Augustpriset 2015

I måndags avslöjades vem som fått Augustpriset 2015.  Det finns fyra kategorier och vinnarna är:

Årets svenska barn- och ungdomsbok: ”När hundarna kommer” av Jessica Schiefauer.

Årets svenska skönlitterära bok: ”Allt jag inte minns” av Jonas Hassen Khemiri.

Årets svenska fackbok: ”Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren” av Karin Bojs.

Lilla Augustpriset: ”Den på intet vis speciella” av Rasmus Bjerkander från Linköping.

Dessvärre har jag inte själv läst "När hundarna kommer", men så här står det i Adlibris

beskrivning av boken:

"Vinnare av Augustpriset 2015 i barn- och ungdomskategorin

En kärlekshistoria av Augustprisbelönade Jessica Schiefauer

Den här sommaren älskar Ester och Isak varandra vettlöst. Den här sommaren kommer deras kärlekshistoria att solkas, falla sönder och återuppstå. Den här sommaren misshandlas en ung pojke till döds vid en stilla insjö. Och Isaks lillebror var där när det hände. Jessica Schiefauers roman är en förtätad och aktuell berättelse om kärlek, besatthet och om våld.

Ester och Isak. Isak och Ester. Två unga människor i ett litet samhälle i Sverige. Småstadstristessen den här våren löper sida vid sida med de nynazistiska strömningar som blir allt synligare: Ett hakkors i svart bläck på mattebokens pärm, en torshammare om halsen, skrålande fyllesång om fosterlandet på festerna.

När Ester och Isak en vårkylig kväll möts på en av festerna vid sjön förändrar de varandra. Deras förälskelse väcker dem till liv.

Ester sover allt oftare över i Isaks pojkrum, äter frukostmackorna vid hans köksbord.

Isak har en lillebror som heter Anton.

Och det här är berättelsen om Esters och Isaks stora kärlek. Och det är berättelsen om när Anton tog en annan människas liv."

5768 visningar på Youtube

Jag hakar på Ninnis inlägg om Författardagen i Hässleholm.

Det var mycket intressant att följa samtalet mellan Lawen Mothadi, Ralf Novak-Rosengren och Anita Santesson. 

Varför är böcker om romer och resandefolket, som brukar kallas svenska romer, och som funnits i Sverige sedan början av 1500 talet, så sällan förekommande?

Helt enkelt därför att de barn som kom ifrån resandesläkt eller hade romska rötter tidigt lärt sig att deras historia, ursprung och traditioner inte varit intressanta för någon utanför deras egna kretsar. De har t om lärt sig att dölja sitt ursprung, för att undgå förföljelse och mobbning. 

Länge lärde skolan ut att det sk tjuvspråket med speciella ord hade sitt ursprung bland kriminella, men egentligen var det svensk romani, orden kom ifrån. Inte konstigt att Rosita i boken 5768 visningar på Youtube bara vill gömma sig när läraren säger så här" I fredags hade vi svenska och pratade om språk i Sverige. Såhär pratar kriminella , sa hon. Tjyvspråket...sen fick jag blunda och bita mig själv i läppen för att inte börja böla...Orden hon visade var inte alls något tjuvspråk. Det var mitt språk "

Detta var ett litet utdrag ur boken av Ralf Novak-Rosengren , själv resande och Anita Santesson, filmare. Kanske inte så konstigt att huvudpersonen Rosita inte vill avslöja sitt ursprung i skolan. Hon får dock revansch genom att hon och några klasskompisar spelar in en låt, som sedan visas 5768 gånger på Youtube. I boken finns också berättelsen om starka traditioner och en stark familjesammanhållning.

Flera delar om Rosita väntas följa.

Vill du veta mer kan du titta på webbplatsen lattjodrom.com.

Författardag i Hässleholm

I tisdags var jag och Lena på Författardag i Hässleholm. Jag var spänd av förväntan, förra året var så inspirerande, och programmet lovade mycket även i år!
Först ut var Barbro Lindgren som läste dikter ur sin senaste diktsamling "Dikter i urval 1974-2004". En härlig start på dagen!



Därefter så samtalade Lawen Mohtadi, Ralf Novác-Rosengren och Anita Santesson med Mårten Sandén som moderator om romer i litteraturen med avstamp i nyutgivningen av Katarina Taikons serie om Katitzi och Ralfs och Anitas bok om Rosita, "5768 visningar på Youtube". Anita och Ralf berättade också att det kommer, minst, en bok till om Rosita.

