onsdag 4 april 2018

Sagolunden

Inez är riktigt sur på sina föräldrar. Hux flux har de bestämt sig för att köpa ett torp mitt ute i skogen fler timmar hemifrån och dessutom åka dit dagen innan Inez kompis skulle resa till Thailand och vara borta hela sommaren. Inez hann inte ens träffa henne och säga hejdå. Torpet är ganska fallfärdigt och det finns inte många andra stugor i närheten. Den enda grannen verkar vara en gammal gubbe som bor en bit längre ner på vägen.
När Inez bestämmer sig för att utforska omgivningarna träffar hon på en flicka i gammalmodiga kläder som påstår att hon bor i närheten, men Inez lyckas inte luska ut var. Dessutom dyker hon upp och försvinner lite hur som helst. En bit från stugan hittar Inez en tjärn och nästan som dragen av en osynlig kraft går hon alldeles intill strandkanten och snubblar ut i vattnet. Det känns som att någon eller något drar henne nedåt, mot botten. Som att långa vassa naglar eller klor river hennes ben och försöker förmå henne att stanna under ytan. Inez sparkar och sprattlar, men tar sig inte loss på egen hand. Inte förrän granngubben Albert får fatt i henne och drar upp henne lyckas hon få huvudet över vattenytan igen.
I slutet av vägen ligger ett gammalt övergivet barnhem som hette Sagolunden. Albert försöker förmå henne att hålla sig därifrån, medan den märkliga flickan i skogen, hon heter Elsa, gör allt för att Inez ska gå dit. Det är nåt med det här barnhemmet som ingen av dem vill berätta rakt ut, men efter hand lyckas Inez luska ut att det ligger något magiskt över huset så att det en gång om året, på årsdagen då det brann ner, kommer till liv igen och att alla som fanns där då måste återuppleva allt en gång till. Och Inez har förmågor som barnen på barnhemmet behöver för att bli fria från barnhemmets och den elaka barnhemsföreståndarinnans våld.


 Det är en ovanligt klurig spökhistoria. Den har några vändningar extra som gör att jag inte bara kan läsa den sådär snabbslarvigt som jag måste erkänna att jag gör ibland med dussinspökisarna för mellanåldern. Men den innehåller också några fel som är så himla onödiga. Till exempel det där att Inez kompis åker till Thailand. Och när Inez sedan inte får tag på henne säger hon att det är konstigt eftersom det ju inte är någon tidsskillnad. Det kanske är en petitess för någon, men den typen av slarv stör mig otroligt mycket och någon borde ha upptäckt det, även om det är litet (eller eget?) förlag. Jag får heller inte ihop bilden av Inez föräldrar – de känns inte trovärdiga som karaktärer.
Men på det stora hela är det en spännande historia som författaren har vävt ihop. Jag tror inte jag har läst något av Sofia Bergting tidigare, men jag gör det gärna igen. Fast då kan korrekturen vara noggrannare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar