Fjorton

Den här boken beskriver en enda dag. En dag i fjortonåriga Behs liv.  Beh har haft sommarlov, varit sjuk i två veckor, inte kunnat följa med på klassresan. Något förvirrad kommer hon till skolan den där dagen, det handlar om. Hanna och Emma talar om klassresan, vilka killar de spanade in, vem de kysste. Beh är utanför, lyssnar förstrött på lektionerna. Lärarens prat är något som tycks hända utanför henne själv, utan att hon lyckas ta in det. Ändå går det bra i skolan för Beh. Det är hon som brukar hjälpa Hanna, när hon glömt att göra läxan eller plugga till provet. Om inte Hanna skärper sig åker hon ut, har rektorn sagt.
Beh står i kö till cafeterian, hinner knappt fram, får kasta i sig maten,innan lektionerna börjar igen.
Dagen tycks oändlig. Ibland tänker hon på vykortet hon fått,  det med två elefanter på. Hon är så glad för det.
Annars finns en stor sorg i Behs liv. Pappa har lämnat familjen och lämnat många frågor obesvarade.
Beh har undvikit honom, men den här dagen rastar hon hunden till en granne och står plötsligt utanför pappas port. Och äntligen får han sagt det han inte förmått säga innan. Att Beh skall få ett syskon. Beh är arg, väldigt arg på pappa, att han ljugit så länge. Men dagen slutar ändå bra, han som skickat vykortet hör av sig.

Den här boken av den tyska författaren Tamara Bach, är som en lång prosadikt. Lättläst, men med ett stort innehåll.

Mystiska gåtor

Jag har skarpt gillat boken Sant eller falskt där olika mer eller mindre sanna historier presenterats och läsaren har fått gissa sig till vilka som verkligen hänt. På nästa uppslag står rätt svar, men också en förklaring. Det är ett roligt koncept och ypperligt att använda i källkritikssammanhang och för att visa hur lätt det är att göra något sannolikt genom att blanda in hel- och halvsanningar i en i övrigt genomlurig historia.
Nu har det kommit en variant på temat. I 18 mystiska gåtor är alla berättelserna sanna men det är läsarens uppgift att föröka lura ut hur det har gått till. Jag ska ge några exempel:
På 1920-talet satt Adolf Hitler i fängelse och under den tiden skrev han flitigt på sin skrivmaskin. Resultatet blev boken Mein Kampf. Långt senare, på 1970-talet fanns det en man som drev en affär som bara sålde saker från andra världskriget. Han bestämde sig för att tillverka "originalet" till den berömda boken och lärde sig skriva med precis samma handstil som Hitler. Han lyckades sälja den förfalskade texten till en samlare, men blev avslöjad - vad var det som avslöjade honom?
I början av 80-talet lyckades den berömda magikern David Copperfield trolla bort Frihetsgudinnan i New York. Han hade ställt upp en scen med läktare. Bakgrunden till scenen var den magnifika utsikten över Frihetsgudinnan. Över statyn cirklade två helikoptrar. Så drog Copperfield för ett rött draperi så att statyn skymdes och under några minuter pratade han och det spelades hög musik. När draperiet drogs undan igen cirklade helikoptrarna fortfarande på himlen, men statyn var spårlöst borta. Så drogs draperiet för igen någon minut och när det åter drogs undan så var Frihetsgudinnan tillbaka, precis där hon alltid brukade stå. Men Copperfield hade naturligtvis inte flyttat på statyn, utan på något annat. Vad?
Det är riktigt roligt att läsa om dessa "magiska" händelser. Visserligen är vissa välkända (och kanske lite uttjatade) som den olycks- eller förbannelsedrabbade Bermudatriangeln och den fladdrande amerikanska flaggan vid månlandningen, medan andra känns nya och spännande. Det är också kul att vissa är väldigt nya och aktuella, som pranks gjorda för bara något år sedan, medan andra är hundratals år gamla.
Det här är definitivt en bok att läsa och klura över tillsammans.

