438 dagar

I 438 dagar satt de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fångna i Kalityfängelset nära Addis Abeba i Etiopien. De blev dömda till 11 års fängelse för terroristbrott men tack vare "tyst diplomati" och ett hårt arbete av UD, Jens Odlander Sveriges ambassadör i Etiopien och Carl Bildt Sveriges dåvarande utrikesminister kunde de benådas och kom hem till Sverige i september 2012. Persson och Schibbye har skrivit en bok om varför de ville göra ett reportage om Ogadenprovinsen i Etiopien, om hur det gick till när de blev tillfångatagna och framförallt om de 438 dagarna som de satt i fängelset.

LL-förlaget har gett ut en lättläst variant av 438 dagar. Det är den jag har läst och jag tycker den är mycket bra och spännande. Persson och Schibbye beskriver vardagen i fängelset med kyla, löss och råttor men också om vänskap med andra fångar. Det politiska spelet kring deras rättegång och benådande beskrivs utifrån Perssons och Schibbyes uppfattning och upplevelser inifrån fängelset. 438 dagar är en mycket spännande bok som också ger oss inblick i viktig nutidshistoria!

Det finns en lektion knutet till boken med källkritiska frågor och fördjupningsuppgifter som man kan använda sig av om man väljer att arbeta med boken i klassrummet.

Att ha oddsen emot sig

Vissa böcker blir liksom aldrig lästa. Jag väljer bland de nya böckerna på jobbet, plockar ut några stycken och tar med dem hem, lägger dem i en hög på bordet i uterummet. Sen kan det hända att de blir liggande där. Någon blir läst och återlämnad, medan andra ligger kvar. Jag tar hem nya böcker som hamnar ovanpå, blir lästa och återlämnade, men de där glömda stackarna blir bara liggande. Tills det händer till exempel påsklov och en dag när omständigheterna gör så att jag jobbar hemifrån. Då kan det plötsligt hända att jag plockar upp en av de där bortglömda, lite bortvalda och börjar läsa. Ibland visar det sig att min magkänsla är rätt, det var ingen superbra bok och jag kanske lämnar den halvläst, men ibland blir det som idag; jag börjar läsa och vaknar sedan upp ur det parallella universum som är boken två timmar senare och undrar vad som hände. Det är inte nödvändigtvis en fantastisk bok på det sättet "Förr eller senare exploderar jag" eller "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn" är fantastisk, men det finns något som griper tag och håller fast ändå.

Det som fick mig att vänta flera månader med att börja läsa den här boken var nog titeln, jag gillar den inte alls, men det kan ju inte boken hjälpa. Det är en direkt översättning från det norska originalet. Jag gillade kanske inte heller omslaget speciellt mycket. Även det likadant som det norska. Och baksidestexten var inte klockren... Egentligen vet jag inte vad det var som fick mig att plocka hem boken, men så här i efterhand är jag glad att jag gjorde det.

Anne Bea är inte speciellt populär, det är en mild underdrift. Anne Bea är den nästnäst sämsta man kan ha till vän, enligt skolans alla sociala regler. Men det struntar som tur är Nils i. Med Nils kan Anne Bea vara sig själv och då är hon rolig, känner sig rolig och tänker inte på allt som är fel med henne. Hon är så glad att hon har Nils. Anne Bea, eller Annebino som Nils kallar henne, är albino, eller rättare hon är född med albinism. Hon har inget pigment i huden eller håret och är alltså otroligt blek och med vitt hår. Dessutom gör sjukdomen att hon ser väldigt dåligt, ingenting alls utan glasögon och väldigt dåligt även med dem på sig. Det gör att hon måste sitta längst fram i klassrummet, att hon ofta går in i saker och snubblar och att hon omöjligt kan vara med på bollsport på gympan. Inte bara för att hon inte ser utan även för att de andra i klassen medvetet kastar bollar på henne och är jäkliga på alla sätt de kan. Värst är Thea och hennes lilla hov. Thea styr klassen och det Thea tycker, tycker alla andra också.

Två veckor innan skolans talangjakt råkar Anne Bea göra sig rejält osams med Thea och hovet och hon inser att hon måste komma med något riktigt bra för att inte bli fullkomligt tillplattad efter det. Hennes moster Mona kommer på en plan, Anne Bea måste också uppträda på talangjakten, för om det är nåt som Anne Bea kan som Thea definitivt inte kan så är det att sjunga. Hon måste visa alla att det finns mer än en tystlåten albino i henne. Problemet är bara att Anne Bea aldrig medvetet gör något för att dra blickarna till sig - hon får mer än hon behöver av det ändå. 

