Elever på Korsbacka boktipsar

Ett av de bästa sätten att hitta bra nya böcker att läsa är att fråga personer i din närhet och få tips på deras favoriter. Det är ju stor chans att typ ens klasskompis eller nån i ens egen ålder tycker om ganska lika böcker som en själv. Därför kommer jag nu låta elever få tipsa om sin eller sina favoritböcker här på Biblioteksbubbel.

Så här kommer första elevtipset, det kommer från en kille som går i nian.

Vilken bok vill du tipsa om?

Shoo bre av Douglas Foley 

Varför vill du tipsa om just den boken?                                                             
Den handlar mycket om personer som har problem, är kriminella och man får liksom följa med dem på en livsresa. Den är spännande och tar som sagt upp mycket jobbiga saker men den har även en kärlekshistoria inblandad i allt detta. Jag gillade den jättemycket, jag kände igen mig mycket med personerna det handlade om. Det kändes som att jag lärde mig saker som jag kunde ha nytta av i livet, genom att läsa boken. 

Vilken bok läser du just nu?
Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson. Jag har fått tips om denna bok av kompisar, dom säger att den ska vara schysst. Nån sa att de  känns som på riktigt och att man fastnar i den direkt. Jag gillar när böcker känns som att de har hänt på riktigt.
                                                                                               

The Walking Dead i undervisningen

En annan bra sak jag fick med mig från Litteralund var att höra på när läraren, Melinda Galasczy, berättade om sitt arbete i högstadieklasser med seriealbumet The Walking Dead.

Robert Kirkman har skrivit The Walking Dead som är en postapokalyptisk serieroman. Med postapokalyptisk roman menas en berättelse som tar sin början när världen / mänskligheten har gått under. The Walking Dead börjar med att polismannen Rick Grimes blir skjuten av en förrymd fånge, Rick hamnar i koma och ligger på sjukhus i en månad. När Rick vaknar upp finns det ingen där som kan hjälpa honom. Han staplar ut från sjukhussalen och hittar sjukhusmatsalen överfylld av zombier. Han flyr från sjukhuset och tar sig hem till sitt eget hus. Överallt ser han döda eller levande zombier. Rick träffar en frisk man som har tagit sig in i hans grannhus, denne man berättar om zombieinvasionen och att många människor flytt till staden Atlanta för att försöka få hjälp. Även Rick beger sig dit i hopp om att hitta sin fru och sin son.

Melinda Galasczy berättade att det finns många trådar man kan plocka upp från boken och använda i undervisningen.  Ex Vad menas med postapokalyptisk? Vad finns det för företeelser som likt bokens zombier kan hota och förstöra vår värld? Boken är en utvecklingsroman, på vilket sätt förändras Rick och varför? Galasczy berättade också att boken har varit suverän när det gäller att få riktigt ovilliga elever att läsa.

Melinda Galasczy har, i samarbete med Apart förlag, skrivit en utmärkt lärarhandledning till boken. Denna handledning kan man hämta ner gratis HÄR.

Jag har läst The Walking Dead, del 1, och kommer att läsa del 2 så snart den kommer. Serien är spännande men den är för äldre elever!

 

 

Historieundervisning med skönlitteratur

I en av skolans femmor har jag arbetat tillsammans med läraren med temat medeltiden. Läraren bad mig plocka ihop skönlitterära böcker till klassen.. Jag hade ett traditionellt bokprat men gav även eleverna några uppgifter som de skulle fundera kring under läsningens gång.
Eleverna formligen kastade sig över böckerna och flera av dem lånade mer än en bok.
Efter ett par veckor träffades vi igen och diskuterade kring böckerna utifrån frågeställningarna och annat som de ville ta upp.
Jag frågade dem vad de tyckte om att läsa den här typen av böcker.
"Nästan som att läsa fantasy."
"Man lär sig mer när det inte är från ens egen tid."
"Det är roligare att läsa historia ur riktiga böcker (skönlitterära)."
"Det här är första gången jag blivit sugen på att läsa och längtat till boken. Har du fler böcker om medeltiden?"

Gissa om jag gick hem på moln den dagen.
Jag är övertygad om att det här kan vara ett sätt att locka in pojkarna i böckernas värld.

