Bokprat

I går var jag och några av de andra skolbibliotekarierna på bokprat på BTJ i Lund. Temat var Bara en sida till – ungdomsböcker med driv så vi fick en massa bra tips om bra böcker att sträckläsa. Det var allt ifrån hypade Cirkeln till mer okända böcker som Splitter av Charles Benoit som i alla fall inte jag hade hört talas om innan. Bland tipsen fanns lättlästa böcker som Robert Swindells Eldlekar, och ”svårare” böcker som Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö. Flera olika genrer var representerade bl.a. fantasy som Carrie Ryans De vasssa tändernas skog, spännande böcker som Mats Berggrens Språkresan och kärleksböcker som Lina Forss Kär i kärleken. Värd att nämna är också Magnus Nordins nya bok Skuggvarelser, kanske lite extra roligt att läsa den eftersom han var och besökte Korsbackaskolan och Tolvåkerskolan nyligen. Blir du nyfiken på någon av böckerna så fråga din skolbibliotekarie!

Syskon typ!

Extramamma, plastpappa, bonussyskon, mina barn och dina. Många kan rymmas när familjer splittras och nya bildas. En vanligt fenomen i samhället idag och ett vanligt tema i böcker för barn och ungdomar.
Om hur det är att få nya stora syskon utan att egentligen vara tillfrågad har det kommit några böcker om under de senaste åren. För mellanåldern, det som vi bibliotekarier envisas att kalla Hcg, kan jag på rak arm komma på tre stycken.

Först ut var Ofrivilliga syskon av Bitte Havstad. Carola, Emil och Ester turas om att föra berättelsen framåt. Alla tre är tillstukade och självförtroendet är inte på topp. En viss läsvana krävs eftersom de tre ungdomarna turas om att berätta sin egen berättelse. Berättelser som alltmer flätas samman.


Förra året kom Bo R Holmberg ut med Alice varannan vecka. För att få plats med nya familjen har Hjalmars pappa delat av ett rum med en tunn vägg. På andra sidan väggen finns Alice varannan vecka. Hjalmar kan nästan höra henne andas. Han gillar henne mycket och hoppas att hans känslor ska bli besvarade. Det finns mer att oroa sig för. Tänk om det nya förhållandet spricker, de bråkar en hel del, då kommer han inte träffa Alice mer.

Nu senast kom Syskon mot sin vilja av Rita Jacobsson. Ska vi vara riktigt noga är det här en omstuvad nyutgåva. I första delen som heter Plastfamiljen är det mest ur trettonåriga Teas synvinkel vi upplever denna familjs vedermödor. Tea är verkligen besviken på vuxenvärlden och har många taggar utåt. I andra delen är det Alexis tur att berätta. Lika gammal som Tea men mjukare och mer följsam. Rita kan det här med att föra en berättelse framåt och jag vill hela tiden vända blad och fortsätta. Det kommer en fortsättning tack och lov.

Filosofisk tonårsläsning

Efter att ha avslutat den populära och spännande TRE-serien kommer nu norrmannen Kjetil Johnsen med första delen i en helt ny serie Den 4:e parallellen, del ett heter Lasarusfenomenet.

Emma är på ett dinosauriecenter i USA med sin lillebror och sina föräldrar. På väg därifrån råkar familjen ut för en allvarlig bilolycka. Emma hamnar i koma och när hon så småningom vaknar upp är det hennes farbror som sitter vid hennes säng. Emmas föräldrar är båda döda och hennes lillebror lever men har blivit stum efter olyckan.

Emma är allvarligt skadad men allteftersom hon blir bättre inser hon att mycket är konstigt runt henne. Varför är hennes farbror så distanserad? Varför hjälper ingen hennes lillebror? Och det konstigaste av allt är att hennes bästa kompis Nina inte verkar veta vem hon är när Emma ringer upp henne.

Kjetil Johnsen väver i Lasarusfenomenet in en fängslande historia med filosofiska funderingar, metafysiska resonemang, parallella världar och med frågorna: Vad hade hänt om historien varit en annan? Och den största frågan av alla: Finns jag?

Men framförallt är Lasarusfenomenet en sjukt spännande och välskriven bok. Läs den!