Kampen mot superbitcharna är en fin bok om vänskap. Om att våga vara vän även när oddsen är dåliga. Det handlar också om att våga vara sig själv fast (nästan) ingen har vett att uppskatta det. Och även om det finns en del ganska blinda och fega vuxna i den här boken så finns det också de där bra, lyssnande och seende vuxna som alla utsatta barn behöver. 

Sjörövarhjärta

Det är en tryckande het sommar och syskonen Rick och Nora är uttråkade. Deras föräldrar jobbar långa dagar och de vanliga kompisarna från skolan verkar ha annat för sig. Ute på en liten obebodd holme som heter Laboratorieholmen, bara hundra meter från där de bor, hittar de en gammal låda av metall. Den är låst och ganska sliten, men Nora hittar på en fantastisk historia om sjörövaren Blodsöga som skar ut sitt eget hjärta och la det i lådan. Den som har lådan när han kommer tillbaka för att hämta det kommer att bli belönad. Så börjar leken där syskonen tillsammans med tre andra barn som bor i området tävlar om att hitta och gömma skrinet så bra de kan. De är i två lag och om en blir tillfångatagen måste den avslöja någon ledtråd till var lådan finns och resten av laget får försöka frita fången. Men ganska snabbt spårar leken ur. Det börjar med att Rick ser ett hus, eller mer en liten stuga, som verkligen inte brukar finnas där i vanliga fall och en flicka i ålderdomliga kläder. Det ser lite suddigt och blekt ut som på ett gammalt fotografi och snart bleknar synen bort helt och hållet. Men flickan, som heter Gerda, vill ha tillbaka skrinet. Nora vägrar tro Rick och tror bara att han tröttnat på leken och vill ha en ursäkt för att dra sig ur. Men fler och fler av barnen ser och hör saker där ute på holmen, som inte riktigt stämmer med deras verklighet. Kan det verkligen finnas portar till en annan tid där ute? Och vad är det egentligen för speciellt med skrinet?

Det visar sig att den nu så tomma och övergivna Laboratorieholmen ruvar på en 75 år gammal hemlighet.

Boken är skriven av ett syskonpar, Simon och Emma Leijnse, och utspelar sig i Kalmar där Simon bor. I havet precis utanför Kalmar finns tydligen en liten holme som påminner ganska mycket om Laboratorieholmen. Jag tror att det kommer fler spännande böcker om Rick och Nora.

Påskekrim

I våra grannländer Norge och Danmark finns det en tradition att till påsk läsa deckare, sk Påskekrim. Påskekrim funnits som företeelse i Danmark och Norge  sedan 1923, så nu tycker jag att det är dags att ta den seden till Sverige också!

Kom in på valfritt bibliotek och låna en deckare att läsa i påsk, det ska jag göra!

Behöver du lite tips?

Varsågod!

    

  

    

    

    

Glad läspåsk!

Nya omslag

Under hela läsåret arbetar jag med temat förvandling med mina elevens valgrupper. Vid vår senaste träff fick eleverna välja någon bok som de har läst och tycker mycket om. Uppgiften var att göra ett nytt omslag till boken.

Jag hade bestämt att vi skulle arbeta med Pic Collage, en app som jag bara hade hört talas om men aldrig jobbat med.Vi började lektionen med att ladda ner appen. Sen fick de elever som hade arbetat med den tidigare ta över lärarrollen. På några få minuter var alla igång med att göra sina egna omslag. De var djupt koncentrerade och tiden den bara rann iväg.

Här ett axplock av elevernas förvandlingsnummer.

eric av Shaun Tan

Shaun Tan är en fantastisk författare och illustratör som fick ALMA-priset 2011. Läs mer om Shaun Tan här.

Den senaste boken som Shaun Tan har gjort och som finns på svenska är Eric. Boken Eric är tunn och liten till formatet, man läser och bläddrar igenom den på några minuter. MEN det är en berättelse som inte lämnar mig, en berättelse som man kan läsa om och om igen, som man kan prata om och fundera på. Boken är illustrerad med de mest fantastiska små bilder där man ständigt upptäcker nya detaljer.

Hela berättelsen om Eric finns uppläst (med illustrationer) på youtube. Berättelsen är på engelska. Lyssna och njut!

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs är en bok som jag är mycket förtjust i. Jag återkommer ofta till den i tankarna, just för att den är så annorlunda än det mesta jag har läst. Den biter sig kvar och ibland så poppar det upp något ur den som jag inte ens visste om att jag funderat på.

Emelie skrev om den här.

Nu kommer filmatiseringen, regisserad av Tim Burton. Det verkar hur häftigt som helst!

Kolla trailern!