ISOL, Chaud och Drews

I torsdags hade jag lyckan att få lyssna på tre stycken illustratörer och författare, men framförallt lyckan att få titta på deras fantastiska bilder.  Detta hände sig på LitteraLund och författarna var ISOL, årets ALMA  pristagare från Argentina, Benjamin Chaud från Frankrike och Judith Drews från Tyskland. Maria Lassen, litteraturkritiker från Finland var moderator och samtalade med dem utifrån deras bilder/böcker om skillnader och likheter i deras bilder och om deras situation som illustratörer i de olika länderna. De är alla tre mycket framgångsrika , men betyder kulturella skillnader något ifråga om hurdana bilder man gör. Frågan ställdes också om hur mycket förlagen i de olika länderna kan ställa krav på att författarna/illustratörerna skall tillrättalägga sina bilder, inför utgivning.
 Alla tre hade haft problem med att förlagen haft åsikter om att personer haft baddräkter på sig på deras bilder.....(undrar om man reagerat på det i Sverige) eller att, som Judith Drews berättade att hennes förläggare i USA ville att hon skulle ändra färgskalan i en av sina böcker till lila/rosa, eftersom det var en bok om en flicka...

Men ta er en titt på deras böcker, titta på Judith Drews myllrande stadsbilder. till höger
Eller läs Benjamin Chauds berättelse: Min kanin Sockan. Kanske har det hänt alla som har ett husdjur någon gång. Man tröttnar, men alla gör inte som Sockans lille ägare, går ut i skogen, för att försöka lämna sitt husdjur där. Jag låter honom bara bli en vildkanin , tänker Sockans lille ägare. Men Sockan vill inte bli lämnad. Som en modern Hans och Greta, med skillnaden att Sockan kommer inte tillbaka hem, utan har försvunnit då pojken ångrar sig och rusar tillbaka efter sitt husdjur med de långa öronen. Slutet blir dock lyckligt, kan avslöjas. Till slut ISOL och hennes fantastiska bilder. Som ett lyckligt barn, men ändå med ett allvar och skärpa tycks hennes skapande utan slut. I boken "Den vackra Griselda" tappar människorna bokstavligen huvudena då de ställs inför något otroligt och Griselda blir stående med en av sina tillbedjares huvuden i handen....man blir alltid överraskad då man tittar på hennes bilder. Ja, hon var värd ALMA priset.

Pinnboken

Visst plockar nästan alla barn pinnar? Ibland känns det som om pinnhögen aldrig slutar växa, och ibland undrar man vad alla pinnar ska vara bra till… I barnens lekar kan pinnar bli allt möjligt, men som vuxen har man inte alltid den fantasin i behåll. Och då kan man titta i Pinnboken av Jo Schofield och Fiona Danks!

Jag tror (kanske) inte att det här är en bok som barnen själva kommer att låna och hämta idéer ur, men bland alla föräldrar, lärare, förskolepersonal och fritidsledare som skulle vilja göra något kreativt av naturmaterial kan jag tänka mig att boken kan bli populär! Totalt finns 70 olika projekt i boken, alltifrån enklaste enkla som passar de yngre barnen till mer avancerade idéer. Kanske en fin lykta, en ram eller ett eget solur?

 

Nytt på Korsbacka

 

På Korsbacka har vi en ny hylla i biblioteket, en som heter ”Karin Tipsar”.

Så nu  kan eleverna (och personelen) få lite boktips av mig även om jag inte är inne i biblioteket just när de behöver mig!

Skräck och skratt

På LitteraLund i fredags lyssnade jag på författarna Ingelin Angerborn och Amanda Hellberg som pratade om sina böcker tillsammans med Jens Heimdahl. Programmet hette Mellan verklighet och mystik, vilket jag tyckte passade ganska bra. Jens, som ledde samtalet, ville däremot gärna ha det till att de båda författarna skriver skräckböcker. Han inledde med en historisk genomgång av skräckgenren och den moralpanik som med jämna mellanrum följt i dess spår. Jag har visserligen inte läst Amanda Hellbergs ungdomsbok Jag väntar under mossan, men min uppfattning av Angerborns böcker är att de snarare är mysrysiga än skräckinjagande. Författana själva värjde sig något från begreppet, men motsatte det sig inte helt.

Trots att det handlade om övernaturliga saker, mystik, spänning, det okända, så var det ett samtal som lockade till många skratt bland oss i publiken. Författarna var förvånansvärt roliga och Jens Heimdahl, som är något så märkligt som arkeobotaniker (läs vad det är HÄR, om du undrar), hade en härlig självdistans och ironisk humor helt i min stil. Egentligen borde jag inte bli så förvånad över Ingelin Angerborns humor. Förutom de spännande, spöklika böckerna Månfågel, Rum 213, Sorgfjäril och För alltid så har hon ju faktiskt skrivit humoristiska berättelser för de lite yngre; Katastrof- och Om jag inte-serierna. Men det är alltid roligt med människor som förvånar en på ett positivt sätt.




Jag har hört lite blandade omdömen av Amanda Hellbergs ungdomsbok, hon har tidigare bara skrivit för vuxna, men efter fredagens samtal blev jag väldigt sugen på att läsa den ändå. Och jag kan knappt vänta tills Angerborns nästa bok Tredje tecknet är i min hand. I mitten av maj släpps den.