Världsbokdagen

På Tolvåkerskolan firade vi världsbokdagen (som var igår, hann inte blogga då) med högläsning och bokselfies! Det fanns två noveller att välja mellan till högläsning. Novellerna vi valt ut var Märit av Astrid Lindgren och Fulet av John Ajvide Lindqvist. Varför hade vi då valt just dessa texter? Märit var med på niornas nationella prov i svenska. Det skapades ett intresse kring texten inte minst viralt efter det. Vi tänkte att elever i sjuan och åttan också vill höra den sorgliga berättelsen om Märit. Alla elever i år sju såg teaterpjäsen Fulet för någon vecka sedan. Denna hemska men mycket bra novell kan gärna läsas i många klasser.


Sedan hade personalen tagit bokselfies som vi rullade på infoskärmen hela dagen. Ni ser några exempel på bokselfies här bredvid.

En kul happening!

Litteralund, igen

I onsdags var jag på boksläpp av Charlotte Cederlunds tredje och avslutande del, Midnattsljus,  i Idijärvitrilogin om sameflickan och nojden Àili. Den gick av stapeln på Stenkrossen i Lund med mingel, bokutlottning och försäljning av alla böckerna. Charlotte och Klara Önnerfeldt hade ett fint samtal om skrivande och hur det blev just samisk kultur som böckerna har som fokus. Då avslöjade Charlotte att hon från början tänkt sig en bok om jultomten, men när hon började forska om hans renar blev hon mer intresserad av den samiska kulturen och bytte fokus. Hon berättade också att hon redan från början hade en tanke på tre böcker, men det skrev hon inte i följebrevet till förlaget eftersom att hon hört att förlagen inte gärna ger ut trilogier av debutanter. Lyckligtvis så gillade förlaget Opal idén och det blev en trilogi.
Jag blev även varse att böckerna har inte bara ett omslag, utan två! Om Àili är på skyddsomslaget så är hennes skyddsande, vargen Jiekŋa, på bokomslaget, och tvärt om. Det detaljen missar en om en arbetar på bibliotek och köper alla böcker inplastade!
Böckerna om Àili börjar med "Middagsmörker", följs av "Gryningsstjärna" och avslutas som sagt med "Midnattsljus".
Charlotte har också precis avslutat en bilderbok  "Världens räddaste hund" som handlar om familjens egen hund. I tankarna skriver hon på en ny ungdomsbok som troligen kommer att utspela sig i trakterna kring Lund och Vallkärra och som jag uppfattade också ska få innehålla magisk element.

Jag är mycket förtjust i trilogin som helhet och lärde mig en hel del om samisk kultur och renskötsel på köpet. Läs vad Christina skrev om "Middagsmörker" här, och vad jag skrev om Gryningsstjärna här!

Ellinor

Mellan 2013 och 2015 kom Katarina von Bredows trilogi (Du & jag, Hon & han, Han & dom) om Andreas, Alicia och Kevin som går i femman och början av sexan. Nu har första delen av en ny trilogi kommit, Ellinor.

I Ellinor har vi flyttat till den allra sista månaden av mellanstadiet. Det är maj och nästan sommarvarmt redan och på Ellis 13-årsdag börjar en ny kille i klassen. Viktor vet inte hur saker och ting ska vara, till exempel att man inte bråkar med Meja i onödan.

Elli är redan innan kluven och tycker att det kan vara ganska komplicerat med kompisar. Hon är bästis med Meja, men samtidigt väldigt nära vän med Leo, och de två tål inte varandra. Leo är ganska tillbakadragen i skolan och det är på fritiden på klätterklubben och på väg till och från skolan som deras vänskap får ta plats. När Viktor börjar bestämmer Meja genast att han är söt och genom det är han tingad. Problemet är bara att Viktor verkar mer intresserad av Elli än av Meja, och Meja vill gärna vara med Viktor och bjuder med honom till klätterklubben. Fast då blir Leo sur eftersom klättringen är deras grej. Allt blir en enda röra av sårade känslor, dåliga samveten och Mejas fruktansvärda hämnd.

