Mer från bokmässan

Jag tror att vi skulle kunna hålla på att skriva länge om det som vi har fått med oss hem från Bokmässan under dagarna två. Att vi förberett oss noga hemma genom att planera in nästan varenda minut från morgon till kväll hjälper till att det blir stort utbyte till en liten peng.

Jag lyssnade till Mary Ingemansson som just kommit ut med boken Lärande genom skönlitteratur. Mary är mycket influerad av Judith Langers tankar och har översatt hennes modell till svenska förhållanden kan en säga.
Vidare blev det ett seminarium om språkutvecklande undervisning inom både SO och NO. Det blev ett intressant samtal mellan Maria Bjerregaard och Anna Kaya som båda arbetar med svenska som andraspråk på nationell nivå. Samtalet leddes av Daniel Barker NO lärare på gymnasiet. Samtalet handlade mycket om att bygga strukturer i undervisningen som går att överföra till andra situationer. Ett ansvar som vilar på alla lärare som undervisar.
Intressant var även att lyssna till Sara Lövestam och Anneli Drewsen som båda skriver lättlästa böcker men även har erfarenhet av att undervisa med hjälp av skönlitteratur. Det är intressant att notera att det kvittar vilken åldersgrupp en jobbar med, förfaringssättet är detsamma. Båda betonar vikten av högläsning och att arbeta med ord och uttryck.

Naturligtvis blev jag sittande och lyssnade till Meg Rosoff, årets ALMA-pristagare, när hon blev intervjuad av Johanna Lindbäck. Meg hade ett hårt program under mässan och syntes i väldigt många olika montrar och på olika scener. Jag såg henne sitta i en monter på fredagseftermiddagen, till synes fortfarande pigg, ivrigt språkande med en mässbesökare.
Johanna och Lisa Bjärbo släppte sitt första poddinslag i Bladen brinner bokmässans första dag. Har du inte redan lyssnat rekommenderar jag dig att göra det. Podden kommer att återkomma med nya inslag varannan torsdag. Den vänder sig till vuxna som de hoppas ge idéer till så att de i sin tur ska kunna tipsa barn och ungdomar om bra läsning.
Då måste jag ju också nämna appen Bibblix som utvecklats av Malmö och Stockholms stadsbibliotek med
stöd från kulturrådet och de stora bokförlagen som ger ut barn och ungdomsböcker. Appen är mycket användarvänlig och innehåller massor av böcker att läsa direkt på surfplattan eller i en smart telefon. Tre böcker går att ladda ner direkt, sen "kostar" det ett gratis lånekort på Malmö eller Stockholms bibliotek.
Till sist vill jag nämna en intressant diskussion mellan författarna Annika Thor och Christina Wahldén. Under rubriken Vad tål barnen diskuterade de vem det är som ska bestämma vad vi läser på förskolor och skolor. Är det föräldrar, tjänstemän eller den personal som arbetar med barn och ungdomar som ska bestämma? Ni förstår vad deras svar är och hur angeläget det är att ta upp litteratur och filmer som behandlar känsliga ämnen.
Det här inlägget skulle kunna ha blivit mycket längre men jag väljer att sluta här.

Programmering, kod och äventyr!

Jag var också på Bokmässan, och i år hade jag seminariekort två dagar. Det finns så många seminarium att gå på, så jag hade kunnat vara kvar två dagar till.

Jag var på inte mindre än tre seminarium som handlade om programmering och kodning. Det är ett ämne som jag är hyfsat obekant med, men som intresserar mig mycket. Kanske inte så mycket själva kodknackandet som det datalogiska tänket som behövs för att kunna lösa uppgifterna en ställs inför.

