Paris, Lola och jag av Moa Eriksson Sandberg

Paris, Lola och jag handlar om två tonårstjejer som är på en resa i Paris tillsammans med Lolas mamma.

Boken berättas utifrån tjejen som är jag i titeln, och läsaren får aldrig reda på vad jag heter egentligen. Mamman kallas för förklädet. Det är en bok som blandar humor, allvar, nutid med dåtid och även en rundtur i Paris. ”Jag” har många tankar om sig själv, sin sexualitet, sin pappa, sin mamma som väntar barn med annan man än hennes pappa och om vilken skillnad det är på bemötandet från den manliga skaran i Paris i jämförelse med Sverige.

Tjejerna får rosor skickade till sitt rum från en man som bor på andra sidan gatan. Han har sett dem från sin balkong. Rosorna är egentligen bara till en av dem, men de kan inte avgöra till vem. ”Jag ” tror att de är till henne. De slänger ut rosorona från balkongen. ”En efter en krossar vi dom. Gröna stjälkar med klorofyll, röda sammetslena blad. Jag vill inte ha dina rosor, tänker jag. Jag vill inte ha dina blickar och kletiga tankar. Jag vill inte vara vacker, vill inte vara blond, vill inte vara en flicka som vill ha. Jag vill ha två tänder i underkäken och hår som står rakt ut”.

Boken är uppbyggd i korta stycken, och det förekommer många vackra illustrationer.  Det är en mycket bra bok som gestaltar en tonårsflickas tankar om sig själv och sin omgivning, och om att försöka bryta sig loss samtidigt som föräldraranas kärlek och trygghet är ett måste i hennes tillvaro.

Moa Eriksson Sandberg har tidigare skrivit bland annat Den första flickan skogen möter som nominerades till Barnens romanpris.