De svåra frågorna

Ofta fascineras jag av alla kloka saker som både mina egna (4 & 6 år gamla) och barnen jag möter på jobbet säger. Men ibland händer det naturligtvis att jag reagerar på den totala motsatsen och undrar hur ett barn kan ha levt 6, 8 eller 11 år UTAN att ha fått lära sig, fått höra talas om, fått veta... För det handlar ju oftast inte om att de inte lärt sig, lyssnat eller tagit reda på, det handlar om att vuxna i barnens närhet inte har sett till så att det har fått veta. Det är vår uppgift att bombardera barn med bra kunskap, sådant som de behöver veta och hjälpa dem förstå allt som verkar (eller är) knasigt.
I maj jobbade jag med en läsgrupp i åk 5. Vi läste Alex Dogboy som handlar om ett gatubarn i Honduras. Alex föräldrar överger honom för att åka till USA och han rymmer från sin moster för att leva på gatan. I diskussionerna om boken kom vi in på människor som lever på gatorna i Sverige och hamnade hos de romska tiggarna. Alla i gruppen hade naturligtvis sett dem, och alla hade synpunkter på deras liv och vad de sysslar med. Jag upplevde att det fanns en del fördomar bland barnen i deras syn på tiggarna, ord som kanske inte helt lät som deras egna, och jag kunde inte bemöta dem helt och fullt just då.
Idag,  när jag läste Pejjes många frågor - tiggare, längtan och mobiltelefoner, insåg jag att detta är en bok med en hel del bra svar.

Pejje ser tiggare utanför affären, en kvinna med ett foto av två barn och när han tittar på fotot känns det som att barnen tittar honom i ögonen och vill att han ska hjälpa dem. Han förstår inte riktigt hur det här med tiggarna egentligen funkar, och frågar sina föräldrar tusen frågor, men mamma och pappa verkar inte heller riktigt veta. Han undrar hur tiggaren som är så fattig kan sitta och prata i en mobiltelefon, när de är så dyra, och vem pratar hon ens med? Om barnen där hemma i Rumänien är fattiga borde de väl inte ha någon telefon, när inte ens han själv har fått en? Tillsammans benar Pejje och hans föräldrar ut hur det skulle kunna vara, och i slutet av boken får några tiggare själv svara på frågor som varför de är fattiga, hur de kan ha telefon, om någon annan tar deras pengar och var de sover om nätterna. Boken är illustrerad av Emma Göthner, som gör till synes enkla bilder, men med väldigt uttrycksfulla ögon.
Boken är utgiven i samarbete med Stockholms stadsmission och inspirerad av deras kampanj Prata med barnen. Här finns en film och svar från både tiggare och Stadsmissionen på frågorna ovan och några till. Du kan också läsa handfasta råd och tips på hur du kan prata med barnen om tiggeri. Detta är en bok jag ska tipsa "mina" förskollärare om när hösten kommer.

Guldkompassen

Jag har några elever som behöver många boktips och även om jag läser mycket så har jag inte läst riktigt alla böcker i biblioteket, än... 

"Guldkompassen" av Philip Pullman är en bok som jag hållit i många gånger, men jag blev lite avskräckt av filmen med samma namn, eftersom att jag tyckte den var lite rörig. Boken är inte helt enkel att komma in i heller, men väldigt snart är jag helt fast i äventyret som Lyra och hennes vänner råkar ut för. Det blir väldigt spännande och tidvis farligt för Lyra som lär sig mycket om sig själv och andra under resans gång. Lyra är en klok tjej med huvudet på skaft, vilket innebär att hon klarar sig ifrån många bekymmersamma situationer. Det som är lite besvärligt för mig är närheten till den verkliga världen, fast författaren ändrar namn en smula på saker och ting. För min läsupplevelse hade det varit bättre att antingen ha helt andra namn på saker och företeelser, eller behålla de riktiga namnen. Där är en ju olika som tur är! I sommar läser jag nog ändå mer om Lyra i del två och tre, ”Den skarpa eggen”och ”Bärnstenskikaren”. Det kan kanske tom vara så att jag ger filmen en ny chans, en regnig dag!

