Det som gjorde störst intryck på mig var Elisabeth Arnérs föredrag. Hon är forskare och lärarutbildare. Elisabeth berättade om de samtal hon haft med äldre förskolebarn, om deras tankar och funderingar. Vi vuxna måste ge barn tid att förmedla sina tankar och att samtala var hennes budskap. Hon har skrivit ett flertal böcker i ämnet. Jag kommer att läsa och lära mer.
Att jag var på den här konferensen beror på att några från skolans kulturcrew jobbade med olika aktiviteter under dagen. Två av dem var med och inledde hela konferensen med en illustration till barnkonventionen i form av en pampig pantomim. De andra två som var med stegade upp på scenen och presenterade olika programpunkter inför en stor publik.
Redan klockan sju i morse möttes vi utanför skolan för att vara uppe i tid till genrep och andra förberedelser. Förutom det jag redan nämnt gick de runt och fotograferade, ställde frågor till publiken om hur de uppfattade konferensen, ordnade med mat och mycket mer. Det var en trött men nöjd skara som jag sa hej då till när vi väl var hemma igen.
