Julias superkrafter

Malin Roca Ahlgren har gett ut fyra böcker om ungdomar med funktionsstörning. Två böcker om Alice, som har ADHD och en bok  om Lisa, som har ångest varje gång hon skall gå till skolan.Den nya boken heter Julias superkrafter och här får vi möta Julia som har asperberger eller högfungerande autism, som det också kallas.

Skolstarten i sjuan blir inte som Julia hoppats. Många av tjejerna viskar och fnissar bakom hennes rygg och klassen har fått en ny lärare Micke, som inte alls förstår att Julia behöver ha det på ett visst sätt för att inte känna att allting är väldigt jobbigt och att hon bara vill ge upp och springa hem och gömma sig.
Att ha asperger som Julia kan bl a innebära att man inte klarar när saker och ting inte blir som det var bestämt eller att man inte förstår när någon skämtar eller för den delen driver med en. Det kan också innebära att man har speciella begåvningar, saker som man är väldigt väldigt duktig på.

I boken får vi följa Julia när hon
blir alltmer förtvivlad och oförstådd i skolan. Högstadiet med alla förändringar för Julia och med ett annat socialt spel än innan mellan kompisarna, blir helt enkelt för mycket. Julia flyr hem till sin förstående pappa och vill aldrig gå tillbaka till skolan igen.
Pappa bestämmer att det är dags för ett möte på skolan med alla som träffar Julia på dagarna, för att förklara och reda ut hur det skall bli så bra som möjligt för Julia.

Det blir också mycket bättre efter mötet , Julia känner sig mer förstådd och får också de nödvändiga förändringar som behövs för att hon skall må bra.

Boken är mer en faktabok om hur det kan vara att leva med asperger, än vad det är en lysande berättelse. Men den fyller verkligen sitt syfte. Malin Roca Ahlgrens böcker är viktiga!

Blodsvänner

Jag gillade verkligen Camilla Lagerqvists serie om Svarta rosorna, och blev lite beklämd när jag insåg att det inte blir fler äventyr för Maja, Hilde och Ben.

Nu har hon påbörjat en ny serie som heter Blodsvänner. Första delen heter Försvunnen och handlar om tolvåriga Disa, som bor på ett barnhem utanför Uppsala. Hennes mamma försvann för sex år sedan, och pappan har bildat en ny familj. De enda som fortfarande letar efter mamman är Disa och hennes älskade morfar Ludde. Disa tillbringar hela somrarna med Ludde, som är resande och musikant, men en dag så blir hon omhändertagen, eftersom det bestäms att barn som är av resandefolket skulle omhändertas, och blir då placerad på barnhemmet. Ludde kämpar förtvivlat för att hon ska få bo hos honom och hälsar på varje söndag, på besöksdagen. Denna söndagen så kommer han dock inte, och Disa oroar sig fördärvad.
På barnhemmet bor också Albin, sonson till föreståndaren, och han och Disa är riktigt goda vänner. En dag när de är på besök hos Albins kompis Ville, hör de talas om att trädgårdsmästarens syster också försvunnit! Det visar sig att även hon tillhör resandefolket, och nu börjar barnen ana ugglor i mossen. De lovar trädgårdsmästaren att de ska leta reda på systern, samtidigt som de letar efter Ludde.
Ledtrådarna de hittar pekar på en av Villes föräldrars bekanta, Mikkel Falsum, som arbetar på Rasbiologiska institutet i Uppsala. Han har kalla ögon och stor makt, men Disa gör vadsomhelst för att rädda sin älskade Ludde...

Nästa del i serien kommer redan i höst och heter "Vittnet"


Så här skriver Camilla om böckerna:
"Inte många vet att Hitler skickade hit sina främsta forskare för att de skulle lära av de svenska rasbiologerna. Deras forskning låg sedan delvis till grund när man började utrensningen av människor med oönskad etnicitet. Det här är en mörk period i svensk historia som det inte pratas så mycket om. Jag ville skildra den ur ett ung människas ögon, någon som tillhörde den grupp som ansågs som mindre värd och som staten utsatte för fruktansvärda övergrepp." 

Ljuset vi inte ser

Jag har läst den prisbelönade boken Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr i sommar. Jag läser mycket och många böcker tycker jag är bra. Ibland träffar man på¨något extra, ett guldkorn. Ljuset vi inte ser är en sådan bok. Vilken fantastisk episk och poetisk berättelse! Och vilket språk! Hyllningskören om boken är stor och jag kan bara hålla med i beskrivningar om boken som "Magnifik" (The Guardian) eller "En fängslande berättelse som aldrig släpper taget" (Allas).

