Strand bookstore i New York

Jag befinner mig i New York just nu och igår passade jag på att besöka Strand bookstore vilken är en av New Yorks mest kända bokaffärer. Jag följer Strand på instagram så jag visste redan att det är en stor affär och att de har mycket författarbesök och andra events i affären.

Trots det blev jag imponerad - vilken ställe! Det är en riktigt stor affär på tre våningar med högt i tak, ett myller av besökare och anställda både inne och utanför affären (utanför är det fullt med bokställ där lite äldre böcker samt pocketböcker säljs). Stället ser ut som en blandning mellan en affär och ett bibliotek.

Strand bookstore har alla attribut man kan komma på för en charmig bokaffär; gamla knarrande golv, stegar utplacerade lite här och där så att man når upp till böckerna på de högsta hyllorna, människor som sitter, står eller ligger ner(!) medan de läser i någon intressant bok. Lite rörigt är det allt men ändå hittar man lätt i de olika avdelningarna.

Jag tittade runt överallt men stannade till längst bland YA books (young adult - unga vuxna). Vilken härlig avdelning! En hel del titlar och författare är välkända för mig men såklart hittade jag också en del som var okänt (och verkade spännade).

Utanför affären finns en stor svart griffeltavla som presenterar Strands aktuella program. Ett nytt spännande event varje kväll. I morgon kväll (fredag) kommer senator Elisabeth Warren ("Nevertheless, she persisted...") för att prata om sin nya bok. Elisabeth Warren intresserar mig, jag hade gärna velat lyssna på henne.

Kanske beger jag mig mot Strand då!

I mina öron i sommar

Idag tillkännagavs vika som ska sommarprata i P1 under sommaren. Jag får väl erkänna att jag inte direkt följer annonseringen live, eller ens lyssnar på pratarna på radio kl 13 varje dag, men jag brukar försöka lyssna på de som intresserar mig i efterhand. Medan jag kör bil eller cyklar, när jag rensar ogräs och klipper gräsmattan, eller när jag gör något på jobbet som inte kräver så mycket koncentration och tankeverksamhet, som att torka av bokhyllor eller gallra böcker ur katalogen. I år har jag några som jag kommer hålla lite extra utkik efter; Ann-Helen Laestadius (30/6) till exempel. Hon är författare till en av förra årets bästa böcker, Tio över ett, som handlar om flytten av Kiruna och en tjej som drabbats av psykisk ohälsa mycket kopplat till oron kring det här. Jag bloggade om den för snart ett år sedan. Ann-Helen fick sedan Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok.
Jag ser också fram emot Linnéa Claesson (17/7), handbollsspelaren som driver Instagramkontot Assholesonline, där hon hänger ut äckel och troll som kontaktar henne på nätet. Jag är så sjukt imponerad av att hon orkar , trots alla hot och allt hat hon får ta emot.
Jag vill lyssna på Rickard Söderberg (24/6) som även han oförtrutet kämpar vidare för kärlek, respekt och öppenhet för alla i vårt samhälle, men i synnerhet för homosexuella.
Sara Sjöström (25/6) är fascinerande. Hur är det att slå igenom så ung och sedan hålla sig på toppen år efter år?
Jag undrar lite vad Miryam Bryant (2/8) kommer prata om, det lyssnar jag gärna på. Och så gillar jag Stina Ekblads (20/8) röst, så henne kommer jag nog att lyssna på bara för att få höra den.


Hela sommarpratsprogrammet hittar ni på Sveriges Radios webbplats.

Ulf Stark

Det har väl inte undgått någon som sett/hört på nyheterna det senaste dygnet att författaren Ulf Stark är död. Han var en extremt produktiv författare med titlar som Kan du vissla Johanna?, Min vän shejken i Stureby och En stjärna vid namn Ajax i sin utgivning. Han senaste - sista? - bok kom ut så sent som för någon månad sedan.
Hemma har vi såväl Jaguaren från -87, Hönsfjäderskorna från -01, Kvällen när pappa lekte från -04 och Diktatorn från -10. Alla lika populära hos mina barn. Och själv så älskar jag den sorgliga En stjärna vid namn Ajax, om en älskad hund som dör.  Jag hörde på Kulturnytt på väg till jobbet idag att Ulf stark själv sagt att han aldrig skriver om döden, utan om livet. Så är det kanske. Om det liv som var och de liv som blir kvar när någon försvinner. Jag har också både läst och sett Dårfinkar och Dönickar, och trots att det nog är 25 år sedan sist minns jag fortfarande stora delar av den. Kanske mest den excentriske morfadern som verkligen levde.
I så fall är det väl helt okej att skriva ett lite sorgesamt inlägg om någon som gick bort för tidigt och att sedan gå ut på skolgården och glädjas med alla elever som firar att skolan är slut för den här terminen.

Russintårtan på tjuvjakt

Russintårtan heter egentligen Regina, det är hennes arbetslöse pappa som har hittat på detta inte helt igenom populära smeknamn. Berättelsen utspelar sig på sommaren då Reginas kusin Simon bor hos dem, eftersom hans föräldrar är bortresta. Simon har Asperger och gillar att lära sig busstidtabeller utantill. För ovanlighetens skull hänger han med Regina och hennes kompis Moa. Tillsammans smyger de in i grannens lägenhet för att kolla in Egyptiska vaser. Det känns lite obehagligt att gå in i en annans lägenhet utan lov, men Simon gör ett kontrakt som ska underlätta om inte annat för deras samveten. Men allt går fel, plötsligt ringer det på dörren och snart sätts en nyckel i låset. Gömda under sängen tvingas barnen uppleva hur två tjuvar härjar runt i lägenheten och plockar på sig värdefulla smycken. De hör tjuvarnas samtal men ser enbart strumpor och byxben.

