Plötsligt händer det!

På skolbibliotekens gemensamma webbplats kan du hitta massor av boktips. Under fliken som vi kallar Fler boktips har vi precis publicerat 36 rykande färska tips indelade i tre ålderskategorier. Även om vi alla arbetar som skolbibliotekarier är vi olika och gillar olika sorters böcker. Just den här sidan uppdaterar vi en gång i halvåret. Kika gärna in på Månadens tips på vår startsida, boktips förskola och läshjälp. De sidorna får nya boktips varje månad med ett gemensamt tema.Tycker du att vi missat någon bokfavorit? Hör gärna av dig!

Armstrong, första musen på månen

För mig är det väldigt viktigt att bilderna i en bok tilltalar mig. Jag kan aktivt välja bort böcker för att bilderna eller omslaget inte tilltalar mig och det kan vara ett bekymmer, risken är ju att jag missar en himla bra bok för att omslaget eller bilderna inte faller mig i smaken. I jobbet måste jag se bortom bilderna när jag köper in böcker, även om det är kämpigt. Tack och lov för att mina kollegor berättar och tipsar om bra böcker så att jag kan köpa in dem för berättelsens skull även om jag inte gillar bilderna!

En bok med ljuvliga bilder med många detaljer är "Armstrong, den första musen på månen" av Torben Kuhlmann. Jag tappade nästan tråden i berättelsen för att jag blev så bedårad av Armstrong och hans kompisar, och miljöerna!
Boken handlar om en mus som heter Armstrong. Han försöker övertala sina vänner att månen inte är en ost, utan av sten. Det vill ingen mus höra! Klart månen är gjord av ost! Hur ska han lyckas överbevisa dem?  Det visar sig att han får hjälp av en gammal, klok mus på Smithsonian och han bestämmer sig för att han ska bygga sig en månraket, vilket inte är helt enkelt när man är en mus. Han får kämpa och tänka om, men till slut så funkar det!

Hoppas, hoppas att eleverna också gillar den!

Kompisar online

Melvin, som är tolv år, har en pappa som är musiker. På sista tiden har det blivit dåligt med jobb för honom och han har börjat äta små vita tabletter för att hålla nerverna i schack. Melvins mamma tröttnar på situationen och ber Melvins pappa att välja: Melvin eller tabletterna. Pappa ger sig iväg och Melvin går runt med känslan av att pappa inte vill ha honom.

Bredvid huset där Melvin bor med bara sin mamma nu, finns ett annat hus där Melvins morfar bor. Morfar är lite smågalen ibland och man vet aldrig riktigt när. Ibland går han ut i bara kalsongerna för att hämta posten. Fast det är mest kul tycker Melvin, så länge ingen annan ser förståss. Hos Melvin bor också Harriet, en oerhört ful och mycket social nakenkatt, med varmt och lent skinn.

Melvin har ett annat problem också, förutom det här med pappa, han är ihop med Cleo, klassens "snygging". Han vet egentligen inte riktigt hur det gick till. Cleo frågade chans och han svarade ja, utan att tänka efter. Han gillar ju egentligen inte Cleo, och mycket tankar går ut på hur han skall göra slut utan att såra henne för mycket.
I klassen finns också hans kompisar William och Pontus, men även Mogge, som aldrig drar sig för att "sticka giftpilar" i hjärtat på någon annan. På något sätt har han fått reda på varför Melvins pappa flyttat och säger så att alla hör det att Melvins pappa är en Pundare. På sista tiden har mamma ofta fått samtal hem om att Melvin hamnat i bråk i skolan, men det är ju inte så konstigt att han blir arg när Mogge är så himla elak. Melvin vill inte berätta för mamma varför han blir arg. Han tänker att hon skall bli ledsen då, ännu mer ledsen än hon redan är.