Var går egentligen gränsen för en lögn och hur mycket skit ska man behöva stå ut med och förlåta? Vad kan man offra för en kompis och hur mycket ska man offra för sitt eget hjärtas skull.

Jag gillar verkligen den här boken, och Ellinor. Hennes kval när hon tvingas inse att allt hon gör, oavsett vad hon väljer, påverkar andra vilket i sin tur alltid slår tillbaka på henne själv. Det är tur att hon har pappas tjej Jenny som kan lyssna så bra och så klättringen såklart, där hon kan fokusera och glömma alla virveltankar i huvudet.

Jag hoppas att följande två delar, som jag antar kommer handla om Leo respektive

Viktor, inte tar så lång tid på sig. Jag vill fortsätta läsa NU!

Fem skäl för vuxna att läsa barnlitteratur

I tisdags, den 17 april, var det ett intressant tema i Obs, ett av P1:s kulturprogram. Det var Karin Nykvist som undervisar studenter på Lunds universitet i litteraturvetenskap som kom till tals. Hon berättar i programmet om hur hon alltmer reflekterat över att vuxna borde läsa barnlitteratur och ger fem skäl till detta.
För mig som till vardags mestadels läser just barn- och ungdomslitteratur kan jag bara hålla med henne. Jag talar mycket med föräldrar om vikten av att läsa högt och att  stötta sina barn i deras läsutveckling men det här är en annorlunda infallsvinkel.
Programmet är 10 minuter långt. Lyssna och njut!

Tionde våningen av Christina Herrström

På tionde våningen i höghuset bor sjuttonåriga Jorinde kvar alldeles ensam i familjens fyrarummare. Jorinde kan inte låta bli att titta upp mot köksfönstret när hon är på väg hem för hon kommer ihåg hur det var när mamma brukade stå där och vinka och titta efter henne. Jorinde går från rum till rum och tänder alla lamporna för att det inte ska kännas så ensamt när hon är hemma.

Som tur är har Jorinde Agnes, hennes bästa vän som förstår hur hon har det. Agnes vet att Jorindes mamma flyttade till Florida med  en ny kärlek och att hennes pappa nu är ensam, ledsen och bitter ute på skärgårdsön.

Så träffas Emanuel och Jorinde. Emanuel känns annorlunda jämfört med andra killar Jorinde träffat. För Emanuel kan Jorinde prata om pappa, om att det är jobbigt att ta ansvar för honom och om att hon är rädd för att pappa ska försvinna.

Skrivandet blir en väg ut för Jorinde. Här visar Herrström sitt språkliga djup med meningar som "Köksfönstret bländar mig men hon är inte längre där" och "Hissen passerar nionde våningen och på tionde väntar tystnaden"

Det är nu 12 år sedan Christina Herrström kom ut med Tusen gånger starkare. Denna bok gjorde avtryck - nästan en hel generation tonåringar har läst och diskuterat den och boken finns i klassuppsättning på många skolor runt om i landet. Temat i Tusen gånger starkare är ungdomars relationer med varandra och med vuxenvärlden. I Tionde våningen går Herrström ett steg längre när hon låter tappra Jorinde få ta ett stort ansvar för sina föräldrar och deras oförmåga till kommunikation och ansvarstagande.

Tionde våningen är en oerhört välskriven bok för äldre ungdomar och för vuxna. Den handlar framförallt om de relationer vi har med varandra, med våra barn och med föräldrar. Hur tar vi ansvar för våra relationer och vilket ansvar vilar på barnen när relationer spricker?

Tionde våningen är den absolut bästa ungdomsbok jag läst i år! En blivande klassiker! Läs den och ge sedan Christina Herrström och Tionde våningen Augustpriset för årets ungdomsbok 2018!