Nu har de verkligen hamnat i en knipa. Hur ska de förklara att de varit olovandes i grannens lägenhet? Hur ska de få fast tjuvarna? Kommer polisen att tro dem? Misstankarna kommer säkert att riktas mot Reginas föräldrar, alla vet att de har ont om pengar och det är de som har nyckel för att kunna vattna blommorna.

Jag gillar den här berättelsen för att det inte enbart är en vanlig tjuvjakt. Barnen är smarta, spanar och skuggar men kopplar även in polisen. Simon är den smartaste och bidrar mycket till lösningen av gåtan, det ger en positiv bild av Asperger och visar på styrkor.  Det ger berättelsen en dimension till.

Författaren heter Gun-Britt Bergström Lindell och det här är hennes debut. Jag vet inte så mycket om henne mer än att hon även är journalist. Jag ser fram emot fler berättelser av henne. Jag har köpt  in ett extra exemplar att ha i högläsningslådan nästa läsår.

Flytt av Dösjebroskolans bibliotek

Två fredagar har vi packat först ner, och sedan upp, Dösjebroskolans bibliotek. Många kartonger och påsar böcker blev det...  Lite böcker är det kvar att sätta in i hyllorna, men det känns redan bra! Det är skönt att kunna hjälpas åt vid flyttar, det är slitigt att göra det ensam!

Två "före bilder":

Och tre "efter bilder": 

Ett skolbibliotek i världsklass

Idag har vi haft stort kalas

på Skönadalsskolan. 

Vi har firat  utmärkelsen 

Ett skolbibliotek i världsklass.

Som en manifestation arbetade alla klasser med litteratur och källkritik på något sätt under förmiddagen, oavsett vilket ämne de råkade ha.

Efter lunch blev det mer av fest. Tältet var rest och flaggan hissad. Fanfaren ljöd, tal hölls och sommarmusik spelades.

Vår prisbelönta skolrestaurang har jobbat hårt och därför kunde alla elever och vuxna bjudas på cupcakes och juice. Tillsammans med sina pedagoger hade de picknick på olika platser av skolgården.

Visst är det här värt att fira! Det är ett målmedvetet och systematiskt arbete där alla på skolan varit engagerade, som har lett fram till utmärkelsen.  I Sverige finns drygt 4 800 grundskolor och lägg sedan till landets alla gymnasieskolor. Av alla dessa skolor har 25 stycken fått utmärkelsen . I Kävlinge kommun även Tolvåkerskolan.

För att kunna genomföra det här firandet har många på skolan varit engagerade och hjälpt till. 

Tack till er alla!

Vem ska jag tro på, tro på, tro på?

Hannah förstår inte riktigt vad hon ska göra på det där konfirmationslägret. Hon tror inte på Gud och Jesus och är inte intresserad av kristendom, men hennes bästa kompis Emil ska dit och efter att han betett så konstigt hela våren känner Hannah att hon måste hålla lite koll på honom. Dessutom är det ett läger med musikinriktning, och Hannah vill verkligen lära sig att spela på sin gitarr.

Väl framme på stiftelsegården Björknäs känner Hannah sig som ett ufo. Alla de andra är så självklara, med sin tro och sitt musicerande. Hannah själv har ju bara ljugit om att hon kan spela. Dessutom verkar Emil inte ens vilja se på henne, än mindre prata eller låtsas om att de känner varandra. Hannah drar sig undan och upptäcker att det enda stället hon känner sig trygg och hemma är skogen. En bit från lägergården är skogen hög och öppen som en pelarsal och där finner hon lugnet. En bit därifrån ligger ett gammalt skjul och där brukar Jonathan sitta och spela gitarr, tälja och röka. Jonathan är också med på lägret, men deltar inte heller i alla aktiviteter. Trots att han är spydig, och ibland rent ut elak, dras Hannah till honom. Han uttrycker alla de tvivel och frågor som hon själv har i diskussionerna med gruppen och med honom känner hon sig lite mindre som fejk.

Ledarna säger att konfirmanderna absolut inte får gå ut i skogen efter klockan åtta på kvällen, och efter att ungdomsledaren Amanda berättat en spökhistoria om en tragisk händelse på gården och i skogen som hände för hundra år sedan, håller de flesta sig till den regeln. Men Hannah kan inte. Gång på gång går hon i sömnen och vaknar upp ute i skogen, och en gång hör hon ett märkligt ljud. Det är som ett gnyende, gnällande ljud och invid skjulets vägg hittar hon Jonathan som verkar helt borta. Han sitter och skakar, nedsmetad med blod och viskar gång på gång att det inte var meningen. Hannah lyckas inte få ur honom något mer, men till slut får hon med sig honom tillbaka till gården och hjälper honom att tvätta av sig och sina kläder. Han ber henne lova att ingenting säga till någon. Morgonen därpå är han borta. Sjuk, säger ledarna.

Men det är inte bara de oförklarliga upplevelserna i skogen och hennes hemska mardrömar som bekymrar Hannah. Frågor kring dopet, konfirmationen och sanning tar också stor plats i hennes huvud. Alla på lägret pratar om att tala sanning, men samtidigt verkar det finnas så mycket som det inte går att tala sanning om. Hur hänger det egentligen ihop?

Lägret är en krypande obehaglig historia. Det hänger något olycksbådande över alltihop, den allvarliga prästen Gabriel och den otroligt vänliga och omhändertagande Amanda. Över Emils ombytlighet och Hannas drömmar. Över sommaridyllen med sjön, skogen och det gamla vackra huset. Vad är inbillning och vad är verklighet?