Skolstart med många bokprat!

Då är höstterminen i full gång! Det är så härligt när skolan fylls av barn och ungdomar igen, ett nytt läsår börjar!

På Tolvåkerskolan arbetar lärarna mycket med skönlitterära texter. Alla klasser bokas in på bokprat i mediateket, för genomgång och inspiration till bra, spännande och nya böcker som passar just dessa elever. Detta gäller för både svenska och engelska böcker eftersom lärarna arbetar mycket med litteratur även på engelskalektionerna.

Det är jättekul men även intensivt, jag hinner nästan inte med alla klasser under dessa första intensiva dagar.

Nu har jag precis plockat fram böcker för det femtonde bokpratet på fyra dagar. Om några minuter stormar eleverna i klass 7a in med sin lärare och jag ska berätta om dessa böcker.

Detta är en riktigt bra skräckbok!

Joels mamma Monika har en nära döden upplevelse. Läkarna lyckas få tillbaka henne till livet och när hon vaknar är hon lycklig. Nils, Joels pappa som dog när Joel bara var barnet, har kommit med henne tillbaka till livet. Det är ingen annan än Monika som kan se honom och de flesta i omgivningen skyller det på hennes demens. Men hur ligger det till egentligen?

Lyckan byts successivt ut mot vredesutbrott och Monika börjar att skada sig själv. Oron börjar sprida sig på Tallskuggan, demensboendet där Monika bor. 

 Denna bok toppade listan över böcker som jag läste i somras. Den slukade mig totalt, och trots att jag läste mitt på ljusan dag så var det läskigt.

Jag har alltid gillat skräck och en av favoritförfattarna jag haft har varit Stephen King. Det är lite "Stephen King-anda" över boken, och på insidan av pärmen kan en läsa att Stephen King varit en favorit även hos Mats Strandberg, och som han låtit sig inspireras av. 

Han har skrivit flertalet ungdomsböcker, b la Slutet som Maria bloggat om tidigare. Vill du läsa de inläggen så kan du göra det här.

Han var även sommarpratare på P1 i somras så är du nyfiken på att veta mer om honom så kan du lyssna här.

Sugen på skräck? Läs Hemmet!

Boken är lämplig från ca årskurs 8 och uppåt. 

Är det bara jag som bryr mig?

Wilma börjar i sexan och är lite ensam. Alla de andra tjejerna bryr sig bara om kläder, resor och mobilspel. Hon önskar att tiden kan gå snabbt så att hon kan få börja sjuan, kanske kan hon träffa någon som är mer lik henne än hennes nuvarande klasskamrater. Isak verkar bra, men kan tjejer och killar vara vänner utan att alla börjar retas och tro att de är ihop?
Hennes pappa är författare och arbetar hemma, hennes mamma är klimatforskare, vilket innebär att Wilma är väl medveten om hur vårt konsumtionssamhälle tär på miljön. Familjen köper bara secondhand och åker helst tåg, i nödfall bil.
Till klassen kommer det en ny tjej, Gertrud. Hon verkar inte bländas av de andra tjejernas tjuskraft, utan det visar sig att hon tycker i mångt och mycket som Wilma. Wilma, Gertrud och Isak blir vänner och när skolan ska arrangera en modevisning kommer de på en kanonidé, de ska visa upp omsydda, snygga återvunna kläder!

Det här är en bok som ligger väl i tiden, med klimatet som bakgrund och vänskapsrelationer som förgrund. Karaktärerna är lite onyanserade, antingen för miljön, eller så bryr de sig inte alls, men på det hela taget så är det en fint berättad historia utan pekpinnar och alltför tillrättalagt slut.

Camilla Dahlson har skrivit fler barn och ungdomsböcker med aktuella teman bla ”Gillad som du är” och ”Jag vill också dansa”

Experimentera mera

I teorin tycker jag att det är superkul med experiment, men som förälder är jag världssämst på att låta mina barn kladda och utforska hemma. Därför hoppas jag att barnen får göra sånt på skola/fritids och förskolan. Idag packade jag upp första laddningen med nya böcker för terminen och där fanns bland annat denna underbart färgglada experimentbok som jag hoppas att skolans pedagoger kastar sig över.

Jag har, av ovanstående skäl, inte testat några av experimenten själv, men de jag läst ser både roliga och relativt enkla ut. Materialet är sådant som är lätt att få tag och grunden är, precis som titeln antyder, såpbubblor och ballonger. Det finns även ett avsnitt med recept kopplat till temat, till exempel maränger (luftbubblor), glace au four (hur glassen håller kylan i ugnen), amerikanska pannkakor och bullar (jäsning). Detta är ett roligt grepp tycker jag, och förankrar vetenskapen i verkligheten på ett tydligt sätt.