Äntligen!

Nu är den här, den tredje avslutande delen om Magnus Chase och hans kamp mot, eller med?, de nordiska gudarna.

Trots att Magnus är son till asaguden Frej så dör han i den första boken, Krigarens svärd, och blir en enhärje och fast i Valhall, som otroligt nog har formen av ett hotell. Han och hans vänner har ställts inför den ena utmaningen efter den andra och nu förväntas han hindra Loke från att segla iväg på sitt skepp Naglfar och starta Ragnarök, som kommer att förinta alla nio världarna. Inga små förväntningar på en blott 16 årig kille, även om han är halvgud och har hjälp av sitt talande svärd Jack och sina kamrater från våning 19, halvgudarna Alex, hans syster Sam, Halvdan, T.J och Mallory. Dvärgen Blitz och alven Heath är också med.

Frej bistår sin son med ett magnifikt vikingaskepp, praktiskt ihopfällbart till en näsduk. Dessvärre är det inte direkt omärkligt när det väl är uppfällt, det är helt neongult! De döper skeppet till Mikillgulr, som betyder Stor gul, och ger sig iväg. Eftersom att de ska ut till havs så ber de Percy Jackson om råd, som han gärna ger.

De har knappt hunnit mer än att ta sig ut från Valhall när de råkar ut för trubbel. De står på däck och går igenom vilka ledtrådar de har för att klara av uppdraget, då havet plötsligt börjar bete sig som om någon dragit ut badkarsproppen ur Massachusets Bay. Som om inte det var nog så kröns kanterna av nio jättekvinnor av is och vatten. Skeppet sugs ner i en virvel och när besättningen kommer till sans igen upptäcker de hamnat i Ägirs, havsgudens, mjödkittel. I vanliga fall är det inga problem, havsguden är numera mycket mer civiliserad än förr och dödar inte de som råkar hamna hos honom. Problemet är att Ägir har lovat sin fru Ran att döda Magnus eftersom att han lurade henne förra gången de möttes...

Det jag verkligen gillar med Rick Riordans böcker är den härliga humorn som  avspeglar sig dels i kapitlens namn men även i berättelserna och att han levandegör mytologin och dess olika gudar. Åtminstone jag behöver under tiden kolla fakta för att jag blir nyfiken på att lära mig mer.

 

Pojken under bron

För nästan exakt ett år sedan skrev jag här på Biblioteksbubbel om boken Flickan på hotellet. Det är Katarina Wennstam som är författaren och nu har del två i serien om tjejen Alex Skarp precis kommit. Denna bok heter Pojken under bron. Böckerna går mycket bra att läsa fristående men Alex Skarp och hennes kompisar förekommer i båda böckerna.

Pojken under bron börjar med att Alex, hennes pojkvän Noah och hennes killkompis Charlie är på en fest. Alex och Noah lämnar festen tillsammans. Nästa morgon får de reda på att en kille som också var på festen och som är kompis med Charlie har blivit misshandlad till döds på väg hem i sommarnatten.

Charlie mår fruktansvärt dåligt och Alex märker att det är saker och detaljer som Charlie inte berättar för henne. Det är väl inte så att Charlie är inblandad i misshandeln på något sätt?

Boken skildrar polisarbetet och vi får vara med vid rättegången mot de misstänkta. Detta är ett intressant och trovärdigt inslag i boken, man får på ett realistiskt sätt följa polisens och åklagarnas arbete vid denna typen av fall.

Katarina Wennstam skriver om aktuella samhällsproblem i sina böcker, både i böckerna hon skrivit för vuxna och i hennes ungdomsböcker. Hon skriver ofta om könsnormer, om machoideal och om sexuella övergrepp. Detta är viktiga frågor för unga att fundera på och att diskutera, kanske tillsammans med vuxna.

