Kartongslottet

I Paris bor Jorge, 11 år. Han måste stjäla och tigga för sitt levebröd. Pengarna får han inte behålla själv, utan de samlas in varje kväll av Bill , som "äger" Jorge och ett antal andra barn i olika åldrar, som alla jobbar för honom. För länge sedan, när Jorge var väldigt liten, kom Bill till hans födelseby i Rumänien och övertalade hans föräldrar att Jorge skulle få det mycket bättre i Paris, han skulle få en bra uppväxt och med tiden ett jobb. Jorges föräldrar var mycket fattiga, och hade många barn, så Jorge fick följa med till Paris.
Barnen bor i ett "kartongslott", ett skjul, byggt delvis av kartonger. Deras skjul är bara ett av många i ett stort område i utkanten av staden. Här existerar ingen sophämtning eller renhållning, el hämtar man genom att tjuvkoppla sig till en stor kabel, som hänger ner över skjulen. Hit kommer inga fransmän, bara ibland när polisen gör razzia i området.
Jorge hatar att stjäla av gamla darriga tanter och gubbar eller av lättlurade turister. Han hatar att Bill alltid blir så arg och att han och hans vänner bor i eländiga skjul, medan Bill bor i en lyxvilla.

Syskonen Ada och hennes bror spelar fiol och dansar i tunnelbanan. De slipper tigga, eftersom de är så duktiga på musik. Jorge beundrar Ada väldigt mycket, ja han är nog nästan kär i henne. Ingenting får hända henne, tänker han. En dag får han veta att hon blivit såld, hon skall gifta sig med en man, som är fyrtio år. Själv är Ada bara tolv.

Jorge har en vän, en fransman, som är servitör på en restaurang, dit Jorge brukar komma för att tigga. Han
har en dröm, som han inte vågat berätta om för någon. Han skulle vilja bli kock, han vill jobba på restaurang. En dag är han på restaurangen, på bakgården  och rotar i soptunnorna efter något att äta och plötsligt märker han att han är iakttagen av någon. Det är "Sticky Ricky", restaurangens nya kock. Ricky kommer från Australien och är i Paris för att jobba. Ricky och Jorge blir vänner och till slut blir Ricky den som Jorge äntligen vågar berätta för, vågar berätta hur tiggarbarnens liv är. Att de blir misshandlade om de stjäl för lite, att de "försvinner" om de blir sjuka och inte kan arbeta, att flickorna blir sålda för att gifta sig med mycket äldre män.
I en dramatisk scen i boken gör polisen razzia i lägret precis innan Ada skall bli bortförd och bortgift.
Polisen rensar lägret och tar hand om barnen.

I den här boken, som tyvärr nog har en hel del verklighetsbakgrund är slutet lyckligt, kanske en aning för lyckligt, men varför inte, låt det vara det!