Men Melvin har det inte bara dåligt.När han kommer hem från skolan älskar han att sätta sig ner och vila en stund med en stor kopp te, med minst fyra skedar socker i. Många limpmackor skall det vara till och sedan Call of Duty, dataspelet där han träffar sina kompisar online. Ibland känns det som att han har lättare för att prata med kompisarna på nätet än dem i skolan. En dag berättar han för "Ztarkiller" om problemet med pappa.
Kompisar online av Emma Askling är en fristående fortsättning på En bästis, tack!

Så himla taskigt

Henrietta Nilsson är så himla taskig!
Hon bjuder alla utom tre tjejer i klassen på sitt kalas.
Hon säger taskiga kommentarer till både Iris och Ava.
Hon berättar för hela klassen att Agge en gång kissade på sig på fritids (för flera år sedan)

Manda går i samma klass som Henrietta Nilsson. Hon tycker inte alls om Henrietta. Manda tillhör de tjejer som inte blev bjudna på Henriettas kalas och hon reagerar på alla trista och elaka kommentarer som Henrietta ständigt ger till andra.

Detta är inledningen i Cina Friedners alldeles nya bok Så himla taskigt som utspelar sig i en fjärdeklass.

Jag tror att många kommer att känna igen sig i bokens handling. Att det finns hierarkier och utspelar sig  "drama"  mellan tjejer i mellanstadieklasserna är mer vanligt än ovanligt.

När sedan Manda och hennes kompis Lilly bestämmer sig för att hämnas på Henrietta genom att skriva tråkiga kommentarer på Henriettas youtubekanal kommer vi in på det som verkligen kan bli stora problem bland dagens barn och ungdomar; ordkrig och mobbing på sociala medier.

Så himla taskigt är en mycket bra och spännande bok om livet i en mellanstadieklass! Viktiga ämnen som hur man är en bra kompis, nätettikett och att man kan komma ur besvärliga situationer med de vuxnas hjälp vävs på ett skickligt sätt in i handlingen.

Boken kan bli en perfekt högläsningsbok för mellanstadiet!

Förintelsens minnesdag, 27 januari

På söndag den 27 januari är det förintelsens minnesdag. Jag har gjort i ordning en hylla på Tolvåkerskolan med böcker som handlar om förintelsen och just nu är här en klass som sitter inne i mediateket och arbetar med uppgifter knutna till boken Pojken i randig pyjamas. Forum för levande historia har ett mycket bra pedagogiskt material som man kan använda i klasser när man ska tala om förintelsen.

Det finns väldigt många böcker som handlar om andra världskriget och förintelsen. Jag har läst många av dem. Den som gjorde ett mycket starkt intryck på mig när jag nyligen läste den är boken Frågor jag fått om förintelsen av Hedi Fried. Denna boken är det många elever på högstadiet som läser och man kan gärna ha högläsning ur den för högstadieklasser.

Majken Majken

Den ensamstående pappan håller på att bli stor i barnböcker för yngre barn, jag har läst några på sista tiden. Koko och Bosse, Världens mesta Ester, Viggo och rädslolistan för att ta några. Och nu senast Majken Majken.

