Vittnet

Framsidan på Camilla Lagerqvists nya bok i serien Blodsvänner är bra. Jag som historienörd fastnar för den smala gränden, själv husen, gatlyktorna, känslan i det svartvita fotot. Barnen kommer troligen mer att fokusera på titeln och blodet som lyser rött mot den vita snön. Alla får sitt, liksom.

Detta är andra boken i serien Blodsvänner. Ninni skrev om första delen Försvunnen här på bloggen i somras.

Det börjar närma sig jul i 1930-talets Uppsala. Disa har bara några dagar kvar på terminen och ser både fram emot och fasar för lovet. Det blir första julen utan familjen, första julen på barnhemmet. Samtidigt ska det bli skönt att slippa från läroverket och vara ledig några dagar.

Men så nås hon av nyheten att en man har blivit mördad utanför museet och en ung pojke har setts springa från platsen. Det visar sig att den mördade var vaktmästare på museet och eftersom några föremål från museets samlingar försvunnit misstänker man att vaktmästaren råkade upptäcka tjuven och tystades. Just de föremål som försvunnit var ovanligt sällsynta och några av de saker som Albins pappa hittat och skänkt till museet, och så dras Blodsvännerna in i ett nytt spännande äventyr.

Det blir en kamp mot tiden då Disa, Albin och Ville måste hitta pojken som blev vittne till händelsen innan mördaren gör det. Och återigen dyker den otäcka Mickel Falsum med de kalla ögonen upp. Falsum som fick Disas morfar inspärrad och som vill undersöka Disa på rasbiologiska institutet.

 

Den här serien är inte riktigt lika bra som Svarta Rosorna som utspelar sig på gränsen till Norge under Andra världskriget, men den är också väldigt bra. Och precis som Ninni skrev i sitt inlägg så är det en viktig, men hemsk, del av våra historia. Vi får aldrig glömma att vi också delade upp människor i olika raser, kategoriserade och katalogiserade människor och steriliserade de som ansågs mindre värda. Vi gjorde också vetenskapliga och medicinska experiment på människor, splittrade familjer och spärrade in de som inte fogade sig. Det måste vi alltid minnas!

Sagohus till Malmö

Bild från Junibacken.se/sagotåget

För några veckor sedan var jag med min systers barn på Junibacken i Stockholm. Jag hade inte varit där tidigare och fascinerades över de fina miljöerna. På Junibacken finns miljöer från både Astrid Lindgrens och andra välkända barnboksförfattares världar uppbyggda och ett sagotåg som rör sig genom många av Astrids sagor. Det är ett fantastiskt sätt att uppleva barnböcker på, att själv få klättra, klä ut sig, upptäcka och improvisera sagor. Dessutom spelas teaterföreställningar och arrangeras sångstunder och pyssel varje dag.

Bild från Sydsvenskan. Skiss av Björn Ollner

Idag trillade jag över en artikel från måndagens Sydsvenskan där det stod att ett liknande barnkulturhus var på gång vid Mobilia i Malmö. Även här är det Staffan Götestam som står bakom idén. Staffan Götestam är bland annat skådespelare, dramatiker och författare, för de flesta känd för sin roll som Jonathan i filmatiseringen av Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta.

Kulturhuset i Malmö kommer heta Funnys Äventyr efter Götestams egen barnbokskaraktär Funny, och författarna till Pettsson & Findus, LasseMaja, Mumin och Alfons Åberg har gett muntliga löften om att tillåta sina karaktärer på kulturhuset. Det dröjer ännu några år innan Funnys äventyr öppnar, en del finansiering återstår och själva huset ska ju byggas, men jag ser redan fram emot att kunna ta mina barn dit och leka när det är klart. Någon gång år 2020.

Annorlunda ABC bok

I den här pärlan till bok, Feminismens ABC, av Lisa Mattisson och Moa Hoff så presenteras 29 kvinnor som har gjort, eller gör avtryck i samhället och debatten på olika vis. De är alla föregångare och banbrytare, kvinnliga hjältar och ikoner.

Allas vår Astrid är med, så klart, men även Rosa Taikon, Christina Piper och Karin Söder. Texterna är korta och informativa och bilderna avskalade i dova färger.
Framsidan kontrasterar mot innehållet med glittriga guldbokstäver och pastellbakgrund.

#iställetförkanon 

En vecka med mycket läsning

I det förra inlägget skrev Lena om Kura Gryning på Nyvångskolan. 

Även på Skönadal läser vi tidigt på morgnarna. En stund innan skoldagen börjar är eleverna välkomna till biblioteket för en stunds högläsning. Ljusen är tända och  mycket tyst  smyger de in och sätter sig. Drygt hundra elever brukar vi räkna till. Flankerad av kandelabrar sätter sig en elev och högläser för sina kamrater. Hen har övat sig på att högläsa och  gör det bra och med stort allvar. Utan undantag får de applåder av sina skolkamrater. Vilken härlig start på dagen! 

Den här veckan har vi vår årliga läsutmaning. Rektorn utmanar eleverna och läser de mer än ett visst antal timmar tillsammans bjuds det på glass fredag eftermiddag. På biblioteket finns ett enkelt stapeldiagram där de kan följa utvecklingen under veckan. Det är många allvarliga samtal om huruvida de ska lyckas eller inte. Det räknas och mäts och diskuteras. En flicka kom och berättade för mig att det var bra med den här veckan, nu hade hon upptäckt hur mysigt det var att läsa. "Nu vill jag inte sluta" sa hon. Några andra elever kom och frågade om deras reserverade böcker hade kommit, det var viktigt, de måste läsa mycket hemma tills i morgon. Vilken tur, deras böcker låg i den röda lådan som kom med posten. Om jag tror det blir glass? Än är det inte avgjort men jag satsar nog på ett JA! 