I en skolavslutningsscen i boken sjunger skolkören Lalehs underbara låt Goliat. Textrader som "Vad var det vi sa, när vi sträckte ut våra armar..." "Vi ska bli stora, vi ska bli mäktiga” och ”och vi ska aldrig skada varandra mer och vi ska slåss vi ska slåss mot Goliat..."  passar så otroligt bra som soundtrack till denna bok där en ung människas liv släcktes så fruktansvärt onödigt och alldeles för tidigt. 

Pojken under bron passar bra för unga vuxna, dvs ungdomar mellan 15-20 år.

Hur mycket kan en bibliotekarie läsa, egentligen?

Att visa att vi vuxna också läser - att det inte bara är något vi konstigt påfund vi prackar på barnen  - är en viktig del i att göra barnen till läsare. Det handlar inte om att lära sig läsa. Det handlar om att bli en läsare, att tränga genom det praktiska, tekniska med läsandet, komma förbi kämpafasen och kunna ta till sig en berättelse utan ansträngning. Eller okej, ibland är det ansträngande för mig också, men numera vet jag att det oftast lönar sig att göra den ansträngningen, jag vet att jag får nåt ut av det i slutändan. Lön för mödan! Och vi måste visa barnen att den fasen finns där bakom allt kämpande.


Jag har under hela läsåret haft en Läsvägg där jag sätter upp bilder av vad personalen på skolan läser. De mailar, säger till mig i förbifarten eller lägger upp en bild i skolans facebookgrupp och så skriver jag ut bilderna och sätter upp tillsammans med ett foto på personen. Väggen är helt överfull, men just eftersom den också är full av bilder på personerna så väljer jag, i sann gdpr-anda, att inte publicera den här.
Men nu har jag fått en ny idé. Jag kommer att sätta upp bilder på alla böcker jag läser på ett annat ställe. Alla böcker, från bilderböcker och börja läsa via mellanålders- och ungdomsböcker till vuxenböcker, ska få en liten bild och en plats och de får sitta kvar där under hela året. Jag har gjort det till en utmaning för eleverna också. Om det är någon som kan klå mig i läsning, alltså som läser fler böcker än jag under året, då får de ett fint pris. Men de måste ju kunna bevisa det på något sätt, som att berätta eller skriva en recension eller liknande om böckerna.
Jag har gått ganska hårt ut nu i juni och haft förmånen att ha kunnat lyssna på flera böcker medan jag har återlämnat och ställt upp alla högar med böcker, gallrat gamla böcker och våttorkat hyllor och annat sånt dödstrist arbete. Jag vet att det kommer månader då jag knappt får i mig en enda bok. Sån är jag - periodare.

 För att vara tre veckors läsning är det ganska imponerande. Om jag får säga det själv. Och det får jag ju eftersom ingen kan säga emot mig. Jag har redan skrivit ut ytterligare ett antal framsidor på sådant jag har tänkt läsa, men de får snällt ligga och vänta tills jag iaf har påbörjat böckerna.

Men när jag ser hur helheten ser ut än så länge, ser det ju inte mycket ut för världen... Plats för påfyllnad. Utvecklingspotential. Rum att växa...
Det blir verkligen intressant att följa väggen under läsåret, fram till nästa sommar. Hur många böcker kommer jag att ha läst? Hur många av dem kommer jag att komma ihåg? Hur många vuxenböcker och hur många barnböcker blir det egentligen under ett år?


Jag har alltid varit lite avis mot dem som har läsböcker där de fyllt i allt de läst sedan de var barn, med en liten sammanfattning och kanske ett betyg. Men jag har aldrig varit så organiserad och även de gånger jag har försökt skriva upp allt jag läst så har jag misslyckats och glömt efter ett tag. Men den här väggen kommer jag ju inte att kunna missa. Nu måste jag skärpa till mig! Nu är det ju TÄVLING!


Häng gärna på, utmana mig! Hur många böcker läser du under ett år?