Barns rätt

Musik i Syd anordnade en dag om Barns rätt, med anledning av att Barnkonventionen kommer att bli lag i Sverige i januari 2019. Programmet var varierat med flera aktiviteter där barn och unga var aktiva, musikprogram av olika slag och forskarröster.
Det som gjorde störst intryck på mig var Elisabeth Arnérs föredrag. Hon är forskare och lärarutbildare. Elisabeth berättade om de samtal hon haft med äldre förskolebarn, om deras tankar och funderingar. Vi vuxna måste ge barn tid att förmedla sina tankar och att samtala var hennes budskap. Hon har skrivit ett flertal böcker i ämnet. Jag kommer att läsa och lära mer.

Att jag var på den här konferensen beror på att några från skolans kulturcrew jobbade med olika aktiviteter under dagen. Två av dem var med och inledde hela konferensen med en illustration till barnkonventionen i form av en pampig pantomim. De andra två som var med stegade  upp på scenen och presenterade olika programpunkter inför en stor publik.

Redan klockan sju i morse möttes vi utanför skolan för att vara uppe i tid till genrep och andra förberedelser. Förutom det jag redan nämnt gick de runt och fotograferade, ställde frågor till publiken om hur de uppfattade konferensen, ordnade med mat och mycket mer. Det var en trött men nöjd skara som jag sa hej då till när vi väl var hemma igen.

Har du mens eller?

Moa Eriksson Sandberg, som bl a skrivit den fantastiska "Den första flickan skogen möter", har nu kommit ut med en lättläst bok om hur det kan vara att vara först i sin klass med att få mens. Ida är elva år och går i femman. När hon skall åka iväg på karateträningen känner hon sig inte bra. Hon har ont i magen och känner sig svullen i kroppen. "Jag har nog ätit för mycket på mellis", tänker hon, men när hon går på toaletten är det lite blod på pappret. Nej jag vill inte ha mens nu, tänker Ida, jag vill inte bli vuxen , jag vill smygleka med Barbie och ha pyjamasparty. Jag vill fortsätta vara ett barn, jag är bara elva år. Det kanske går över om jag struntar i det."
Men det går inte över, tvärtom kommer det mer blod när Ida tränar karate och hon inser att hon måste tala med mamma.
Mamma är förstående, hon var också elva år när hon fick mens. Det kan vara jobbigt att vara först i sin klass, säger mamma.
I skolan blir det verkligen jobbigt när Ida råkar tappa sin väska och paketet med bindor faller ut på golvet. Neo, en kille i klassen vrålar ut över hela klassrummet "Har du mens eller"? och många faller in i skrattkören,. Det blir bara för mycket för Ida och hon flyr hem. Fröken har ringt hem och talat med Idas mamma och berättat att hon har en plan för nästa dag. Nästa dag kommer fröken in i klassrummet med en tampong i en silverkedja runt halsen. Hela skoldagen talar klassen om mens och sedan kommer det att dröja innan någon skrattar åt någon annan, åtminstone i Idas klass.

Astrid Lindgren-priset till Lisa Bjärbo!

Foto: Janerik Henriksson/TT

Igår var det, som Ninni bloggade om, Astrid Lindgrens födelsedag. Det innebär också att en ny pristagare av Astrid Lindgren-priset tillkännagavs och årets vinnare heter Lisa Bjärbo. Lisa kommer själv från Småland, den lilla byn Ingelstad utanför Växjö, och är som hon själv uttrycker det "marinerad" i Astrid Lindgens texter och böcker.

Lisa har skrivit böcker för alla åldrar, från bilderböckerna om Eddie och Ivar via ungdomsböcker till (roliga) kokböcker för vuxna som vill äta mer eller helt vegetariskt.

