Vad händer i en mörk framtidsdystopi om världen är förstörd och barnen behöver klara sig själva? Det var frågor som debutanten Stina Nilsson ställde sig när hon började skriva boken Det svarta regnet.
Det svarta regnet vann Bonnier Carlsens manustävling i våras och när den nu ges ut, hösten 2020 mitt under en pandemi, känns boken mer aktuell än någonsin.
Liv är 12 år och lever med sin mamma, pappa och lillasyster Frida i en (framtids)värld som, enligt Livs föräldrar, har förstörts av onda trollkarlar. Det mesta i naturen är förgiftat och de måste skydda sig när det svarta regnet faller från himlen.
Livs pappa är sjuk, de säger att en demon har tagit över hans kropp, och familjen måste klara sig utan hans hjälp.
Det är svårt att hitta mat, Liv och mamma får gå längre och längre iväg från stugan för att jaga. Oftast hittar de inget levande, fångar de en skogsmus blir de lyckliga. Pappa har berättat för Liv att det för mycket länge sedan kunde gå till en affär och köpa mat för pengar. Det är så mycket Liv inte förstår med det. Vad är till exempel pengar?
Det svarta regnet är en mycket välskriven, driven och spännande bok. Stina Nilsson räds inte heller de riktigt svåra ämnena. Vad är det egentligen som har hänt med världen och naturen? Livs föräldrar säger att trollkarlar och demoner har förstört världen och pappa pratade om en ö som ännu är oförstörd. Dit skulle de ta sig bara pappa blir frisk först. Liv har fått pappas karta där han pekat ut vägen till ön. Kartan är Livs dyraste ägodel, den är vägen ut ur den mardröm de lever i just nu. Allt eftersom livet blir svårare och svårare och Liv som storasyster måste ta allt större ansvar för familjens överlevnad tvingas Liv greppa den fasansfulla verkligheten.
Boken berör svåra ämnen som föräldrars död, barn som tvingas bli vuxna snabbt och en värld som förgiftas och förstörs.
Samtidigt är den så bra och välskriven och förtjänar trots sitt mörker (eller kanske på grund av) en stor läsargrupp.
Boken är en perfekt utgångspunkt för många (bra) diskussioner om framtid, ansvar, miljö och hopp.
När jag läst ut Det svarta regnet går mina tankar till en "Lindgrensk värld" där ljuva Nangijala förstördes av Tengils eld eller där lille Mio försöker besegra den onde riddar Kato. Jag vill gärna att Stina Nilsson skriver en uppföljare på Det svarta regnet. Om det inte sker så blir det vi läsare som själva får "tänka fram" den fortsättning vi önskar att berättelsen får.
Läs Det svarta regnet!