Litteralund

Litteralund är en bokfest i Lund som arrangeras en vecka i april varje år. Vartannat år är det  , skolprogram hela veckan och mängder med föreläsningar för lärare och bibiotekarier på torsdagen och fredagen, och vartannat år är det bara skolprogram. Det finns även flera aktiviteter på kvällstid tex författare som berättar om sitt skrivande , boksläpp, olika skapande aktiviter mm.  Litteralund inleds varje år med familjedagar på lördagen och söndagen med massor av aktiviter för alla åldrar.
Just i år är det bara skol och familjeprogram.

Jag var på Stadsbiblioteket i Lund i söndags och lyssnade på Lin Hallberg. Hon har bla skrivit böckerna om shetlandsponnyn Sigge, men även böckerna om "Den magiska djuraffären" som inleds med "Novas hemlighet". Nu berättade hon om nästa bok i serien som släpps senare i år, och visade bilder från den. Så kul!

Jag lyssnade också på  författaren Ingela Korsell och tecknaren Henrik Johnsson som tillsammans med Åsa Larsson har skrivit den omåttligt populära urban fantasyserien Pax, om bröderna Alrik och Viggo och deras äventyr i Mariefred. Snart, snart kommer den tionde och avslutande delen "Draugen" och Ingela lovar att boken inte avslutas med en cliffhanger som de andra.

 

Omslaget till sista delen i serien, Draugen

Henrik berättade hur han går tillväga när han ska teckna de olika karaktärerna, hur han först gör en skiss, som sedan utvecklas mer och mer, både på papper och i datorn. Han tecknade live och vi fick se hur en av figurerna i böckerna kommer till liv.

Första skissen till omslaget till Nidstången

Är du sugen på att läsa programmet? Klicka här!

Vi som färdas långt... men inte riktigt når fram!

Idag packade jag upp en stor låda nya böcker och det kändes som att jag norpade åt mig hälften av alla böckerna för att jag ville läsa dem själv.

En av böckerna som jag sett fram emot att bläddra i var faktaboken Vi som färdas långt... Den handlar om djur som migrerar, och varje djur har fått ett uppslag var. Sist ut av migranterna är människan, och allra sist finns ett uppslag med en världskarta. Tyvärr är inte de olika djurens rutter inritade utan läsaren får själv gissa sig till hur de rör sig över klotet.

Bilderna är boken stora behållning. Det är fantastiska illustrationer av Chris Madden som, trots att de inte är superdetaljerade, får fram varje djurs och miljös särprägel. Tyvärr är texten som hör till varje djur alltför sparsam. Jag får egentligen inte veta så mycket mer än att djuret reser långt och varför - ofta för att lägga ägg eller söka mat. Jag hade velat ha en lite längre text, och kanske en liten bild av jorden med resrutten inritad på varje uppslag. Då hade jag fått en bättre överblick över exakt hur långt de här djuren rör sig. Nu blir det extremt abstrakt till och med för mig som vuxen och för ett barn som har ännu sämre uppfattning både om tid och avstånd blir en upplysning om att "På vintern simmar vi till de varma, tropiska haven. [...] Men när sommaren kommer färdas vi till de iskalla polarhaven." ganska meningslös.

Jag vet inte riktigt varför man ska läsa den här boken. Som faktabok för att lära sig mer om djur är den alltför kortfattad och som sagobok för upplevelseläsning blir det alltför tjatigt med de korta ganska likartade texterna om djur efter djur. Jag gillar upplägget att se människan som ett djur som migrerar bland andra djur som migrerar, och visst skulle den kunna ge upphov till intressanta diskussioner om flykt och migration, men det blir för futtigt. Nu har jag inte testat den på målgruppen än, kanske ser de saker som jag inte ser, men för mig räcker den tyvärr inte riktigt till. Jag hade högre förväntningar än så. Om texterna varit utförligare. Om författaren dragit det här med människans migration längre, tagit in forntida folkvandringar eller tryckt mer på migration på grund av otrygghet och basal behov. Då hade det kunnat bli riktigt bra.