Ringar på svart vatten

Ännu en bok med en familj som flyttar ut på landet till ett ruffigt hus där det spökar, var min första tanke när jag fick Gull Åkerbloms senaste bok Ringar på svart vatten i min hand.
Men jag blev nästan omedelbart fångad av berättelsen och Gull Åkerbloms skickliga sätt att beskriva personer och miljöer så att bilderna rasslar in i huvudet. Hon lyckas också bygga upp en stämning som gör att man lever inne i berättelsen. Lika skickligt som Maria Gripe, vill jag påstå. Hon lyckas ge personerna liv och karaktär så att jag saknar dem, särskilt Ben när boken är slut. Hon visar tydligt att inga människor är enbart goda eller onda och att det oftast finns en förklaring till en människas handlingar. Även om vi inte alltid kan acceptera dem.   Det finns många trådar i den här berättelsen och en mindre skicklig författare hade haft svårt få ihop det hela på ett trovärdigt sätt.
Det här är en bok med övernaturliga inslag men framförallt en fin skildring av hur en ung människa finner sin väg här i livet och förstår människors olika lager på väg in i vuxenblivandet.
Jag hoppas det snart kommer fler böcker från Gulls penna eller troligare dator.