Boken har gott om bilder, både tecknade och fotografier, som illustrerar experimenten steg för steg. På så sätt kan även barn klara av en del av dem på egen hand, även om det ofta står att läsaren ska ta hjälp av en vuxen på grund av varma, eller på annat sätt potentiellt farliga, moment.

Att försöka hitta sig själv

"Vi går varvet" av Ina Lagerwall handlar om Liv som ska börja sjuan. Boken börjar med att hon sitter på bussen på väg till skolan. Liv ser inte fram emot att börja skolan igen, hon känner sig utanför. Det har hon gjort länge. Liv tycker att det var lättare förr, när man lekte häst på rasterna. Hon känner sig heller inte till freds hemma. Mamma är gravid och det är fullt fokus på barnet som ska komma.


De flesta skoldagar är Liv luft för klasskamraterna Bella och Jessa. Första skoldagen är en sådan dag, de viskar, fnissar och vänder Liv ryggen. Liv vill inte vara en tönt, hon tycker att det är svårt att veta hur man ska vara för att inte uppfattas som en tönt. Hon är sällan sig själv, men på en teaterkurs träffar hon Samuel och Frallan och med dem kan hon vara sig själv.


I den här boken får vi genom Liv följa hur det är att vara i gränslandet mellan barn och ungdom, hur det kan kännas att vara kär, eller i alla fall tro att man är kär och hur det kan kännas att få ett syskon. Boken är relativt kort, 150 sidor, och texten är skriven för att passa barn som går på mellanstadiet. Jag rekommenderar den från cirka elva år.

Att bära framtiden på sina axlar

Eftersom jag har skrivit om de andra två delarna i serien är det väl inte mer än rätt att jag avslutar också. Mareld, sista delen om Tuva i Stockholms skärgård, kom redan i vintras men det har bara inte blivit av att jag läst den. Förrän sista veckan på semestern. Du kan läsa vad jag skrev om Djupgraven och Sjörök om du vill uppdatera dig först.

Det är sen höst i skärgården. Vädret är lynnigt och en dag fryser en färja fast i isen och försvinner. Inte en enda av passagerarna överlever. Ingen kan förklara vare sig hur isen kunde lägga sig så snabbt eller varför ingen lyckades rädda sig från den sjunkande båten. Men Tuva har sina aningar. Havsfrun är arg, på Tuva som ställt sig på människornas sida och på alla människor som aningslöst fortsätter förorena och döda havet, trots att de borde veta bättre. Tuva söker efter henne under ytan, utan att hitta henne. Tillsammans med båtkarlen Österman och skolsköterskan Maria, som båda har speciella förmågor, försöker hon ta reda på vad som håller på att hända. Vad är det havsfrun planerar?
Det enda som håller Tuva uppe är tanken på att Rasmus (som flyttat från skärgården) kommer för att hälsa på över julen. Hela lovet ska han bo i ett grannhus på ön och till och med fira jul tillsammans med Tuvas familj.
När Tuva äntligen får klarhet i vad det är som kommer hända blir hon nästan paralyserad av skräcken. Havsfrun vill förinta alla människor, och det kommer hon säkert också göra om inte Tuva lyckas stoppa henne. Men hur skulle hon klara av det? Sist de hade en dust med varandra höll Tuva nästan på att stryka med och nu har Havsfrun fått enorma kraften av alla de hundratals offer som redan gett sitt liv genom båtolyckan.
Samtidigt fortsätter Tuva att brottas med sin identitet. Som både människa och havsvarelse är hon dragen till båda elementen och det är inte lätt att välja det ena framför det andra.


Jag gillar slutet på den här trilogin. Det är verkligen inget lyckligt slut, men det finns någonting hoppfullt i hur det går ändå. Och ändå känner jag mig beklämd eftersom det i mångt och mycket påminner så mycket om vår egen verklighet. När de vuxna inte förmår göra något åt situationen i världen är det barnen som får dra det tunga lasset. Jag tänker naturligtvis på Greta Tunbergs kamp och hårda arbete för klimatet, men också på Malala som fått upp världens ögon för flickors situation. I Camilla och Viveca Stens trilogi är det den knappt tonåriga Tuva som bär jordens framtid på sina axlar. Det är tungt!

Det skolan inte lärde dig

Hampus Hedström har en egen YouTube-kanal där han har ca 250 000 följare. Har du tittat på honom någon gång?

I våras kom hans bok Det skolan inte lärde dig I boken skriver Hampus om sitt liv och sin skolgång. Han har kämpat på i alla år och har fått mycket hjälp både hemma och i skolan eftersom han har både dyslexi och dyskalkyli. Hampus är en väldigt driven kille, redan när han var 14 år startade han ett eget företag eftersom han då tjänade pengar som trollkarl.

I boken skriver Hampus också om saker han har lärt sig utanför skolan, saker som han egentligen tycker att skolan borde lära ut. Det är intressanta tankegångar han beskriver och här är mycket man kan diskutera med sina barn eller elever.