Snart dags för Lästävling

Det har varit lite dålig aktivitet här på bloggen under inledningen av året, men terminsstarter är alltid intensiva, med projekt som ska startas upp, idéer som ska stötas och blötas, elever och lärare som ska ha nya böcker, boktips, bokprat.

För min del drar årets upplaga av Lästävlingen mellan Lackalänga och Ljungen snart igång. Från och med måndag och ända fram till sportlovet ska det läsas, läsas, läsas på de två skolorna. Eleverna fajtas om äran och den fina ugglestatyetten som sedan förra årets tävling bott i Lackalänga skolas matsal. Frågan är om Ljungen tar tillbaka den, eller om Lackalänga lyckas behålla den ytterligare ett år. Jag håller på att förbereda bokprat till alla 22 klasserna och rivstartar med tre av klasserna på Lackalänga på måndag. Det ska bli så himla roligt.

Nytt för i år är att räkna timmar och minuter istället för sidor och det blir spännande att se hur mycket tid som egentligen ägnas åt läsning när man satsar lite extra. En liten tävling i tävlingen blir för klasserna att gissa hur många timmar alla elever på skolan läser sammanlagt under de fyra veckorna, så får man in lite matte också mitt i läsandet.

Johanna Lindbäck - pepp!

Johanna Lindbäck kommer hit till Korsbackaskolan och Tolvåkerskolan den 6 februari! Hur mycket pepp som helst på det! Johanna Lindbäck skriver träffsäkert om tonåringar, relationer, känslor, vänskap identitet och vardag. Välkommen hem är Lidbäcks senaste bok som du kan läsa mer om här. De fyra andra böckerna finns som pocket och jag har köpt in massvis till bibblan så att alla 8-or kan låna och läsa varsin bok innan Johanna kommer. Jag har läst alla och gillar dem väldigt mycket, det är böcker man sträckläser och vill man får man gärna läsa mer än en….



En liten chock När Gustav började gymnasiet hoppades han på att få en flickvän eller nån att ha sex med, nya kompisar och en ny personlighet, nu är det bara ett par månader kvar till studenten och inget av hans förhoppningar har gått i uppfyllelse. Men Elin i hans klass drar med honom i skoltidningen och de bildar en pakt; de ska göra något oväntat; chocka sig själva. Gustav är lite kär i Elin men blir intresserad av den nya unga engelskavikarien, och samtidigt brottas han med sin relation till pappan. En pappa som försvann till USA när Gustav var liten men kom tillbaka när Gustavs mamma blev sjuk.

Min typ brorsa Nina har planerat för en nyårsafton med kompisarna, chansen finns också att den killen hon gillar kommer och när mamman plötsligt lanserar idén att de ska åka till Umeå för att fira nyår med mammans nya Internetflirt Tomas blir Nina inte precis glad. Men Tomas har två söner och de visar sig vara helt ok, och besöket blir bättre än Nina föreställt sig. Tomas och hans söner flyttar sedan in hos Nina och mamma och Nina vet inte riktigt hur hon ska förhålla sig till den ena brodern. Kan man vara kär i sin styvbror?


Tänk om det där är jag Agnes familj flyttar till Umeå och det blir en ny chans för Agnes som är mobbad i skolan, visserligen har hon två bra kompisar men hon har tröttnat på att vara tjejen ingen lägger märke till. Hon lär känna grannkillen Adam och han drar med henne i sitt kompisgäng, plötsligt är Agnes kompis med de populära tjejerna men hon känner sig aldrig helt bekväm. Och Adam, är han mer än en kompis?


Saker som aldrig händer När Andreas flickvän Hanna erkänner att hon varit otrogen mot honom känner han sig väldigt sviken. Men ännu värre blir det när han får reda på att hans kompisar vetat om det och inte sagt något till honom Han blir helt knäckt och tycker inte han kan lita på någon. Han vill inte träffa kompisarna längre men börjar umgås med barndomsvännen Erik, först tycker Andreas det känns patetiskt – de är inte kompisar på riktigt, men sen börjar de ses allt oftare och allt blir annorlunda…

Johanna Lindbäck bloggar på bokhora, har en egen blogg och driver dessutom en blogg tillsammans med Lisa Bjärbo som hon skriver en bok med.

Simon och Ekarna

Jag har varit och sett Simon och Ekarna under julledigheten. Filmen bygger på Marianne Fredrikssons 25 år gamla bok som blev otroligt populär när den kom ut 1987.

Jag hade glömt bort det mesta från boken, kommer bara ihåg att jag tyckte boken var mycket bra när jag läste den.

Men snabbt kom jag in i handlingen när jag såg filmen. Huvudpersonen, Simon, växer upp i en enkel arbetarfamilj i Bohuslän på 30-talet. Vad Simon inte vet är att han är adopterad och att hans far var en tysk jude som inte längre bor i Sverige. Andra världskriget bryter ut och tyskarna går in i både Norge och Danmark. Judeförföljelsen märks även i Sverige och Simons föräldrar är mycket oroliga för att hemligheten med Simon ska komma ut.

Filmen handlar om Sverige under andra världskriget men den handlar också om den starka vänskapen mellan Simon och den judiske pojken Isak, om hur det är att få reda på att man är adopterad och om vilka klasskillnader som fanns i Sverige under 30-talet.