Historien utspelar sig i Tyskland och Frankrike under några år mitt under andra världskriget. Egentligen kan jag känna mig mätt på böcker som utspelar sig under andra världskriget, jag har läst så många... Men denna boken innehåller så mycket mer är kriget, den handlar naturligtvis om krigets ondska men också om det sunda motståndet som gror och om den stora godhet som finns hos många människor. Hela handlingen rör sig runt två barn. Den franska och dessutom blinda flickan Marie-Laure och den tyske teknikintresserade pojken Werner. Barnen befinner sig på olika sidor i kriget och författaren lyckas på ett mycket raffinerat sätt binda ihop den osannolika men fantastiska historien kring de två.

Nu har min 14-årige son börjat läsa boken. Det ska bli spännande att höra vad han tycker om den 595 sidor långa berättelsen!

Det var inte bättre förr.

I sommar har jag tillbringat några veckor i Norge, bland annat i de norska fjällen. En dag kom vi, efter lång vandring, ner till Østerbø i Aurlandsdalen. Även om vägen dit var strapatsrik för oss kom vi fram till ett rejält mål mat och en bekväm säng.

I hyttan fanns gott om litteratur av olika slag, för de yngre ett helt tråg fullt. Jag diskuterade böcker med en 11-årig flicka. Hennes absoluta favorit var Harry Potter, för fantasy skulle det vara. När jag berättade att jag gillade Grøntvedts böcker tittade hon på mig och sa med eftertryck att de böckerna hade hon läst i tvåan men tyckt att de var alldeles för romantiska.

Trots många kilometer i benen tog vi en extra runda ut runt hyttan, hon och jag. Vi fann en liten kyrkogård som varit i bruk under senare delen av 1800-talet.Arton personer låg begravda på denna vackra plats där livet varit ack så hårt. Två ensliga fjällgårdar dit prästen kom och begravde, det enklaste alternativet. Hälften av de begravda fick aldrig chansen att ens lära sig läsa, de dog under sitt första levnadsår. De som överlevde barndomen blev mycket gamla. Vad läste de och fanns tiden till det? Kanske var berättandet deras chans till annat än kyrkliga texter? 
Vi enades om att vi hade det mycket bättre. Tänk att leva innan Harry Potter skrevs, det kunde hon inte tänka sig. 

Sommarens läsning!

Jag hann inte igenom hela högen jag hade tänkt att jag skulle läsa, men några böcker fick jag läst iallafall!

Den bok som berörde mig mest var utan konkurrens Ruta Sepetys "Strimmor av hopp". Den handlar om femtonåriga Lina och hennes familj under andra världskriget. Familjen bor i Litauen, så det handlar för ovanlighetens skull inte om tyskarna och nazisterna, men det blir inte mindre förskräckligt för det. Stalin hade även han en hemlig polis, och en kväll slår de in dörren till familjens hem och för bort dem. De skiljs åt, pappan, som arbetar på universitet, har redan fängslats och förts iväg till okänd plats, Lina, mamman och lillebror Jonas får 20 minuter på sig att packa, sedan körs de iväg, först med lastbil och sedan med tåg. Som tur är så vet de inte vilka umbäranden de kommer att utsättas för under de närmsta 10 åren...Slutdestinationen är ett fångläger på den sibiriska kusten, där polarvintern är omänskligt kall, och förhållandena för fångarna urusla. Trots allt elände och alla vedemödor så finns det hopp, uppfinningsrikedom, vänskap och medmänsklighet i boken vilket visar på människans förmåga att uthärda och kompromissa. Ruta har skrivit ytterligare en bok som utspelar sig under andra världskriget "Tårar i havet", den hamnar på "att läsa under höstenlistan".

Det har gått sådär med mitt molnskådande, jag skrev om mina ambitioner här. De moln jag sett mest är Nimbostratus, regnmoln, och Cumulonimbus, bymoln, eller som vi kallar dem hemma, tråkmoln. Båda typerna ger regn, regn och regn....I ärlighetens namn så har jag sett ett och annat Cirrus, fjädermoln eller vackert vädermoln också, men inte så ofta...

Vingar-stridspilot

Argasso är ett bokförlag, med en bred utgivning av lättlästa böcker, med spännande innehåll, för de äldre barnen och tonåringarna. På Argasso, har boken Vingar-Stridspilot kommit ut, skriven av Tom Palmer, som tidigare skrivit bl a en serie om fotboll, som börjar med boken Avspark.

Vingar-Stridspilot är en spännande bok om en tid , det inte skrivs så mycket om för ungdomar, nämligen Första Världskriget.
Boken börjar i nutid, när Jatinder är på fotbollsskola under sommarlovet. Jatinder är en kille på 12 år. Han gör alltid sitt bästa, men tar aldrig några risker, vare sig på eller vid sidan om fotbollsplanen.

