"Vi följs alltid åt"
Detta är första meningen i Linnea Dahlgens debutbok Dagen du förstörde allt. Boken handlar om Melanie och Kassandra som är bästa vänner och alltid följs åt trots att de nu går första året på gymnasiet. De har varit bästisar hur länge som helst och fastän de nu inte går i samma klass längre är de tightare än någonsin.
Så händer det som är helt otänkbart!
Kassandra försvinner och Melanie blir ensam kvar.
"Något är fel. Det här kan inte hända"
Dagen du förstörde allt är en bok för äldre tonåringar om stark vänskap, om nattsvart sorg och om att må psykiskt dåligt. Linnea Dahlgrens (bild)språk är mycket vackert och poetiskt. Vem skulle inte vilja besöka platser med namn som Solgläntan och Tidssmygen?
Boken är mörk men ger ändå hopp om att man kan komma vidare ur stor sorg.
"Och så gör jag det. Jag vill inte, men jag gör det ändå. Jag låter dig gå"
onsdag 4 april 2018
Dagen du förstörde allt
Sagolunden
Inez är riktigt sur på sina föräldrar. Hux flux har de
bestämt sig för att köpa ett torp mitt ute i skogen fler timmar hemifrån och
dessutom åka dit dagen innan Inez kompis skulle resa till Thailand och vara
borta hela sommaren. Inez hann inte ens träffa henne och säga hejdå. Torpet är
ganska fallfärdigt och det finns inte många andra stugor i närheten. Den enda grannen
verkar vara en gammal gubbe som bor en bit längre ner på vägen.
När Inez bestämmer sig för att utforska omgivningarna
träffar hon på en flicka i gammalmodiga kläder som påstår att hon bor i
närheten, men Inez lyckas inte luska ut var. Dessutom dyker hon upp och
försvinner lite hur som helst. En bit från stugan hittar Inez en tjärn och
nästan som dragen av en osynlig kraft går hon alldeles intill strandkanten och
snubblar ut i vattnet. Det känns som att någon eller något drar henne nedåt,
mot botten. Som att långa vassa naglar eller klor river hennes ben och försöker
förmå henne att stanna under ytan. Inez sparkar och sprattlar, men tar sig inte
loss på egen hand. Inte förrän granngubben Albert får fatt i henne och drar upp
henne lyckas hon få huvudet över vattenytan igen.
I slutet av vägen ligger ett gammalt övergivet barnhem som
hette Sagolunden. Albert försöker förmå henne att hålla sig därifrån, medan den
märkliga flickan i skogen, hon heter Elsa, gör allt för att Inez ska gå dit. Det
är nåt med det här barnhemmet som ingen av dem vill berätta rakt ut, men efter
hand lyckas Inez luska ut att det ligger något magiskt över huset så att det en
gång om året, på årsdagen då det brann ner, kommer till liv igen och att alla
som fanns där då måste återuppleva allt en gång till. Och Inez har förmågor som
barnen på barnhemmet behöver för att bli fria från barnhemmets och den elaka
barnhemsföreståndarinnans våld.
Det är en ovanligt klurig spökhistoria. Den har några
vändningar extra som gör att jag inte bara kan läsa den sådär snabbslarvigt som
jag måste erkänna att jag gör ibland med dussinspökisarna för mellanåldern. Men
den innehåller också några fel som är så himla onödiga. Till exempel det där
att Inez kompis åker till Thailand. Och när Inez sedan inte får tag på henne
säger hon att det är konstigt eftersom det ju inte är någon tidsskillnad. Det
kanske är en petitess för någon, men den typen av slarv stör mig otroligt
mycket och någon borde ha upptäckt det, även om det är litet (eller eget?)
förlag. Jag får heller inte ihop bilden av Inez föräldrar – de känns inte
trovärdiga som karaktärer.
Men på det stora hela är det en spännande historia som
författaren har vävt ihop. Jag tror inte jag har läst något av Sofia Bergting
tidigare, men jag gör det gärna igen. Fast då kan korrekturen vara noggrannare.
Etiketter:
barnhem,
Sagolunden,
Sofia Bergting,
spök,
torp i skogen
söndag 1 april 2018
Bokaffärer
När jag är på semester kollar jag alltid in i bokaffärer. Gärna bibliotek också om familjen samtycker... Jag gillar framför allt att spana in barn och ungdomsböckerna, och upptäckte snabbt att det som är populärt på Rinnebäck även är populärt i Tyskland tex Kinneys böcker om Greg och Nikkis dagbok. Guinness rekordbok är också en favorit! Det finns många andra spännande böcker som jag inte känner igen, och jag ska kolla upp några och se om de finns på svenska.
onsdag 28 mars 2018
Pärlfiskaren
Utomhus viner vinden och snön vägrar att ge med sig. Då är det skönt att ge sig ner under ytan och dyka efter pärlor. Pärlor i olika kulörer där de röda värderas högst. Det gäller att se upp, roshajarna lurar och om du har otur kan de gå till anfall. Miranda miste en arm när en roshaj plötsligt cirklade ovanför henne och gick till attack. Ändå är hon den skickligaste pärlfiskaren av dem alla och återkommer varje säsong för att tjäna ihop till sitt uppehälle.