Först ut var Måns Jonasson som har skrivit två böcker om Scratch. Han blev fascinerad av programmering redan som barn när han fick sin första dator. På den tiden kom datorerna utrustade med programmeringsfunktioner , vilket de inte gör på samma vis nu för tiden. I den första boken så gör du med hjälp av steg för steginstruktioner ett enkelt dataspel. I den andra boken så finns det tre uppgifter, skapa musik, koda ett spökspel och ett tjuvlarm. Måns genomför dessutom så kallade "Barnhack" runt om i Sverige. Det mest signifikanta med med Barnhacken var att de som genomför dem ville ha grupper med hälften tjejer och hälften killar varje gång, men det är mer än dubbelt så många killar som söker. Det har blivit något bättre med tiden, men det är fortfarande en större del killar som pysslar med detta.

Efter det så lyssnade jag på Johan Wendt och Tor Moström som tillsammans med illustratören Peter Bergting har har gjort böckerna om Curly Bracket. I dessa böcker så tränas barnen i en inte alltför avlägsen framtid i det då så livsviktiga datalogiska tänkandet. Curly är superbra på detta, men börjar ifrågasätta Corpuratus, som är det företag som styr världen. Hennes förmåga att tänka datalogiskt hjälper henne i många svåra situationer. Det roliga och intressanta med böckerna är, att sist i boken så finns de problem Curly ställs inför, och lösningarna presenteras också. På frågan om det kommer fler böcker så sa författarna, att ja, de kan se fler böcker framför sig, men inte en oändlig serie. 

Jag berättade att jag uppskattar att de har en tjej som huvudperson, och Johan svarade att det var mycket medvetet och de framhärdade trots att många menade att böckerna skulle sälja sämre än om de hade haft en kille som huvudperson. De har också medvetet jobbat med hennes utseende så att så många som möjligt ska kunna identifiera sig med henne. Tanken med böckerna är givetvis att skapa ett intresse för programmering, men författarna är rörande överens om att det viktiga är inte att skriva kod utan att lösa problemen. problemlösningarna i böckerna är klassiska problem i ny tappning, och berättelserna är riktigt spännande!

                               

Sist men inte minst så var jag på ett seminarium som hette "Ge dina barn ett nytt språk". Där pratade både Måns och Johan igen, men även Karin Nygårds som skrivit böckerna "Så funkar internet" och "Input Koden till digital kompetens". De möttes i en livlig diskussion och summan av kardemumman är att alla måste inte, citat,  "sitta och knacka kod", men de var rörande överens om vikten av att förstå de bakomliggande funktionerna i programmering. Johan menade på att det är en demokratisk rättighet att få verktygen att förstå hur hur våra tekniska plattformar fungerar, om vi inte gör det så blir vi slavar under tekniken. Måns liknar sina böcker med recept på kakor, de är helt enkelt receptböcker för dataspel. Nu fick vi också veta att Curly Bracket är ett tecken i kodning som inte gillas av bla programmet Python. Så här ser curly brackets ut  { }. Curlys antagonist, hushållerskan Floda Rithle är ett anagram på en av historiens största skurkar. Författarna har haft jättekul när de flirtar med olika serier. 

Det diskuterades även om vikten att lära ut programmering i skolan. Panelen menar att det inte behöver ligga som ett eget ämne, utan är applicerbart i de flesta av skolans ämnen. För att slippa få panik om ytterligare saker som ska göras, så tipsar panelen om att använda Curly Bracket och Måns böcker i undervisningen. Det kommer inom kort en lärarhandledning till båda Curly Bracketböckerna som kommer att vara gratis att ladda hem.

                    

Jag lyssnade och lärde, och intresset fick en skjuts framåt. Jag kommer inte att byta yrke till programmerare, men blev väldigt sugen på att åtminstone utmana mig själv i att testa något av det som Måns lär ut i sina böcker. Givetvis så finns snart alla böckerna att låna på Rinnebäcks bibliotek!

