Hjärtlös - En riktig skräckhistoria!

Det har kommit ganska många böcker de senaste året på temat: Familj flyttar till ett hus på landet där det spökar eller finns något övernaturligt... Böcker som Barnkolonin och Skuggan i väggen av Lundberg-Hahn, Glasbarnen av Ohlsson, Flickan på tavlan av Åhlund har alla detta tema och det finns fler. De här böckerna är mycket populära, de är ofta utlånade och jag hör ofta att barnen tipsar varandra om dessa böcker.

Nu sitter jag här med en alldeles ny bok som man nog kan placera in i denna kategori också. Det är Petrus Dahlins Hjärtlös. Boken skiljer sig dock lite från de ovan nämnda böckerna då familjen flyttar från Stockholm men inte till något hus på landet utan till en stor lägenhet mitt i centrala New York.

Hjärtlös blir också en riktig skräckhistoria!!! Denna bok är inget för barn och ungdomar som kan ha svårt att sova på natten och jag kan faktiskt ifrågasätta bokens Hcg-klassificering.

Maia är den enda dottern i familjen och hennes föräldrar, som båda är läkare och i karriären, har fått nya jobb i New York. Jobb som kräver mycket av dem. De är nästan alltid på jobbet och Maia sitter alldeles själv (tror hon...) hemma i den stora lägenheten endast i sällskap av en hamster och några privatlärare som hennes föräldrar har hyrt in åt henne. Maia längtar vansinnigt mycket hem till kompisarna och skolan i Stockholm. Bästisen Becka skypar hon med ibland men då saknar hon livet i Stockholm ännu mer. Sin pojkvän Leo gjorde hon slut med innan hon flyttade, hon pallar inte med att ha ett distansförhållande med honom.

Maia tittar runt i den stora lägenheten. Ett rum är alltid låst och dit in får Maia inte gå - himla konstigt tycker Maia. Men när hamstern rymmer och spåren leder in i det låsta rummet tar Maia nyckelknippan i hallen, låser upp och går in i det förbjudna rummet.

Denna boken ska man absolut inte tipsa yngre barn om. Jag tycker den är för sexor och uppåt. Boken är på sina ställen mycket obehaglig och de existensiella frågorna som lyfts fram i boken är snarare för högstadieelever än för mellanstadiets elever.

Sammantaget är Hjärtlös en mycket bra och välskriven skräckhistoria! Något att läsa för de som vågar... men en tonårsklassning (uHc) hade passat bättre för denna bok.

En läsande klass

Denna vecka släpps materialet till En läsande klass, Martin Widmarks läsförståelseprojekt som vi skrivit om tidigare här på bloggen. Allt material till projektet är gratis och finns att ladda ner, och alla skolor kommer dessutom senast imorgon att få en lärarhandledning i bokform. Kolla mer på En läsande klass webbplats HÄR.


Igår var det ett inslag på TV4 Nyheterna om högläsning och En läsande klass. Se det HÄR.

Att läsa klassiker

Att läsa en eller flera klassiker ingår i läroplanen för svenskämnet på högstadiet. Ibland upplevs klassikerläsningen svår för eleverna, det gäller att variera arbetssätten när man läser klassiker!  I år har svenskläraren Pernilla på Tolvåkerskolan testat diktskrivande i kombination med klassikerläsningen i nian. Ett projekt som blivit riktigt lyckat!

Eleverna fick välja mellan följande klassiker:
Pärlan av John Steinbeck
Skriet från Vildmarken av Jack London
Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf
Robinson Crusoe av Daniel Defoe

Instruktionerna som eleverna fick innan de satte igång med läsningen var att de under läsningens gång skulle göra anteckningar efter varje kapitel så att de kom ihåg vad kapitlet handlade om och vilka personer som var med.

När eleverna väl läst ut böckerna fick de reda på att de nu skulle skriva ihop en dikt om sin bok eller om personerna i boken. Resultatet blev mycket varierat, allt ifrån dikter på rim och långa dikter med verser om varje kapitel till kortare mer koncentrerade dikter. Under diktprocessen fick eleverna verkligen tänka till om sin klassiker; Vad handlar den om egentligen? Vad är det centrala/viktiga? Vilka personer är huvudpersoner? Vad vill jag att min dikt ska handla om? Dikterna är också något man är tvungen att skriva helt själv, det finns inga att hämta, finna inspiration ifrån eller kopiera på nätet.

Alla dikterna är nu fint monterade och uppsatta i ett klassrum och  jag har varit där inne och läst och tagit bilder.

Bibliotekskuppen

Böcker som utspelar sig på bibliotek lockar ju alltid en bibliotekarie, så när jag läste om Syskonen Tilly: Bibliotekskuppen var jag tvungen att köpa in den till biblioteket. Boken handlar om tre syskon som går på samma internatskola. I stort sett alla elever på skolan är helt tokiga i böckerna om drakryttaren William Storm och på påsklovet kommer äntligen nästa del. Problemet är att syskonens föräldrar har bestämt att familjen ska ut på campingsemester - långt från alla bibliotek och bokhandlar - hela lovet. Det finns ingen chans att syskonen hinner läsa boken innan de är tillbaka på skolan och då vet de med säkerhet att den irriterande Frank kommer avslöja slutet för dem. De måste göra något!