Jag såg filmen med några tonåringar som alla tyckte att filmen var spännande, sorglig och bra!

Simon och Ekarna har blivit nominerad till inte mindre än 13 stycken Guldbaggar och är storfavorit inför årets Guldbaggegala!

HÄR kan du se filmtrailern!

Jullov!

Ja, det är sant! Idag är det julavslutning; återstår lite julshow, risgrynsgröt och clementin, sen är det JULLOV! Hoppas ni får ett avslappnande och mysigt lov! Själv ska jag åka till Dalarna och där är det snö just nu så jag hoppas hoppas hoppas att den ligger kvar och vi får lite riktig vinter och kan åka pulka (ja, jag tycker fortfarande det är kul!). Snö eller inte, lovet bjuder förhoppningsvis på lite extra tid att se en bra film på bio, fika, spela tv-spel och såklart läsa en massa bra böcker. God jul!

Funke drömmer om drakar

I Nya numret av KP som jag precis packade upp här på Ljungenskolan finns en intervju med författaren Cornelia Funke. Hennes böcker rör sig i spök- och fantasygengrerna, men samtidigt i vår egen värld. Alla böcker utspelar sig på platser som finns i verkligheten och många av hennes karaktärer bygger på personer som finns i verkligheten.

Den senaste boken är Spökriddaren och hans väpnare som handlar om 11-åriga Jon som avskyr sin mammas nya kille och därför blir skickad till internatskolan i Salisbury. Skolan ligger alldeles i närheten av den stora gamla katedralen där det sägs spöka. Både staden, katedralen och internatskolan finns i verkligheten, och även i verklighetens Salisbury ryktas om att en gammal riddare spökar kring katedralen. Jon känner sig ganska ensam, långt från sin familj, och det blir inte bättre av att han genast blir uppsökt av ett gäng mindre vänligt sinnade vålnader som verkar vara ute efter att ta livet av honom. Men så träffar han Ella, vars mormor vet allt om gamla spöken, och tillsammans försöker de klura ut ett sätt för Jon att klara sig från vålnaderna. Bland annat genom att väcka den gamla riddaren i katedralen till liv.

Trots att Funke tar mycket inspiration från verkligheten till sina böcker saknas det verkligen inte fantasi. Hennes världar, både de verkliga hon beskriver och de fantastiska som hon hittar på, sjuder verkligen av liv och äventyr. Jag har verkligen inte läst allt av Funke, men ju mer jag läser desto mer förtjust blir jag.

Och hur var det med drakarna - jo, om Funke fick göra någon figur från sina böcker verklig så skulle det vara en drake. Det är nämligen Funkes stora dröm att någon gång få rida på en drake.

Får du betalt för att vara här?

Den frågan fick jag på ett av mina bibliotek förra veckan. Eleven som ställde frågan verkade uppenbart förvånad över mitt jakande svar. Det är kanske inte så konstigt. De ser mig på skolan en liten stund en enda dag i veckan och tycker kanske inte att jag verkar göra så mycket - jag sitter vid min dator, beställer lite böcker åt dem, hjälper till att låna och lämna om det behövs, mer ser de kanske inte av mitt arbete. Och det kan man väl inte få betalt för?

Samma förundran brukar dyka upp såhär inför ett lov när jag säger att jag inte har jullov utan ska jobba ett par dagar mellan jul och nyår. Men vad GÖR du DÅ? Om det inte finns några elever att hjälpa tillrätta på biblioteket, så finns det väl inget att göra, eller?

Men visst finns det att göra. Det är bokprat som ska förberedas, hyllor som ska städas, försvunna böcker som ska letas efter, böcker som ska läsas och analyseras inför boksamtal, verksamhetsrapport som ska skrivas, trasiga böcker som ska lagas, boktips till hemsidan som ska skrivas, lästema som ska planeras... Jag är fantastsikt glad åt mina semesterdagar, men när jag ser listan på saker jag borde ta tag i så blir jag ändå lite stressad. Jag hoppas att den stora julefriden lägger sig över mig så att jag gör precis lagom mycket under lovet och lämnar stressen därhän. Vissa saker har ju ändå större prioritet än andra.

Dags för julledigt?

Igår var jag på konsert med min äldsta dotter. När vi stod och köade fick jag syn på en affisch med namnet Per Hammar som DJ. Hm... visst känner jag någon med det namnet? Letar febrilt i minnet. Med lätt rodnande kinder kommer jag på det! Per Hammar är en bokfigur,Tsatsikis bäste kompis i böckerna med Moni Nilsson som författare. Nu är jag för mycket bibliotekarienörd tänker jag och berättar lite generat skrattande för min dotter.
-Jamen mamma det stämmer, säger hon. Jag känner honom, egentligen heter han NN men har tagit namnet Per Hammar när han jobbar som DJ.Han gillade böckerna skarpt när han var liten.
Böcker ger avtryck och intryck.Länge leve boken!

Om du mot förmodan inte läst böckerna om Tsatsiki är de fem till antalet och är väl värda att läsa om och om igen.
Själv tänker jag unna mig en och annan vuxenbok under julen.