Sanningen om Alice

Sanningen”, säger Alice långsamt och utdraget som om hon smakade på ordet.
”Är du säker på det? Klarar du av att vara helt ärlig?”
”Jag tror det. Fråga på”
”Okej” Hon tittade forskande på mig. ”Då så. Var du glad, innerst inne?
Var du glad att du blev av med henne? Din perfekta syster?
Gladde du dig i hemlighet åt att hon dog?”

Frågan ställs av Alice till stackars Katherine vars syster mördades. Katherine är förtvivlad över systerns död och skuldbelägger sig själv och har flyttat till sin faster för att försöka få en nystart. Hon lär känna Alice som blir hennes vän och hon har roligt igen för första gången på länge men allt är inte så bra som det först verkar för Alice kan vara riktigt, riktigt elak…

Om du vill läsa en väldigt bra psykologisk thriller, då ska du läsa Sanningen om Alice av Rebecca James. Boken är superspännande och jag sträckläste den, den handlar om vänskap och kärlek, sorg och skuld, om att släppa taget och gå vidare. Vi följer Katherine under tre tidsperioder - genom tillbakablickar till tiden när systern dog, till när hon träffar Alice och till slut längre fram i tiden när Alice har dött och Katherine lever ett lugnt liv med sin lilla dotter.

Trots att läsaren på första sidan får reda på att Alice är död, känns hon högst levande boken igenom, och som citatet ovan illustrerar kan hon vara väldigt hjärtlös, men hon kan även konsten att charma/manipulera sin omgivning och är omtyckt av alla. Jag ryser fortfarande av obehag när jag tänker tillbaka på boken men jag ska inte avslöja för mycket av handlingen; läs boken i stället!

Skrämselhicka

Man kan ju få hjärtattack för mindre... När jag skulle öppna bloggen i morse så påstod blogger att biblioteksbubbel inte fanns och att det var fritt fram att registrera den. Hjälp! Allt vi skrivit - borta. Jag drog en djup lättad suck när jag åter kunde komma fram till bloggen.

Mellan hägg och syrén

Maj brukar vara en av de mest hektiska månaderna för lärare, oavsett årskurs. Allt skolarbete ska avslutas, rättas, dokumenteras, de sista samtalen ska hållas med föräldrar och elever, betyg ska sättas för de äldre eleverna, man ska hinna med utflykter, skolresor, kanske lägerskola, plus något socialt evenemang med klassen efter skoltid, brännboll, korvgrillning, klassfest... Inte konstigt att det blir lite lugnare på skolbiblioteket då. Ingen startar upp nya projekt i maj, bokprat och infosökningslektioner får vänta till hösten när man drar igång igen med nya friska tag och sommarlovsfyllda energidepåer.

Man jag hänger inte läpp för det! Istället passar jag på att bli inspirerad. Jag har varit på två bokprat på Bibliotektjänst i Lund för att få tips om nya böcker och nästa vecka är det dags för den årliga Skolbiblioteksdagen i Höör. Som alltid kommer vinnaren av utmärkelsen Årets skolbibliotekarie att prata om sin verksamhet, dessutom kommer det handla om skolbiblioteket i den nya läroplanen, hur man kan använda sociala medier i lärande och hur skolbiblioteksutveckling kan innebära skolutveckling. Bland annat. Det brukar vara väldigt intressant och en möjlighet att träffa skolbibliotekarier från hela Skåne och bara få grotta ner sig i skolbiblioteksfrågor en hel dag. Det är ett skönt avbrott från vardagsrutinerna.

Bild av Darkangels via Flikr.com

Bokprat

I går var jag och några av de andra skolbibliotekarierna på bokprat på BTJ i Lund. Temat var Bara en sida till – ungdomsböcker med driv så vi fick en massa bra tips om bra böcker att sträckläsa. Det var allt ifrån hypade Cirkeln till mer okända böcker som Splitter av Charles Benoit som i alla fall inte jag hade hört talas om innan. Bland tipsen fanns lättlästa böcker som Robert Swindells Eldlekar, och ”svårare” böcker som Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö. Flera olika genrer var representerade bl.a. fantasy som Carrie Ryans De vasssa tändernas skog, spännande böcker som Mats Berggrens Språkresan och kärleksböcker som Lina Forss Kär i kärleken. Värd att nämna är också Magnus Nordins nya bok Skuggvarelser, kanske lite extra roligt att läsa den eftersom han var och besökte Korsbackaskolan och Tolvåkerskolan nyligen. Blir du nyfiken på någon av böckerna så fråga din skolbibliotekarie!

Syskon typ!

Extramamma, plastpappa, bonussyskon, mina barn och dina. Många kan rymmas när familjer splittras och nya bildas. En vanligt fenomen i samhället idag och ett vanligt tema i böcker för barn och ungdomar.
Om hur det är att få nya stora syskon utan att egentligen vara tillfrågad har det kommit några böcker om under de senaste åren. För mellanåldern, det som vi bibliotekarier envisas att kalla Hcg, kan jag på rak arm komma på tre stycken.

Först ut var Ofrivilliga syskon av Bitte Havstad. Carola, Emil och Ester turas om att föra berättelsen framåt. Alla tre är tillstukade och självförtroendet är inte på topp. En viss läsvana krävs eftersom de tre ungdomarna turas om att berätta sin egen berättelse. Berättelser som alltmer flätas samman.