Gabriel och PAX på bokmässan

Jag träffade Gabriel och hans morfar på bokmässan. Vi ville tillsammans med många andra lyssna till Henrik Jonsson som gör illustrationerna i PAX-böckerna. Han illustrerar även Fantomen och Batman.
Upp på scenen stegade Henrik utrustad med pennor, tusch och penslar. Nästan genast började han skissa upp en Imp, hans favoritväsen. En Imp är en liten demon med många dåliga karaktärsdrag, ingen att lita på direkt. Henriks Imp har personliga drag uppfunna av illustratören. Henrik berättade att han studerat bilder av många djur för att få inspiration och tycker själv att hans Imp har drag av salamander, vithaj och nakenapa.
Under tiden som han skissade berättade han om PAX-serien och det var mycket vi fick lära oss. Att om du lägger alla PAX-böckerna i en lång rad ska bilderna hänga samman till en enda stor bild. Nidstången, den allra första boken i serien, fick bakläxa av femteklasserna i Mariefred som får läsa och tycka till innan böckerna kommer ut i tryck. Det första omslaget fick Henrik helt enkelt göra om.
Om du kommer till Mariefred kan du hämta en karta på biblioteket och göra en PAX- vandring och besöka alla de platser där handlingen utspelar sig, de finns i verkligheten!
Henrik visade också upp ett par original i A3 format till tidigare böcker. Han berättade att han tecknar en skiss med hjälp av en penna som är kopplad till ett ritprogram i datorn. Sedan skriver han ut bilden och fyller i konturerna med tusch, skannar in den i datorn och slutför teckningarna där. Det tar lång tid att färdigställa varje bild.
På bokmässan var det världssläpp av Pestan, den sjunde delen av tio.
När Henrik hade tecknat och berättat klart vände jag mig mot Gabriel för att höra vad han tyckte men då stod han redan i den långa ringlande kön för att få böckerna signerade av Henrik. Förhoppningsvis med en eller annan figur.
Jag vandrade vidare till nya möten, om dem berättar jag senare i veckan.

Bokmässan 2016

Då var bokmässan över för denna gången. Trött men full av inspiration, intryck och en hel del nya boktips är jag nu tillbaka på jobbet. Bokmässans unika möjlighet att komma författarna nära, vid en bokpresentation eller signering är härlig tycker jag. Det kan också ge lite extra "spännande" information om författaren eller boken som man kan berätta om för eleverna vid ett bokprat eller ett möte i biblioteket.

I år mötte jag bl a Sandra Beijer vars första bok Det handlar om dig gjorde succé när den kom ut och den lånas och läses mycket på Tolvåkerskolan. I dagarna kommer hennes nya bok Allt som blir kvar. Det var intressant att höra Sandra berätta om skrivprocessen med den svåra andra boken. Att följa upp en så lyckad debut kan vara svårt, det var det även för Sandra Beijer. När hon körde fast i skrivandet så ändrade hon allt hon skrivit från presens till dåtid för att se berättelsen med andra ögon. Ett intressant grepp för en skrivövning tänker jag. Den nya boken har redan flera reservationer av elever på Tolvåker som längtar efter att få läsa den. Allt som blev kvar var populär även på bokmässan för den var helt slutsåld på hela mässan redan på lördagsförmiddagen. Tur att jag köpte mitt ex redan på torsdagen!


Fredagsmorgonen började med att jag lyssnade på när Magnus Nordin pratade om sin alldeles nya bok Hemsökta. Hemsökta är en riktig skräckbok och Magnus berättade mycket intressant om att han gjort en grundlig research vad det gäller häxtemat som förekommer i boken. Det finns intressanta berättelser om olika kvinnor i Sverige som anklagats för att ha varit häxor och Magnus har lånat en del av dessa berättelserna för sin sägen om bokens Gydja.

Så fick jag också möjlighet att lyssna på årets ALMA-pristagare Meg Rosoff! Jag tyckte väldigt mycket om hennes Så har jag det nu som jag läste bara för någon vecka sedan. Samtalet på bokmässan var mycket intressant men det tog slut alldeles för snabbt.


Årets snackis då, vad var det?? Kanske att första avsnittet i podden Bladen Brinner släpptes under bokmässans första dag. Har ni inte lyssnat så är det dags att göra det nu!

Som vanligt har man också med sig en hel del kort och bokmärken hem, dessa brukar vara populära och gå åt snabbt...

