På LitteraLund i fredags lyssnade jag på författarna Ingelin Angerborn och Amanda Hellberg som pratade om sina böcker tillsammans med Jens Heimdahl. Programmet hette Mellan verklighet och mystik, vilket jag tyckte passade ganska bra. Jens, som ledde samtalet, ville däremot gärna ha det till att de båda författarna skriver skräckböcker. Han inledde med en historisk genomgång av skräckgenren och den moralpanik som med jämna mellanrum följt i dess spår. Jag har visserligen inte läst Amanda Hellbergs ungdomsbok Jag väntar under mossan, men min uppfattning av Angerborns böcker är att de snarare är mysrysiga än skräckinjagande. Författana själva värjde sig något från begreppet, men motsatte det sig inte helt. 
Trots att det handlade om övernaturliga saker, mystik, spänning, det okända, så var det ett samtal som lockade till många skratt bland oss i publiken. Författarna var förvånansvärt roliga och Jens Heimdahl, som är något så märkligt som arkeobotaniker (läs vad det är HÄR, om du undrar), hade en härlig självdistans och ironisk humor helt i min stil. Egentligen borde jag inte bli så förvånad över Ingelin Angerborns humor. Förutom de spännande, spöklika böckerna Månfågel, Rum 213, Sorgfjäril och För alltid så har hon ju faktiskt skrivit humoristiska berättelser för de lite yngre; Katastrof- och Om jag inte-serierna. Men det är alltid roligt med människor som förvånar en på ett positivt sätt.
Jag har hört lite blandade omdömen av Amanda Hellbergs ungdomsbok, hon har tidigare bara skrivit för vuxna, men efter fredagens samtal blev jag väldigt sugen på att läsa den ändå. Och jag kan knappt vänta tills Angerborns nästa bok Tredje tecknet är i min hand. I mitten av maj släpps den.
