Sju minuter över midnatt

Efter att ha streckläst Patrick Ness bok har tankarna virvlat i mitt huvud. Det här är en ungdomsklassad bok med 13-årige Conor i huvudrollen. Han bor med sin mamma som sedan länge är döende i cancer. Det är det ingen som talar med honom om utan alla menar att behandlingarna som avlöser varandra, ska göra henne frisk. Han är mobbad i skolan. Han har en frånvarande far som numera bor i USA med ny familj. Den som finns närmast till hands, mormor, kommer han inte överens med. Conor har en återkommande mardröm som han verkligen fasar över. En dag förvandlas idegranen på tomten till ett monster, men inget kan skrämma honom så som mardrömmen. Monstret säger att han kommer tillbaka fyra gånger. De tre första för att berätta sagor. Sagor med tvetydigheter och inga enkla slut visar det sig. Den fjärde gången vill monstret att Conor berättar...sanningen. Tankarna virvlar som sagt efter att ha läst boken. Nyfiken över vad andra har tyckt läser jag recensioner och bloggar och blir lite överraskad. Någon tycker den passar som högläsning på lågstadiet. Absolut inte! säger jag. Det är en otroligt bra och välskriven bok om att växa som människa och att hantera sin sorg. Men för vem? Inte för den som är mitt uppe i sin sorg. Kanske efter något år. Jag tror att boken kräver en stor mognad hos sin läsare för att inte verka skrämmande. Jag vill gärna diskutera boken med andra.

Sjutton år och skitsnygg!

Felix är sjutton år och skitsnygg och van vid att tjejerna trånar efter honom och att killarna är lite rädda för honom. Lärarna vet inte var de har honom, ena dagen briljerar han med en redovisning för att nästa dag förstöra lektionen. Felix är ihop med Alexa, snygga, sexiga Alexa och han hänger mycket med henne och hennes kompisar Suss och Diana. Första veckorna på sommarlovet tvingar föräldrarna med honom på en resa till Grekland och när han kommer hem är allt förändrat, den mystiska Zäta har dykt upp. Zäta är lite mer av allt…Lite längre, lite biffigare, lite äldre, lite snyggare. Och han avslöjar ingenting om sig själv. Zäta tjusar tjejerna som plötsligt bara har ögon för honom, och han stöter på Alexa fast han vet att hon är ihop med Felix. Felix är den ende som verkar märka hur manipulativ och taskig Zäta är, och när han säger nåt till de andra framstår han bara som avundsjuk o trångsynt. Vem är Zäta egentligen? Och vad är det han vill? Läs Sjutton år och skitsnygg av Emma Granholm! Läs om hennes tidigare böcker här!

Romantik

Jag är inne på böcker som är romantiska men egentligen ganska orealistiska just nu. Den senaste tiden har jag läst tre riktigt bra böcker inom denna ”genre”. Det har varit Sonya Sones ”En sån där vidrig bok där mamman dör”. Läs om den HÄR. Sedan läste jag ”Aldrig släppa taget” av Holly Goldberg Sloan, den skrev jag om HÄR. Och nu senast i raden har jag läst Matchad skriven av Ally Condie.

De tre böckerna är mycket olika varandra i stil och form men de är alla välskrivna med ett spänningsdriv. Jag har sträckläst ut alla böckerna.

Matchad är en romantisk dystopi som påminner en del om Hungerspelen. I Matchad är det dock ingen hemsk hungerspelstävling men väl en regim - Samfundet – som styr medborgarna stenhårt. Huvudpersonerna är Cassie, Xander och Ky, de är alla 17 år. När man fyller 17 år blir man matchad med sin tillkommande under en festlig ceremoni. Det innebär att man får reda på vem man ska leva och dela sitt liv med. Det bestämmer samfundet eftersom de har alla data på människorna och matchar ihop dem efter bästa förmåga. Sjukdomar är utrotade liksom ganska mycket naturliga grödor, handskrift (man skriver allt på dator) mm. Den dagen man fyller 80 år så dör man genom en skonsam förgiftning.

