Om hur det är att få nya stora syskon utan att egentligen vara tillfrågad har det kommit några böcker om under de senaste åren. För mellanåldern, det som vi bibliotekarier envisas att kalla Hcg, kan jag på rak arm komma på tre stycken.
Först ut var Ofrivilliga syskon av Bitte Havstad. Carola, Emil och Ester turas om att föra berättelsen framåt. Alla tre är tillstukade och självförtroendet är inte på topp. En viss läsvana krävs eftersom de tre ungdomarna turas om att berätta sin egen berättelse. Berättelser som alltmer flätas samman.
Förra året kom Bo R Holmberg ut med Alice varannan vecka. För att få plats med nya familjen har Hjalmars pappa delat av ett rum med en tunn vägg. På andra sidan väggen finns Alice varannan vecka. Hjalmar kan nästan höra henne andas. Han gillar henne mycket och hoppas att hans känslor ska bli besvarade. Det finns mer att oroa sig för. Tänk om det nya förhållandet spricker, de bråkar en hel del, då kommer han inte träffa Alice mer.
Nu senast kom Syskon mot sin vilja av Rita Jacobsson. Ska vi vara riktigt noga är det här en omstuvad nyutgåva. I första delen som heter Plastfamiljen är det mest ur trettonåriga Teas synvinkel vi upplever denna familjs vedermödor. Tea är verkligen besviken på vuxenvärlden och har många taggar utåt. I andra delen är det Alexis tur att berätta. Lika gammal som Tea men mjukare och mer följsam. Rita kan det här med att föra en berättelse framåt och jag vill hela tiden vända blad och fortsätta. Det kommer en fortsättning tack och lov.