Som tur är har Lottie en idé. De vet nämligen att skolan får fem exemplar av boken redan en vecka i förväg, men att dessa böcker hålla inlåsta fram till släppdatumet. Det är bara skolans rektor som har nyckel till förrådet där böckerna finns och den håller hon hårt i tills boken släpps. Nu gäller det för syskonen att lyckas komma åt nyckeln, ta sig in i förrådet och läsa böckerna innan föräldrarna kommer och hämtar dem. Och inte bli påkomna under tiden.

Språket är kanske inte det bästa, men det är ändå en ganska rolig historia.

Einstein

Idag kom en av pedagogerna till biblioteket och satte en tavla vid min arbetsplats. Vilken fin gest!

Berättelsen om att Einstein skulle ha sagt detta är inte ny och det finns heller  inga belägg för att han ska ha sagt det. Det tycker jag kan kvitta , det är vad dessa ord säger som är det viktiga.
   Blir du högläst för som barn och får möjlighet att läsa och arbeta mycket med texter blir du en klokare människa. Du får möta olika verkligheter och lösningar. Du får lättare för att tänka i nya banor. För visst blänker böcker som solar och gnistrar som tomtebloss och tänder många tanketrådar hos oss.

Tillsammans med Loranga, Masarin och Dartanjang

Lördagen 22/3 var det vernissage på "En stor utställning om Barbro Lindgrens universum" på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Jag var där tillsammans med min familj och drack Loranga istället för sedvanligt vernissagebubbel.
Jag tror att Barbro Lindgren är en författare, som många har ett väldigt personligt förhållande till. Många bär med sig hennes berättelser, som de läst eller hört när de varit små eller större och tänker på dem fortfarande. Själv bär jag med mig böckerna Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Barbro Lindgrens dagboksserie om sin egen barndom och tonår. Kommer aldrig att glömma hur hon skriver om sin bror Kjellegubben, som sedan dör, eller om hur hon blir kär, om när hennes bästa kompis pappa dör, eller de helt galna avsnitten när gäddorna flyger upp till Gud och biter honom i "pillesnoppen"...

Min son lyssnade varje kväll när han skulle sova på de underfundigt galna och ibland fruktansvärt roliga berättelserna om Loranga, Masarin och Dartanjang på CD skiva. Varje kväll när han gick i tvåan, trean, fyran och femman. Han kunde helt enkelt inte sova utan de här berättelserna.

 Catti Hofflin, chef för Dunkers kulturhus sa, att "Barbros böcker räddade mitt liv" Hon läste dem när hennes mamma försvann(vilket inte utreddes närmare).
Jag tror inte att det är helt ovanligt att känna så inför Barbro Lindgrens böcker, som innehåller sorg, smärta och död på ett alldeles speciellt vis och samtidigt vansinnigt galen humor och fantasi.
Väl inne på utställningen vandrade man verkligen runt i Loranga, Masarin och Dartanjangs värld. Alla husen fanns uppbyggda, så att man kunde gå in i dem. Ladan fylld med tigrar, skrothögen, med giraffen längst upp, Dartanjangs hus, med en jätteliten söt säng och Lorangas och Masarins hus, med alla rummen i olika färger. Toaletten var i guld, berättade Paulina strålande, då hon kom ut därifrån.
(Loranga målade ju alla rummen i olika färger)

Föräldrar som super

Det finns flera  ungdomsböcker där föräldrar som dricker finns med i handlingen. Den senaste i raden heter Imorgon är allt som vanligt av Lina Stoltz.
Jag tror att det här är den bästa boken i ämnet som jag har läst. Det är Lilian som är huvudperson och hennes mamma super i perioder.
I skolan blir Lilian vald till lucia och hon blir stormande glad men samtidigt knyter det sig i magen. Tänk om mamma kommer full till skolan. Samtidigt vill hon att mamma ska komma och dela det  stora ögonblicket med henne.
Det blir besvärligt med lärarens alla frågor om hur det egentligen är och med bästa kompisen Ninas alla undringar om varför de aldrig är hemma hos Lilian.
Lilian som hellre skulle  dö än att någon fick reda på hur det egentligen står till.
Men omgivningen ger sig inte och sakta byggs ett skyddsnät upp kring henne. Storebror Tintin och hans flickvän Nelly kommer och hämtar henne när det är som värst. Då har redan storasyster flytt till en kompis. Till slut berättar hon för bästisen Nina och allt börjar kännas bättre.
I bokens handling finns ett budskap om att ingen annan än personen själv som dricker kan ta ansvar och bestämma sig för att fortsätta dricka eller sluta. Ingen annan bör ta på sig skuld och försöka skydda. Det är okej att hämta hjälp hos andra. Lina Stoltz lyckas förmedla detta utan att det känns som pekpinnar.