När boken börjar är Cassie och Xander på väg till sin matchningsceremoni. De är mycket spända inför mötet med sin blivande. När det är Cassies tur händer det osannolika, skärmen som ska visa ansiktet på hennes matchning är svart vilket betyder att hon redan känner sin match. Vem kan det vara?

Under den välordnade ytan märker man att det pågår en kamp på olika sätt mot samfundet som bestämmer allt…

Jag är världen

Jag är världen, så heter Mårten Melins senaste diktsamling. Skenbart så enkla dikter men när du läst dem några gånger märker du hur orden vägts på guldvåg. Hur rytmen är noga avvägd. Det är tur att Mårten ger ut dikter, det är så tunnsått numera. Det är svårt att välja bland alla dikterna om kärlek, vänskap, smärta och sorg men här en av favoriterna.
Akta er

Titta,
tänker ni kanske,
där är en som går till skolan
alldeles ensam.

Ni har fel.

Jag är inte ensam
när jag går till skolan.

Jag har ett monster
på ryggen.

Och om någon bråkar med mig
knäpper jag bara med fingrarna,

släpper henne lös.

Massor av böcker!

(Foto av Ian Britton)

Igår fick jag besöka klass 1A på Ljungenskolan och se deras bokgirlang. För varje bok de läser så gör de en ringgirlang av papper och sätter på änden av girlangen. Färgen på girlangen beror på vilken sorts bok de tycker att det är: Gul = rolig, svart = läskig, röd = spännande etc.

Det som är mest imponerande är att de 20 barnen tillsammans på mindre än ett läsår redan har läst ut 1250 böcker! Girlangen som är upphängd på väggen går runt hela klassrummet och kommer att hinna bli ännu längre innan sommarlovet.

Deras klassföreståndare Yvonne Andersson berättade också att när barnen väljer vilken färg det ska vara på girlangen så blir det lite som ett bokprat för de andra barnen. "Aha, det var en svart bok, då vill jag också läsa den".

Ett mycket smart och visuellt sätt att arbeta med läsning. Jag bara undrar vilka böcker jag ska föreslå för dem senare om de redan läser så mycket när de går i ettan.

Världsbokdagen och bokjuryn!

I dag är det Världsbokdagen! Dagen har firats internationellt sedan 1995, men har anor från 1920-talet. Här kan du läsa mer om världsbokdagen.

Extra passande att bokjuryn nu idag har annonserat vilka vinnarna i bokjuryn är! Här kan du läsa om vinnarna i de olika kategorierna. Bokjuryn innebär ju att barn kan rösta på alla böcker som kommit ut under året innan, så det är barnens eget pris. Själv har jag firat med två bokprat för treorna här på Dösjebroskolan, alltid roligt när eleverna ivrigt kastar sig över böckerna efteråt, och det är nog inte helt omöjligt att jag läser lite när jag kommer hem. Glad världbokdag på er!

Litteralund

Idag har jag varit på Litteralunds konferens i Lund. Naturligtvis massor av inspirerande möten och samtal. Vissa saker kommer jag att minnas mer än annat.




Genom att "strippa" på scen och förvandla sig till Megakillen illustrerade Martin Olczak vikten av att leva sig in i sin karaktär för att ge liv åt figuren. Det knyter även an till Katti Hoflins ord i invigningstalet där hon uppmanade oss att leka på allvar.
Martins serier om Megakillen och Jack är omåttligt populära bland eleverna, med all rätt. HÄR skrev Emelie om dem.










Sara Lundberg har vi skrivit om många gånger på bloggen. HÄR skrev Lena om henne och HÄR skrev jag om bl.a. hennes fantastiska bilderbok om Vita streck och Öjvind. Men det kan inte hjälpas,jag skriver om henne igen. Det var sista punkten på dagen då hon berättade om sitt konstnärsskap som har många uttrycksformer. Fantastiskt inspirerande att lyssna och se en del av hennes många arbeten. Gå in och läs och titta mer på hennes hemsida HÄR Hon avslutade sitt föredrag med att visa en video där hon filmat sångares stämband med en liten kamera. Den måste ni också få se :)


Jag ser fram emot ännu en inspirerande Litteralunddag. Och programmet är digert även under helgen. Här finns punkter för alla smaker och åldrar. Läs mer HÄR.