Paris, Lola och jag handlar om två tonårstjejer som
är på en resa i Paris tillsammans med Lolas mamma.
Boken berättas utifrån tjejen som är jag i titeln,
och läsaren får aldrig reda på vad jag heter egentligen. Mamman kallas för
förklädet. Det är en bok som blandar humor, allvar, nutid med dåtid och även en
rundtur i Paris. ”Jag” har många tankar om sig själv, sin sexualitet, sin
pappa, sin mamma som väntar barn med annan man än hennes pappa och om vilken
skillnad det är på bemötandet från den manliga skaran i Paris i jämförelse med
Sverige.
Tjejerna får rosor skickade till sitt rum från en
man som bor på andra sidan gatan. Han har sett dem från sin balkong. Rosorna är
egentligen bara till en av dem, men de kan inte avgöra till vem. ”Jag ” tror att
de är till henne. De slänger ut rosorona från balkongen. ”En efter en krossar
vi dom. Gröna stjälkar med klorofyll, röda sammetslena blad. Jag vill inte ha
dina rosor, tänker jag. Jag vill inte ha dina blickar och kletiga tankar. Jag
vill inte vara vacker, vill inte vara blond, vill inte vara en flicka som vill
ha. Jag vill ha två tänder i underkäken och hår som står rakt ut”.
Boken är uppbyggd i korta stycken, och det
förekommer många vackra illustrationer. Det är
en mycket bra bok som gestaltar en tonårsflickas tankar om sig själv och sin
omgivning, och om att försöka bryta sig loss samtidigt som föräldraranas kärlek
och trygghet är ett måste i hennes tillvaro.
Moa Eriksson Sandberg
har tidigare skrivit bland annat Den
första flickan skogen möter som nominerades till Barnens romanpris.