Bredvid skolan, där barnen bor under några sommarlovsveckor, ligger ett gammalt övergivet flygfält, som tycks insvept i mystik En dag ser Jatinder en man som inte tycks höra hemma där, han ser vilsen ut och har konstiga kläder, det och att han läser en bok om stridspiloten, Hardit Singh Malik, som var en av de piloter, som bodde på skolan, för ca hundra år sedan kastar Jatinder in i ett verkligt äventyr, där han får möta sin egen rädsla, men även finna sitt mod.

Spännande och lättläst bok , framförallt för dig som gillar flygplan.

Väktarens lärling

Min son och jag har en del gemensamma bokfavoriter, där det finns en serie, som intar en särställning  och det är  Väktarens lärling serien , skriven av Joseph Delaney.
Igår medan regnet öste ned, satt vi och pratade om böckerna och varför de egentligen är så bra.

Väktarens lärling serien är sk dark fantasy, fantasy med inslag av skräck eller och som utspelar sig i en mörk atmosfär.

Johannes lyssnade först på Väktarenserien som ljudbok, med Jakob Ekstrand som inläsare.
-Då var jag 11 år( 19 nu) och jag blev otroligt fångad av historien. Sedan läste jag de åtta böckerna i serien och även den fristående boken "I, Grimalkin".

-Vad är det som gör att de här böckerna lyfter och gör att man kan läsa om dem flera gånger och att man även som vuxen kan läsa dem med behållning. ( Själv är jag inne på min tredje gång nu)

Handlingen är i korthet att Tom Ward, den sjunde sonen till en sjunde son, lämnar sin familj för att börja sin lära hos traktens Väktare, en man som har till uppgift att vakta och skydda trakten mot mörkrets  makter. Häxor, boggartar, gastar, spöken och mycket annat.

J -Böckernas miljöbeskrivning är otroligt bra, det utspelar sig i ett 1600-1700 tals England, med mörka regniga, kalla och stormpiskade hedar och bergslandskap.Kanske inte helt olikt författarens eget Lancashire, där han bor mitt i "boggartland". (boggartar, varelser i engelsk folklore, som mestadels är onda och med enorma krafter, finns även goda boggartar, som t ex tar hand om ett hushåll)
Delaney har byggt upp en hel värld , som ändå har samröre med den verkliga världen , bl.a. finns en  stark religionskritik, som bygger på historiska händelser med häxförföljelser, inkvisition osv.  Ett genidrag i berättelsen, säger Johannes är att Delaney inte begränsar historien till den tid berättelsen utspelas i, utan också är noga med att bygga upp ett före och efter. T ex finns berättelsen om "de små folken", som levt innan Väktarens tid och hela deras mytologi. Det gör historien rikare och mer intressant.

Väktaren har i sin ungdom börjat utbilda sig till präst, men hoppat av eftersom han inte kan tro på allt kyrkan säger. Istället blir han Väktare och hamnar då i utkanten av samhället. Många "vanliga" människor vill inte ha något samröre med Väktarna, eftersom de då skulle tvingas möta de mörka krafter, som det är Väktarens uppgift att skydda dem ifrån. Så, när Tom blir Väktarens lärling , blir också hans plats i samhället i utkanten.

Karaktärerna i böckerna är mångfacetterade. Inget är riktigt vad det tycks vara från början. Den tuffe och karaktärsfaste Väktaren själv,  visar sig också ha sina svagheter ( se Väktarens hemlighet), vilka dock inte skall avslöjas här

I utkanten finns också Alice, en flicka med spetsiga skor( akta dig för flickor med spetsiga skor, säger Väktaren) , de är nämligen häxor.

Men Alice, som är lika gammal, som Tom, tretton år, och Tom blir vänner, bundsförvanter och många gånger har Alice den kunskap som behövs för att hjälpa Tom mot de mörka och skrämmande varelser han får ta itu med. Väktaren vill bryta vänskapen mellan Alice och Tom, eftersom hon är en häxa(dock en "god" häxa) eller? Om Alice är en häxa med goda krafter( inte bara) finns också motsatsen i berättelsen, riktigt skrämmande "blod och ben" häxor, som livnär sig på främst små barns ben och blod. Dessa häxor kan man inte oskadliggöra genom att döda dem, utan de måste fjättras upp och ned i jorden, under stora stenblock och många järnbalkar.


Handlingen i böckerna utvecklas genom serien, så att i början verkar ondskan småskaligt, den dyker upp här och där, för att i de senare böckerna utvecklas till ett krig mot en världsomfattande ondska. Vill du ha en spännande, mörk och rik läsupplevelse-Läs Väktaren serien.