Ett år vill båtföraren Marko att Miranda ska dyka tillsammans med jäntungen Syrsa. Även hon har fått offra en arm till roshajarna. Syrsa har en gåva som gör de två till ett bra team när de dyker, men hon rör upp en massa sand från botten och pratar hela tiden när de är ovanför vattenytan. Det kvittar hur Miranda försöker skaka av sig Syrsa, ungen är verkligen efterhängsen.
Just i det här skedet utfärdar den regerande drottningen en order där hon vill att alla ska söka efter den mytomspunna Ögonstenen. Den största pärlan av dem alla, som ska göra att ägaren inte längre behöver längta efter något mer i livet.
Finns den mer än i människors drömmar och i så fall var? Hur ser den ut? Berättelsen om Ögonstenen känner alla till och många är det som har blivit besatta och inte kunnat sluta leta. Ingen har kommit tillbaka och många barn har blivit lämnade av denna anledning. Även Mirandas pappa blev besatt och försvann. Ändå ger hon sig iväg, till en början tillsammans med Syrsa.
Men vad är viktigt i livet egentligen? Behöver vi längta? Det försöker den här äventyrsberättelsen besvara.
Karin Erlandsson har ett skickligt bildspråk och lyckas verkligen med att få mig att känna som om jag jag simmar i havets djup efter pärlor. Utan att blinka accepterar jag dykarhuvans konstruktion, att roshajar finns och hur de anfaller. Se där en riktig äventyrsberättelse som jag hoppas många ska få uppleva. En bra bok att högläsa när en sitter nära och samtidigt kan njuta av Tuuli Toivolas vackra bilder.
Ett år vill båtföraren Marko att Miranda ska dyka tillsammans med jäntungen Syrsa. Även hon har fått offra en arm till roshajarna. Syrsa har en gåva som gör de två till ett bra team när de dyker, men hon rör upp en massa sand från botten och pratar hela tiden när de är ovanför vattenytan. Det kvittar hur Miranda försöker skaka av sig Syrsa, ungen är verkligen efterhängsen.
Just i det här skedet utfärdar den regerande drottningen en order där hon vill att alla ska söka efter den mytomspunna Ögonstenen. Den största pärlan av dem alla, som ska göra att ägaren inte längre behöver längta efter något mer i livet.
Finns den mer än i människors drömmar och i så fall var? Hur ser den ut? Berättelsen om Ögonstenen känner alla till och många är det som har blivit besatta och inte kunnat sluta leta. Ingen har kommit tillbaka och många barn har blivit lämnade av denna anledning. Även Mirandas pappa blev besatt och försvann. Ändå ger hon sig iväg, till en början tillsammans med Syrsa.
Men vad är viktigt i livet egentligen? Behöver vi längta? Det försöker den här äventyrsberättelsen besvara.
Karin Erlandsson har ett skickligt bildspråk och lyckas verkligen med att få mig att känna som om jag jag simmar i havets djup efter pärlor. Utan att blinka accepterar jag dykarhuvans konstruktion, att roshajar finns och hur de anfaller. Se där en riktig äventyrsberättelse som jag hoppas många ska få uppleva. En bra bok att högläsa när en sitter nära och samtidigt kan njuta av Tuuli Toivolas vackra bilder.
tisdag 27 mars 2018
ALMA-priset 2018
Detta kan man läsa på ALMA´s hemsida:
Jacqueline Woodson tilldelas Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2018
Jacqueline Woodson är en amerikansk författare, född 1963 och bosatt i Brooklyn. Hennes författarskap omfattar drygt trettio titlar; från romaner till lyrik och bilderböcker. Jacqueline Woodson skriver ofta om ungdomar i gränslandet mellan barndom och vuxenliv. En av hennes mest hyllade böcker är den flerfaldigt prisbelönade självbiografin Brown Girl Dreaming(2014).
Juryns motivering lyder:
”Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp.”
Mästerliga personbeskrivningar och djup förståelse för ungas tankar och känslor är hennes signum. Böckerna är skrivna i jagform och perspektivet är oftast kvinnligt. Rasism, segregation, ekonomiska orättvisor, social utsatthet, fördomar och sexuell identitet är återkommande teman. Hon skriver framförallt för ungdomar men även för vuxna och barn. Hennes böcker har översatts till ett tiotal språk och i januari i år utnämndes hon till nationell läsambassadör i USA (National Ambassador for Young People’s Literature), ett uppdrag på två år.