Filosofisk högläsning

Tyra eller ”smågrubblaren” som hennes pappa brukar kalla henne sitter inne och sliter med sin matteläxa medan de första snöflingorna yr utanför fönstret. Pappa försöker hjälpa henne med matten men Tyra förstår verkligen inte. Till på köpet springer Mårten, Tyras bror, runt och retar henne för att hon inte klarar av läxan.
Det är ingen idé jag klarar ändå inte av läxan tänker Tyra, hon river sönder matteboken och stänger in sig på sitt rum mycket arg och upprörd. Så här inleder Ulf Stark sin bok Tyra och Storgrubblaren

På natten vaknar Tyra av att det knackar på fönstret. Utanför står en liten rund gubbe med rutiga byxor och hatt. Han viftar med händerna och uppmanar Tyra att öppna fönstret. Den lille gubben hoppar in i rummet och studsar upp på nattduksbordet, väl där hoppar han på knappen till lampan så att den tänds. Nu sätter han sig ner på lampan och ler mot Tyra (som fortfarande tror att hon drömmer). Tyra och gubben börjar prata med varandra, det visar sig att gubben heter Minus Tolv men kallas för Tolvan och han kommer från planeten Klotus.

Och så börjar Tolvan berätta om Klotus, planeten där man bara äter söta saker såsom bubbelgubbel, smaskbollar och godissnören. I skolan har man bara roligt, det är tvång på det! För att kunna räkna matte äter man mattepiller och vips så räknar man ut vilka tal som helst!
Lyllisar tänker Tyra. Tänk om man bodde där… Då tar Tolvan upp en sprayflaska ur fickan och sprayar ner Tyra med glömske- och krympspray. Tyra blir lika liten som Tolvan och glömmer genast bort Jorden och sin familj och så följer hon med Tolvan genom rymden till planeten Klotus. Tolvan hade nämligen kommit till jorden med uppdraget att hämta hem ett litet barn till sig själv och sin fru Åttan.

Väl framme på Klotus får Tyra träffa sin nya mammis Åttan och hon träffar Prim som blir hennes bästa kompis. Tyra har glömt allt som har med jorden att göra men allt eftersom dagarna går på Klotus kommer hon ihåg vissa saker som t ex att vissla och att simma (ingen på Klotus kan simma, de är livrädda för vatten). Tyra blir också ganska snabbt trött (eller tröttlig som de säger på Klotus) på alla sötsaker till mat så hon och Prim gräver upp knölföda = potatis, som är ljuvligt att äta efter alla sötsaker.

På Klotus finns Storgrubblaren. Allt som Storgrubblaren säger är sant även om det inte är det, ingen ifrågasätter Storgrubblaren! Det är också han som tänker ut allting och alla. Finns man inte i Storgrubblarens tankar så finns man inte alls … Det är självklart för klotianerna men inte för Tyra som ganska snart inser att om de ska överleva de förfärliga Monstrutserna så måste Tyra ta saken i egna händer och inte lyssna på Storgrubblaren! Hon måste dessutom överlista både Tolvan, Åttan och Storgrubblaren för hon vill ju tillbaka till Jorden igen, till sin familj som hon kommer ihåg allt mer av ju längre tiden går.

Tyra och Storgrubblaren innehåller en rad finurliga och tänkvärda stycken. Läs den – Gärna högt för en 8-9 åring!

Lärarkandidater

Varje år träffar vi skolbibliotekarier de nyanlända lärarkandidaterna. De som ska göra sina praktikperioder i kommunen. Några från grannkommunerna kom också med. Då passar vi på att informera om vad vi och våra bibliotek kan utnyttjas till, vår fina hemsida och en hel del mer. Vi brukar känna oss ganska så utpumpade efter avslutat värv men det kan det vara värt eftersom kandidaterna går därifrån och är nöjda.
Idag har jag blivit skuggad av en lärarkandidat som lärt mer om bibliotek och frågat en hel del. Det är nyttigt för mig att få tänka till och motivera och rekommendera.

Jag saknar dig!