Förra året kom Bo R Holmberg ut med Alice varannan vecka. För att få plats med nya familjen har Hjalmars pappa delat av ett rum med en tunn vägg. På andra sidan väggen finns Alice varannan vecka. Hjalmar kan nästan höra henne andas. Han gillar henne mycket och hoppas att hans känslor ska bli besvarade. Det finns mer att oroa sig för. Tänk om det nya förhållandet spricker, de bråkar en hel del, då kommer han inte träffa Alice mer.

Nu senast kom Syskon mot sin vilja av Rita Jacobsson. Ska vi vara riktigt noga är det här en omstuvad nyutgåva. I första delen som heter Plastfamiljen är det mest ur trettonåriga Teas synvinkel vi upplever denna familjs vedermödor. Tea är verkligen besviken på vuxenvärlden och har många taggar utåt. I andra delen är det Alexis tur att berätta. Lika gammal som Tea men mjukare och mer följsam. Rita kan det här med att föra en berättelse framåt och jag vill hela tiden vända blad och fortsätta. Det kommer en fortsättning tack och lov.

Filosofisk tonårsläsning

Efter att ha avslutat den populära och spännande TRE-serien kommer nu norrmannen Kjetil Johnsen med första delen i en helt ny serie Den 4:e parallellen, del ett heter Lasarusfenomenet.

Emma är på ett dinosauriecenter i USA med sin lillebror och sina föräldrar. På väg därifrån råkar familjen ut för en allvarlig bilolycka. Emma hamnar i koma och när hon så småningom vaknar upp är det hennes farbror som sitter vid hennes säng. Emmas föräldrar är båda döda och hennes lillebror lever men har blivit stum efter olyckan.

Emma är allvarligt skadad men allteftersom hon blir bättre inser hon att mycket är konstigt runt henne. Varför är hennes farbror så distanserad? Varför hjälper ingen hennes lillebror? Och det konstigaste av allt är att hennes bästa kompis Nina inte verkar veta vem hon är när Emma ringer upp henne.

Kjetil Johnsen väver i Lasarusfenomenet in en fängslande historia med filosofiska funderingar, metafysiska resonemang, parallella världar och med frågorna: Vad hade hänt om historien varit en annan? Och den största frågan av alla: Finns jag?

Men framförallt är Lasarusfenomenet en sjukt spännande och välskriven bok. Läs den!

Filosofisk högläsning

Tyra eller ”smågrubblaren” som hennes pappa brukar kalla henne sitter inne och sliter med sin matteläxa medan de första snöflingorna yr utanför fönstret. Pappa försöker hjälpa henne med matten men Tyra förstår verkligen inte. Till på köpet springer Mårten, Tyras bror, runt och retar henne för att hon inte klarar av läxan.
Det är ingen idé jag klarar ändå inte av läxan tänker Tyra, hon river sönder matteboken och stänger in sig på sitt rum mycket arg och upprörd. Så här inleder Ulf Stark sin bok Tyra och Storgrubblaren

På natten vaknar Tyra av att det knackar på fönstret. Utanför står en liten rund gubbe med rutiga byxor och hatt. Han viftar med händerna och uppmanar Tyra att öppna fönstret. Den lille gubben hoppar in i rummet och studsar upp på nattduksbordet, väl där hoppar han på knappen till lampan så att den tänds. Nu sätter han sig ner på lampan och ler mot Tyra (som fortfarande tror att hon drömmer). Tyra och gubben börjar prata med varandra, det visar sig att gubben heter Minus Tolv men kallas för Tolvan och han kommer från planeten Klotus.

Och så börjar Tolvan berätta om Klotus, planeten där man bara äter söta saker såsom bubbelgubbel, smaskbollar och godissnören. I skolan har man bara roligt, det är tvång på det! För att kunna räkna matte äter man mattepiller och vips så räknar man ut vilka tal som helst!
Lyllisar tänker Tyra. Tänk om man bodde där… Då tar Tolvan upp en sprayflaska ur fickan och sprayar ner Tyra med glömske- och krympspray. Tyra blir lika liten som Tolvan och glömmer genast bort Jorden och sin familj och så följer hon med Tolvan genom rymden till planeten Klotus. Tolvan hade nämligen kommit till jorden med uppdraget att hämta hem ett litet barn till sig själv och sin fru Åttan.

Väl framme på Klotus får Tyra träffa sin nya mammis Åttan och hon träffar Prim som blir hennes bästa kompis. Tyra har glömt allt som har med jorden att göra men allt eftersom dagarna går på Klotus kommer hon ihåg vissa saker som t ex att vissla och att simma (ingen på Klotus kan simma, de är livrädda för vatten). Tyra blir också ganska snabbt trött (eller tröttlig som de säger på Klotus) på alla sötsaker till mat så hon och Prim gräver upp knölföda = potatis, som är ljuvligt att äta efter alla sötsaker.

På Klotus finns Storgrubblaren. Allt som Storgrubblaren säger är sant även om det inte är det, ingen ifrågasätter Storgrubblaren! Det är också han som tänker ut allting och alla. Finns man inte i Storgrubblarens tankar så finns man inte alls … Det är självklart för klotianerna men inte för Tyra som ganska snart inser att om de ska överleva de förfärliga Monstrutserna så måste Tyra ta saken i egna händer och inte lyssna på Storgrubblaren! Hon måste dessutom överlista både Tolvan, Åttan och Storgrubblaren för hon vill ju tillbaka till Jorden igen, till sin familj som hon kommer ihåg allt mer av ju längre tiden går.

Tyra och Storgrubblaren innehåller en rad finurliga och tänkvärda stycken. Läs den – Gärna högt för en 8-9 åring!