Dödsdömda

Andra Världskriget rasar i Europa och Norge är ockuperat av nazisterna. Intill norska gränsen bor vännerna Maja, Hilde och Ben. De har bildat motståndsrörelsen Svarta Rosen, som räddat många människor undan nazisterna. Namnet Svarta Rosen har de tagit för att hylla en av de modigaste motståndskvinnorna under kriget, med samma namn.
 I denna den fjärde och  sista av böckerna om Svarta Rosen beger de sig iväg på sitt hittills farligaste uppdrag. Ben hittar ett telegram, som hans pappa egentligen skulle ha, men eftersom pappan är på sjukhus med Bens mamma, som skall föda barn, blir det Ben som läser telegrammet. I ett kodat meddelande får Svarta Rosen veta att Solvik, en liten fiskeby vid kusten hotas att utplånas av nazisterna, eftersom de hjälpt flyktingar och motståndsfolk.  Bens pappa kan inte ta sig dit, utan Svarta Rosen antar sitt farligaste uppdrag och det utan att någon av de vuxna får veta något .

De lyckas ta sig över gränsen till Norge och börjar sin farliga färd över bergen. Överallt finns tyska soldater utposterade och aldrig har det varit farligare att åka fast. Ryktet säger att den som åker fast hamnar på Aakershus, ett ökänt fängelse där nazisterna placerar de fångar som skall avrättas.

Camilla Lagerqvist avslutar här sin serie på fyra böcker om Svarta Rosen. Hon följer den verkliga historien om Andra Värdskriget ganska tätt, men böckerna innehåller även en del "vardag", med "vanliga" tonårsbekymmer, som de tre huvudpersonerna har.
Mycket, mycket spännande och läsvärt!

Torsten Bengtsson

Idag är Torsten Bengtsson på Skönadalsskolan och besöker våra andraklassare. Andlösa sitter de och lyssnar till Torstens berättelser om böckerna. De har haft gott om böcker i klassrummen att läsa innan besöket. Jag vet att det har lästs flitigt, både högt och enskilt.

Bokrådet har också fått besök av Torsten och där berättade han om hur han gör när han ska skriva en bok. Han hade flera olika strategier visade det sig. Eleverna ställde hela tiden frågor och många gjorde listor av hans böcker som de sedan ska läsa.
Jag fick rycka in och äta med en klass och då hängde Torsten på och slog sig ner med soppan bland eleverna. Det fick till följd att fler elever kom in på bibblan efter lunchen och ville låna av hans böcker. Vilken förmån det är att kunna ha författarbesök!

Vad döljer sig i jordkällaren?

Magnus Nordin är bra på krypande obehag och spänning. Jordkällaren är inget undantag.

Simone och Alex är på cykelsemester på Gotland och redan från början går allt fel. De ska ta en genväg, men kommer vilse, vädret är uselt och när de bestämmer sig för att slå upp tältet vid ett ödehus visar det sig att det inte ligger en enda tältpinne i påsen. De tar sig in i huset för att sova och inser att det stått tomt ett bra tag. Elen är avstängd, telefonlinjen död och golvet täckt av döda flugor och råttlort. Men det finns ved i vedkorgen och de lyckas tända en brasa för att driva bort fukten och kylan.

Så ringer telefonen. Det borde vara omöjligt, men ringer gör den och Simone kan inte låta bli att svara. En späd röst bönfaller henne: "Snälla, släpp ut mig. Jag lovar att vara snäll. Snälla, mamma, släpp ut mig ...d-d-det är så k-kallt..." Samtalet bryts och kvar står Simone med en klump i magen. På övervåningen hittar de en almanacka från år 2000, kläder och leksaker som antydde att huset bara blivit övergivet plötsligt och några teckningar på en glad familj med två barn och en ledsen familj med bara ett enda barn.

När telefonen ringer igen blir Simone övertygad om att det finns en hemlighet i huset, ett mysterium som hon måste hjälpa till att lösa. Det skulle hon kanske inte ha gjort...