Kura gryning

Har precis förberett biblioteket på Nyvångsskolan, för Kura gryning läsning i morgon bitti. Praktiskt att ha bokhyllor som kan rullas åt sidan och göra plats för två klasser, sittande på golvet för att lyssna.
Jag kommer att läsa ur "Anne Franks dagbok", för 4-6 och något av Tove Jansson för 1-3.
Har idag bestämt vilka stycken jag skall läsa ur "Anne Frank". Boken tog nästan andan ur mig emellanåt, trots att jag läst den säkert fyra gånger tidigare.. Annes medvetenhet och ändå omedvetenhet, mognad och "tonårstrots", samtidigt. Livsglädjen och intelligensen och allt detta med vetskapen hos läsaren om vad som kommer att hända.

För mig är det komplett omöjligt att basera allting på död, elände och förvirring. Jag ser världen allt mer omvandlas till en öken, jag hör allt tydligare åskan gå, den som kommer att döda även oss, jag lider med miljontals människor, och ändå, när jag blickar upp mot himlen tror jag att allt detta ska vändas till något gott, och att även den här ondskan skall upphöra, att det åter skall bli lugn och fred i världsordningen. Till dess måste jag värna mina idéer, i tider som kommer kanske de kan bli verklighet!
Din Anne M Frank

Genuine Fraud - Fejk

Jag läser mycket och ibland stöter jag på de där böckerna som är något extra, som inte lämnar en när sista sidan är utläst. Genuine Fraud eller Fejk som boken heter på svenska är en sådan bok. Författaren är begåvade E Lockhart som tidigare har skrivit Kanske är det allt du behöver veta och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks som jag också läst

Jag har verkligen gillat båda de tidigare böckerna av Lockhart. Detta är ungdomsböcker utöver det vanliga. Lockhart har ett drivet språk och handlingen är intelligent och smart. Hon lämnar också en hel del kvar till läsaren att tolka och fundera över.

Fejk är, enligt mig, snäppet bättre än de båda tidigare böckerna av Lockhart. Boken handlar om två unga kvinnor, Jule och Imogen. Båda två är föräldrarlösa men har växt upp under helt olika omständigheter. Jules uppväxt är lite diffus men den har varit tuffare än Imogens som har vuxit upp hos ett välbärgat par i New York. Handlingen vindlar fram och tillbaka mellan dessa kvinnor. Ibland förstår man som läsare inte vem av kvinnorna som bär upp handlingen förrän några sidor senare. Kronologin i boken är omvänd. Början är slutet och slutet är början, samtidigt lyckas Lockhart hålla uppe spänningen i boken och avslöjar inte avgörande detaljer i förväg. Ett genialiskt skrivargrepp och jag fattar inte riktigt hur hon lyckas skriva så spännande på detta ovanliga sätt.

När jag kom till sista kapitlet var jag tvungen att läsa om första kapitlet för att försöka förstå helheten. Först därefter läste jag ut boken som lämnade mig med många frågor. Vem är egentligen Jule...? Vilken koppling finns mellan Jule och Imogen?

Fejk är en riktigt, riktigt bra ungdomsbok för ungdomar och för vuxna! Den har en given plats i julklappshögen under granen. Det är den perfekta boken för många i familjen att läsa, tolka och diskutera. 

En mycket positiv nyhet är att Fejk - Genuine Fraud kommer att bli film! Och det är inte vem som helst som ska göra filmen. Det är ingen mindre än Lena Dunham, skådespelaren och regissören bakom hyllade Girls! Det ska bli mycket intressant att se hur Lena Dunham tolkar historien i Genuine Fraud och vilken typ av film det kommer att bli. 

Jag kommer iallafall att sitta i biosalongen på filmpremiären!

Risulven Risulven

Sommarlovet är slut och nu ska Pär börja i sexan. Ingenting har blivit bättre, tvärtom. Hans enda kompis Viktor vill inte vara med honom längre och Pär blir bara mer utsatt. Inte har han lyckats lära sig simma den här sommaren heller, vilket tjejen som plötsligt dyker upp där vid badplatsen kallt konstaterar. Hon tycks lägga märka till allt och dyker bara upp ur tomma intet. Hon vill bli kallad Risulven och säger att hon ska hjälpa honom med simtagen. Det är Risulven som bestämmer reglerna för deras vänskap. För en slags vänskap är det väl, men i skolan ska de inte visa att de ens känner varandra.

Hemma är det inte bättre, mamma eller Sonja som hon vill bli kallad stänger in sig i sitt sovrum när hon vill vara ifred. Ibland försvinner hon bara ut. Pär tycker inte om att hon umgås med Bilals pappa, han knarkar. Pärs lärare vill prata med honom och helst med mamman också. Allt blir så besvärligt, det är så mycket han inte vill ska komma upp till ytan. Boken är skriven så att läsaren förstår mer än vad Pär tycks göra. Eller vill han bara inte se saker för naket, livet är nog besvärligt ändå.

Risulven och han knyts allt starkare till varandra och blir varandras räddningsplankor när allt annat krackelerar. Nina Ivarsson är en skicklig debutant som så realistiskt visar hur lätt det är att förråda även den som är ens enda vän för att få höra till och bli godkänd.

Ibland blir berättelsen så tung att jag måste lägga den ifrån mig ett tag, men samtidigt är den  mycket viktig och välskriven. Jag vill inte ha den oläst och hoppas att den hittar sina läsare. Det är inte en bok för alla men precis rätt för vissa.

Just nu gör vi en lärarhandledning till Arne Svingens Balladen om en bruten näsa. Det här är en bok i samma anda, fast utan Barts positiva syn på livet.

Jag hoppas på fler angelägna berättelser från Nina Ivarsson.