Var Majkens mamma är får vi inte veta förrän precis i slutet. Hon nämns inte alls när pappa, 1-åriga lillebror Bobbo som alltid skriker och gråter och Majken flyttar in i den nya lägenheten i höghuset. Det vi får veta är att Majken precis börjat ettan och att hon inte känner någon i klassen, så antagligen har hon bytt skola också. Majken är så rädd för att säga fel saker, så helst säger hon inget alls i skolan. Till och med när hon säger något alldeles vanligt, tycker hon själv att det låter konstigt och tror att alla fnissar åt henne i smyg. Det är tur att hon har en så snäll fröken i alla fall.
Majken är nyfiken på alla de nya grannarna i huset och en dag kikar hon in genom fönstret till lägenheten närmst porten. Hon ser en gammal tant som smyger runt där inne och plötsligt kliver in i en garderob och stänger dörren om sig. Majken fattar ingenting. Är det nåt fel på tanten? En annan dag kikar hon in och får se tanten sitta i soffan. Hela tantens ansikte är insmort i tårta och på bordet står resterna, alldeles tilltryckta. Tanten tar tårtan med händerna från kinderna och stoppar i munnen. Majken måste bara fråga pappa varför tanter gör såna saker. Pappa förklarar att gamla människor ibland gör lite tokiga saker just för att de är gamla och har blivit lite snurriga.
Men när Majken, pappa och Bobbo hälsar på hon tanten för att presentera sig, eftersom de är nya i huset, verkar hon alldeles vanlig. Inte konstig, inte snurrig, inte täckt av tårta. Dessutom visar det sig att tanten också heter Majken.
När Majken glömt nyckeln och pappa inte är hemma går hon och ringer på hos gamla Majken. Det visar sig att gamla Majkens syster bor i lägenheten bredvid och att de två tanterna alltid håller på med en massa hyss med och mot varandra. Majken börjar inse att saker och ting inte alltid är som de först verkar.


Jag gillar verkligen Majken. Boken är ganska tunn och relativt snabbt läst - jag läste den högt för dottern i ett svep häromdagen, men det är en fin skildring av vänskap mellan generationerna. Och så är det svaret på var mamma är, som också förklarar varför pappa plötsligt bara måste släppa ner Bobbo på golvet och gå in på toaletten OCH LÅSA OM SIG en stund när de kommer hem. Jag hade dock gärna sett att den var lite tjockare och att det var mer som handlade om skolsituationen, för plötsligt har hon bara en kompis som vill följa med hem och som hon inte alls är rädd för att säga fel inför. När hände det?
Men tanterna alltså, som jag önskar att jag blir en sån tant när jag blir gammal. En som leker kurragömma och kastar tårta i ansiktet på min syster (förlåt i förväg, Julia) och bjuder in ensamma flickor (som blivit lite åsidosatta på grund av stökiga småsyskon) på fika. Vi behöver fler av den sorten, det är helt klart.
Och bilderna! Underbara bilder av Louise Winblad, mer känd som Hejhejvardag på Instagram.

Spöktåget

Jag har läst massor av böcker den senaste veckan, men någonstans på vägen har bloggandet kommit bort. Dags att ta tag i det.

En av böckerna är Lena Arros nya Linje 15 till Rannebergen. En ung man är på väg hem, det är halloweennatt och gatorna ligger ödsliga och tomma. Så kommer spårvagnen, lite för tidigt till och med. Arvin hoppar på och vagnen kör iväg, men det är något konstigt med den. Den åker snabbare än vanligt och stannar inte på någon hållplats, inte ens ändhållplatsen där Arvin ska av. När Arvin står där vi dörren lägger han märke till de andra passagerarna. Alla ser så unga ut. Varför är spårvagnen full med barn så dags på natten? Kanske har de varit ute på bus eller godis? När vagnen äntligen saktar ner och stannar befinner den sig på den öde spökstationen Rannebergen, den som började byggas, men som aldrig blev klar och togs i bruk. Så vänder sig barnen mot Arvin och han inser att de alla är bleka i ansiktena och svarta runt ögonen. En liten pojke kommer fram till Arvin, lägger sina iskalla händer i hans och ber om att få berätta en historia. Arvin kan inget annat än att lyssna på pojkens hemska berättelse om hur han blev övergiven och dog redan som liten. Sedan kommer de fram en efter en och berättar om sina öden, kräver att Arvin ska lyssna på dem och lindra deras ensamhet en stund. En del av dem har varit döda länge, andra bara ett kort tag, men alla saknar de någon eller något från sina liv. Alla känner sig svikna av vuxenvärlden. Alla vill de att Arvin ska hjälpa dem. Men hur skulle han kunna göra det?

Det här är en rysig novellsamling, där Arvin och spårvagnen utgör ramverket som håller ihop de olika berättelserna. De är bra och spännande, utan att bli alltför obehagliga.