De senaste böckerna är Viggo och rädslolistan, för lågstadiet, och Inuti huvudet är jag kul för 15+. Viggo handlar om en 7-åring som tycker att det är besvärligt med bokstäver och är rädd för en massa saker som mörker och att det ska hända hans mamma, pappa eller lillebror något hemskt. En superbra högläsningsbok som många kan känna igen sig i och med massor att prata om. Inuti huvudet... handlar om Liv som lider av social fobi och som tvingas byta gymnasieskola när hennes pappa bestämmer sig för att följa sin dröm och köpa ett hus på den smålänska landsbygden. Den boken är så fruktansvärt bra att jag inte kan fatta att jag inte bloggade om den.

Lisa fick dock inte priset för någon specifik bok, utan för hela sitt författarskap. Motivering lyder:

”För ett mångsidigt, insiktsfullt och lovande författarskap som inte räds svåra ämnen, och som med hög trovärdighet skapar stora läsupplevelser för barn i alla åldrar.”

Astrid Lindgren-priset har delats ut årligen sedan 1967 av förlaget Rabén & Sjögren (och sedan förra året även Astrid Lindgrens aktiebolag) för "förtjänstfullt författarskap inom barn- och ungdomslitteraturen". Vill ni se vilka som tidigare fått priset - och det är ju många av våra största författare - så hittar ni hela listan här.

Allas vår Astrid

Igår skulle Astrid Lindgren fyllt 111 år!
Det uppmärksammades med en utställning av de böcker som fanns inne på Rinnebäcksskolans bibliotek.

Astrid Lindgrens officiella webbplats har fräschats upp och är väl värd ett besök.
https://www.astridlindgren.com/sv?fbclid=IwAR2XcmL4kytbZY0zgxXoS4-Bt21_Oz4-xtObhXquAeNz2_GVPbSb5hQZ75w



Är du sugen på att testa dina kunskaper om Astrids karaktärer så finns det ett quiz här:
https://www.sydsvenskan.se/2018-11-14/quiz-vem-ar-vem-i-astrid-lindgrens-varld?fbclid=IwAR1OCWoP7wwR32KGGmouSIS5lY6cqBCNe9XSVmrJxspoFCYqA7Y7JwKOxjw

Forskarbesök på Skönadalsskolan

Idag har vi haft besök av Pamela Schultz Nybacka från Södertörns högskola på Skönadalsskolan.
Pamela har ett uppdrag från KB (Kungliga biblioteket) att närstudera framgångsrika skolbiblioteksverksamheter och lämna en rapport om det hon ser och upplever.
Tidigare i höstas träffade hon hela vårt skolbibliotekarieteam under en solig eftermiddag. Då träffade hon även teamets kontaktrektor Gunilla Frangeur. Det var ett positivt möte med ett fruktbart samtal. Jag tror att alla parter var nöjda, ja kanske till och med lite euforiska när vi avslutade dagen.
Till stor del beror det på Pamelas noggranna förberedelser, stora förmåga att lyssna och ställa de rätta frågorna. Hon är mycket engagerad och kunnig inom området.
Jag fick samma känsla idag när hon gästade vår skola. Under en intensiv dag hann hon med att föra samtal med mig, vår biträdande rektor Jessica Kroon och ett par olika lärargrupper där samtalen hade lite olika inriktning. Pamela hann även med att träffa några elever från mellanstadiet. De träffades och åt tillsammans och hann även med att tala om skolbibliotek och läsning.
Imorgon ska hon besöka Tolvåkerskolan med ungefär samma upplägg.
I december ska Pamela lämna ifrån sig en färdig rapport och i februari ska den finnas tillgänglig i tryck. Det ser vi verkligen fram emot.
Jag hoppas att få träffa Pamela Schultz Nybacka i andra sammanhang, hon är en klok kvinna som ger energi och idéer.
Till hösten startar Södertörns högskola bibliotekarieutbildning. Ett välkommet tillskott. I dagsläget är det brist på bibliotekarier. Inte helt oväntat har Pamela del i att utbildningen kommer till stånd.

