ISOL, Chaud och Drews

I torsdags hade jag lyckan att få lyssna på tre stycken illustratörer och författare, men framförallt lyckan att få titta på deras fantastiska bilder.  Detta hände sig på LitteraLund och författarna var ISOL, årets ALMA  pristagare från Argentina, Benjamin Chaud från Frankrike och Judith Drews från Tyskland. Maria Lassen, litteraturkritiker från Finland var moderator och samtalade med dem utifrån deras bilder/böcker om skillnader och likheter i deras bilder och om deras situation som illustratörer i de olika länderna. De är alla tre mycket framgångsrika , men betyder kulturella skillnader något ifråga om hurdana bilder man gör. Frågan ställdes också om hur mycket förlagen i de olika länderna kan ställa krav på att författarna/illustratörerna skall tillrättalägga sina bilder, inför utgivning.
 Alla tre hade haft problem med att förlagen haft åsikter om att personer haft baddräkter på sig på deras bilder.....(undrar om man reagerat på det i Sverige) eller att, som Judith Drews berättade att hennes förläggare i USA ville att hon skulle ändra färgskalan i en av sina böcker till lila/rosa, eftersom det var en bok om en flicka...

Men ta er en titt på deras böcker, titta på Judith Drews myllrande stadsbilder. till höger
Eller läs Benjamin Chauds berättelse: Min kanin Sockan. Kanske har det hänt alla som har ett husdjur någon gång. Man tröttnar, men alla gör inte som Sockans lille ägare, går ut i skogen, för att försöka lämna sitt husdjur där. Jag låter honom bara bli en vildkanin , tänker Sockans lille ägare. Men Sockan vill inte bli lämnad. Som en modern Hans och Greta, med skillnaden att Sockan kommer inte tillbaka hem, utan har försvunnit då pojken ångrar sig och rusar tillbaka efter sitt husdjur med de långa öronen. Slutet blir dock lyckligt, kan avslöjas. Till slut ISOL och hennes fantastiska bilder. Som ett lyckligt barn, men ändå med ett allvar och skärpa tycks hennes skapande utan slut. I boken "Den vackra Griselda" tappar människorna bokstavligen huvudena då de ställs inför något otroligt och Griselda blir stående med en av sina tillbedjares huvuden i handen....man blir alltid överraskad då man tittar på hennes bilder. Ja, hon var värd ALMA priset.