En av mina starkaste tonårsläsupplevelser har blivit film med biopremiär 19 augusti. Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl och Kinna Gieth handlar om tvillingarna Tina och Cilla, fast mest om Tina som blir kvar när Cilla blir påkörd av en bil och dör. Boken är fruktansvärt sorglig, men det finns såklart ljuspunkter och hopp trots att det borde vara helt omöjligt att överleva när ena halvan av en dör. Elin som skriver på Tonårsboken har sett filmen på Göteborgs filmfestival och utnämnde den till den finaste ungdomsfilm hon sett. Jag ska definitivt se den i augusti. Kanske ta med mig samma bokcirkelgäng som var med mig på Imorgon när kriget kom? Fast till den här kommer det behövas en hel bal hushållspapper för tårarna.
Läs boken och börja sedan längta till hösten!

Wilsons osannolika möten

Den brittiska författaren Jacqueline Wilson är en mästare på att beskriva vänskap mellan, företrädesvis, unga tjejer som är så olika att det genast borde skära sig. Jag har inte läst allt hon skrivit, men Bästisar om den slarviga Gemma och den prydliga Alice är ett exempel. I Tvillingsjälar möts den rika men ensamma och olyckliga India och den fattiga Jewel som blir misshandlad av sin mammas nya kille och flyr till mormor. De kommer från olika delar av London, ingen av dem speciellt smickrande beskrivna. Senast i raden är Little Darlings som jag precis avslutade. Tyvärr måste jag säga att den lite för mycket påminner om Tvillingsjälar.

Destiny bor med sin trippelarbetande mamma i ett fallfärdigt ruckel - men det är i alla fall deras - bredvid ett höghusområde av det ruffigare slaget. I området finns två rivaliserande gäng och Destiny är rädd för dem båda. Hennes mamma är mager och manisk, har ständigt ont om pengar, men älskar Destiny över allt annat. Mamman påstår att Destiny är frukten av en romans med den legendariske rockstjärnan Danny och hon har fått namn efter en av hans låtar. Mamma och dotter följer noga hans och hans familjs liv genom Hi!Magazine.
Sunset är Dannys äldsta dotter i ett stormigt och olyckligt äktenskap. På ytan ser hon ut att ha allt man kan önska sig, men bredvid sina supersöta guldlockiga småsyskon känner hon sig som den fula ankungen - som aldrig någonsin kommer bli en svan. Hennes pappa har bara tid för sin allt sämre karriär och mamman är aldrig nöjd med Sunsets stripiga hår, de sneda tänderna och hennes ointresse för att imponera på pressen.
Destiny och Sunset träffas och börjar brevväxla, och det visar sig att de har mer gemensamt än de först tror, trots deras helt olika förutsättningar i livet.

Det känns, som sagt, lite som att läsa Tvillingsjälar en gång till, men Wilson har ett driv i både berättande och språk som gör att jag ändå vill läsa vidare. Slutet är som vanligt ganska osannolikt, men självklart positivt - det finns alltid hopp om förändring, vilket är en sympatisk inställning. Den här gången känns det dock lite väl bra. Även om jag som vuxen läsare tänker vidare och ser flera frågetecken och möjliga scenarion som inte känns så roliga för Destiny.

Jag känner inte till Wilsons bakgrund - nu är hon adlad!, men hon sparkar både på de rikaste rika och "the white trash". Hennes syn på vuxna är inte speciellt positiv - oavsett vilken klass de tillhör så svär, bråkar och skriker de, de bedrar och sviker, ser till sig själva i första hand. Barnen hamnar alltid i kläm, visas varken respekt eller förståelse. Hennes böcker är fulla av föräldrar som önskar att de aldrig fått sina barn, eller att barnen åtminstonde aldrig ställde till bekymmer, ställde några krav, behövde något, störde, så att deras liv kunde fortästta "som vanligt". Wilson har sålt över 25 miljoner böcker världen över och fått en mängd priser, bland annat för sitt arbete med läsfrämjande i brittiska skolor, så man kan anta att många barn och ungdomar känner i gen sig i hennes böcker. Antingen får man bekräftelse på att livet kan vara så jävligt, men ändå bli bättre, eller så får man känna att "det finns de som har det värre!"