100 år sedan

För mig är begreppet "För hundra år sedan" förknippat med en tid där människorna levde som i "Lilla huset på prärien", bondesamhälle och självhushållning. Jag inser att det är dags att ändra synen på det då det på söndag är 100 år sedan freden äntligen kom till Europa efter det drygt fyra år långa kriget som då kallades "Det stora kriget" och som orsakat stor förstörelse och mycket lidande.

Förra sommaren var jag och min familj på semester i Belgien och det var omöjligt att missa det faktum att Belgien var skådeplatsen för många strider under kriget. Minnesbyggnader, minnesmärken, kyrkogårdar och museum fanns överallt. Vi besökte bla "In Flandern Fields Museum" i Ypre där krigets effekter illustrerades i mycket välgjorda utställningar. Bland annat så kan du se bilder på ett nästan utplånat Ypre precis efter krigsslutet, och får följa den fantastiska uppbyggnaden av staden, till i princip som den såg ut innan kriget.

Ett annat minnesvärt ögonblick var när vi traskade i bevarade skyttegravar och insåg hur klaustrofobiska och leriga de var den dagen då solen ändå kikade fram emellan molnen då och då och fåglarna kvittrade i träden. Bara tanken att behöva vara där i strid och på vintern är inte lockande!

För att uppmärksamma fredsdagen så har jag samlat några böcker som jag skyltar med under veckan.

En klassiker

En bokklassiker, även tidigare filmatiserad, har blivit TV-serie (två säsonger än så länge) och jag har just tittat klart på den andra. Lite (Hrm, ja okej då, mycket!) inspirerad av detta köpte jag i våras den nya utgåvan av Anne på Grönkulla och har sedan dess med lite dåligt samvete sett den stå där i hyllan, outlånad. Men nu har jag själv förbarmat mig över den stackars boken om den stackars föräldralösa flickan med det eldröda håret.

Boken utspelar sig i den fiktiva byn Avonlea på den högst verkliga ön Prince Edward Island utanför Canadas östkust. Det är tidigt 1900-tal och Anne kommer av misstag till det åldrande syskonparet Marilla och Mathew på gården Grönkulla. De ville egentligen ha en pojke, som skulle kunna hjälpa till på gården, men när Mathew kommer till stationen står den magra, pratglada flickan där och han har inte hjärta att berätta den tråkiga nyheten för henne. Istället tar han med Anne hem och trots att Marilla tycker att hon är för pratig och inte beter sig som en ung flicka borde får hon till slut stanna på gården. Anne med sitt pladdrande och sina långa, svåra ord kolliderar med den sträva fåordiga Marilla, medan Mathew tycker att hennes prat är ett välkommet tillskott eftersom hans egen tystnad då kommer i skymundan.

Anne lever i sina fantasier, hon ser det vackra i naturen och döper om det till mer passande namn. Ett blommande körsbärsträd blir en brud i vitt, en mörk damm ruvar på djupa hemligheter, blommorna längs vägen är en möjlighet till utsmycknad av den egna trista utstyrseln. När Marilla tystar hennes prat lovar hon bot och bättring, men snart är hon igång igen med sina målande mångordiga beskrivningar, krångliga ord och drömmerier.

Anne får utstå en hel del spott och spe på grund av sitt röda hår och sitt märkliga språk i skolan, men hon får också vänner, nära vänner, som faktiskt tar henne som hon är och accepterar och till och med gillar hennes sätt. Och även om hon själv sätter sig i klistret ibland, så kan inte ens Marilla vara arg eller irriterad på henne något längre tag.

Jag gillar den här boken och dess obotligt positiva huvudperson, även om hon driver även mig till vansinne med sitt prat ibland. Jag tycker faktiskt att den är värd att läsa även om den har 110 år på nacken. Kanske är det svårt att se det hemska i att vara just rödhårig i en tid när människor färgar håret i alla röda nyanser, men det går ju att översätta till andra fysiska "handikapp" som ännu inte vunnit samma acceptans eller popularitet.