. En övergiven stuga. Och efter flera dagar kommer de verkligen fram. Det är en lite skruttig stuga, men utanför finns ett potatisland och inuti är de skyddade från regnet och den värsta kylan. Det går ju alltid att städa, tänker Ruffe som tycker om när det är prydligt och rent.
I stugan möter de Andersson och Pettersson, två möss som brukade dela stugan med gubben Lundgren, men som nu bor ensamma där sedan Lundgren först hamnat på sjukhus och sedan dött. Kss-kss får lova att inte anfalla Andersson och Pettersson mot att de lovar att aldrig krafsa, för krafs kan hon bara inte motstå. Hör hon krafs så måste hon attackera.
Men hur ska de får mat? Potatislandet är redan tomt på potatis, för Ruffe smaskade i sig alltihop på två dagar, och äpplena som hänger kvar på trädet ska de ha till jul. Kss-kss menar att julen inte alls är farlig, utan nåt värt att fira.
Så för att få pengar beger de sig in till stan, Ruffe finklädd i Lundgrens gamla kostym och ytterrock och med lite leksaksinstrument i famnen. Muspip, kattjam och grisgrymt till trots lyckas de sjunga och spela ihop en hel del pengar och Ruffe går till mataffären och handlar.
Men trots att allt känns ganska bra där i stugan så är det något som gnager Ruffe. Han känner sig ensam. Katten är lite egen som ju katter är, och sover mest hela tiden, och mössen är virriga och verkar sova lite då och då de också. Ruffe längtar efter någon som är mer som han. En annan gris och helst en hona.
Och när vildsvinet Vilda plötsligt dyker upp i trädgården (och glufsar i sig alla juläpplena från trädet) är hans lycka gjord. Men Vilda flyttar inte in ensam. Med henne kommer en hel drös med små, halvstora och ännu större griskultingar och plötsligt får Ruffe ett väldigt sjå att få tag på mat och sysselsättning till alla i sin stora familj.
Tjoho, nu är det jul! är årets julkalenderbok från Rabén, skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Emma Adbåge. Det är en knasig och väldigt fin berättelse om vänskap, längtan efter tillhörighet och om att allt är möjligt om en hjälps åt
.