Sedan 2002 utdelas ALMA-priset - litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Prissumman är på fem miljoner kronor och det är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Författare, illustratörer, läsfrämjare och berättare kan belönas.
fredag 23 mars 2018
Gurktjuven
I boken Gurktjuven får vi veta hur kan det gå till när man blir en kanintjuv. Vi får också veta hur det känns att "bli bestulen" på sin bästa kompis eller ja, det är ialla fall så det känns.
Fia och Emma har varit bästa kompisar sen de var bebisar ,typ. Nu har Monkan börjat i klassen och "stulit" Emma ifrån Fia. Monkan och Emma har en deckarklubb och för att Fia skall få vara med måste hon få utstå förnedrande inträdesprov.
Hon skall springa varv efter varv medan Emma och Monkan tittar på, viskar och skrattar och Fia gör det här, hon står ut, för att få vara med. Alternativet vore så otroligt sorgligt, att inte ha någon...att inte ha Emma alls...
På Monkans tomt finns en gammal lekstuga. Därinne bor kaninen Gurkan. Fia tror inte att Monkan bryr sig så mycket om sin söta kanin, det verkar inte så.
På kvällen, när Fia är arg och ledsen och känner sig ensam går hon bort till Monkans hus och utan att hon egentligen tänker sig för, tar hon upp först en sten, sedan en till och kastar på lekstugan.
Men vad har hon gjort...glasrutan i fönstret krossas och skärvorna kanske har landat på Gurkan..
Då öppnas dörren till lekstugan sakta och ut hoppar en liten kanin. Det är Gurkan som är på rymmen, och det är Fias fel. Hon måste genast fånga honom, vilket inte visar sig vara det lättaste. När Fia äntligen har honom i famnen tar hon honom med hem. Monkan bryr sig ju ändå inte, och om hon bryr sig så är det rätt åt henne. Hon har ju stulit Emma ifrån Fia.
Väl hemma återstår jobbet med att gömma Gurkan för pappa. Han skulle inte tycka om att hon hade en kanin och någon annans kanin dessutom. Gurkan får bo i Fias garderob och det blir inte så lätt att sköta honom. Han behöver ju både mat och strö på golvet.
En tänkvärd, spännande och rolig bok av författaren Emma om vänskap och svek, som man läser med en liten klump i magen allt som oftast.
Fia och Emma har varit bästa kompisar sen de var bebisar ,typ. Nu har Monkan börjat i klassen och "stulit" Emma ifrån Fia. Monkan och Emma har en deckarklubb och för att Fia skall få vara med måste hon få utstå förnedrande inträdesprov.
Hon skall springa varv efter varv medan Emma och Monkan tittar på, viskar och skrattar och Fia gör det här, hon står ut, för att få vara med. Alternativet vore så otroligt sorgligt, att inte ha någon...att inte ha Emma alls...
På Monkans tomt finns en gammal lekstuga. Därinne bor kaninen Gurkan. Fia tror inte att Monkan bryr sig så mycket om sin söta kanin, det verkar inte så.
På kvällen, när Fia är arg och ledsen och känner sig ensam går hon bort till Monkans hus och utan att hon egentligen tänker sig för, tar hon upp först en sten, sedan en till och kastar på lekstugan.
Men vad har hon gjort...glasrutan i fönstret krossas och skärvorna kanske har landat på Gurkan..
Då öppnas dörren till lekstugan sakta och ut hoppar en liten kanin. Det är Gurkan som är på rymmen, och det är Fias fel. Hon måste genast fånga honom, vilket inte visar sig vara det lättaste. När Fia äntligen har honom i famnen tar hon honom med hem. Monkan bryr sig ju ändå inte, och om hon bryr sig så är det rätt åt henne. Hon har ju stulit Emma ifrån Fia.
Väl hemma återstår jobbet med att gömma Gurkan för pappa. Han skulle inte tycka om att hon hade en kanin och någon annans kanin dessutom. Gurkan får bo i Fias garderob och det blir inte så lätt att sköta honom. Han behöver ju både mat och strö på golvet.
En tänkvärd, spännande och rolig bok av författaren Emma om vänskap och svek, som man läser med en liten klump i magen allt som oftast.
Skolbibliotek i världsklass
I år är det fler skolbibliotek än någonsin som har fått utmärkelsen. Så härligt! Det visar att kvaliten på skolbiblioteken höjs och att alltfler inser vikten av och styrkan i ett väl fungerande skolbibliotek på skolan.
Det är hela 32 st skolbibliotek som får utmärkelsen i år. 16 av dessa skolbibliotek ligger i Skåne. 2 stycken ligger i Kävlinge kommun - Skönadalskolans bibliotek och Tolvåkerskolans bibliotek.
GRATTIS till alla elever som har tillgång till ett bra skolbibliotek!
Här kan du läsa mer om Skolbibliotek i världsklass.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)