   

Peter Ekberg väjer inte för de svåra utmaningarna, han skriver böcker om filosofi och hållbar utveckling för barn. Han har bla skrivit "Uppdragserien" och "Tänk själv!", men har även översatt boken "Professor Astrokatt i rymden".

    

Lotta Bergman, lektor vid Malmö högskola, har tillsammans med sin kollega Magnus Persson genomfört projektet " Författaren i klassrummet", där de har undersökt vad ett författarbesök egentligen ger och vad som händer i klassrummet vid ett författarbesök. Det de kom fram till är att det finns många postiva effekter med författarbesök, men också att det krävs en del förberedelser inför besöket för att det ska bli bra.

Efter lunch fick vi berättat för oss hur Hunden Rund kom till. Annika Henning och Maria Nilsson Fidlers oemotståndliga böcker böcker för de yngsta skrivs på rim och handlar om vardagliga saker som kroppen och nu senast odling. Önskemål kom upp om Hunden Rundböcker med mera text, för nybörjarläsaren, och författarna verkade inte oävna.



Martin Nordin guidade oss genom ett zombiespäckat Gotland, i Elias och Emmas fotspår. Zombierna i serien "Varelserna" anfaller bara om nätterna, till skillnad från många andra zombier i böcker och filmer. Fyra böcker har det blivit, och det verkar som om det kan bli en uppföljning!
Magnus bjöd även på bakgrundsfakta om zombier vilket var intressant.



Boken "Stå ut" , där en av huvudpersonerna är läraren Christer, fick författaren Mattias Edvardsson kämpa lite för hos förlaget, det är inte så vanligt med en vuxen huvudperson, som tar lika stor plats i berättelsen, i ungdomsböcker. Nya boken heter "April, April" och handlar om Hugo, som planerar att ta livet av sig på ett ganska spektakulärt sätt, men misslyckas och hamnar på ett behandlingshem. Där träffar han Julie, Nico och April...och upptäcker att vissa saker är värda att leva för.

  

Anna Holmström Degermar var en relativt ny, men angenäm, bekantskap för mig. Jag har läst "Modighetsprovet" men bestämde på stående fot att beställa fler böcker av henne. Hon berättar om glesbygden, hjortron och mormödrar, och riktigt sugen blev jag på boken "Det ringer, det ringer".

    

Bonniers förlag har sedan några år tillbaka inför julen givit ut en så kallad adventsbok, och i år är den skriven av Mårten Sandén och heter"Skorstensjul". Mårten berättade början av berättelsen och om bokens tillkomst. På onsdagen när jag kom tillbaka till jobbet hade mina beställda exemplar kommit, och det är en mysig, lagom spännande historia om de tre barnen Issa, Mago och Stella, och jakten på Stellas pappa, där de tänker sig att alla tre kan få bo tillsammans.
Han berättade också lite om sin nya bok "Sju förtrollade kvällar", som jag också vill läsa snart!

  

Konferencier Malin Stehn lotsade oss galant genom dagen, och jag ser redan fram emot vad nästa års Författardag i Hässleholm kan bjuda på!

Splods öga

En morgon när två barn ska äta sina frukostflingor finns det ingen mjölk i kylskåpet. Pappan ger sig ut för att köpa, men det dröjer oresonligt länge innan han kommer tillbaka. Till slut gör han ändå det och han har mjölken med sig. Ett paket mjölk som varit på äventyr i både tid och rum, räddats från pirater, vulkanutbrott och wumpirer, men också räddat jorden från att invaderas och övertas av ondsinta rymdvarelser. Det är ingen dålig historia som barnens pappa berättar när han kommer hem. Men tror barnen verkligen på den?

Neil Gaiman (som i största ödmjukhet skrivit "Vansinnigt populära" framför sitt namn på bokens omslag) har skrivit ett galet (galaktiskt) äventyr. Det är ganska gott om svåra ord, och en hel del situationer som kan behöva förklaras lite, så den passar kanske inte så bra för egen läsning. Men som högläsningsbok... Absolut! Jag tror att jag hade älskat den som barn och jag hoppas att många lärare kommer läsa den för sina klasser.

Bilderna i boken är gjorda av Chris Riddel och de är helt fantastiska. Jag skulle rekommendera att skanna in ett par av dem och visa medan du läser. De tillför ytterligare en dimension till humorn och framförallt så ökar förståelsen i de partier som kanske är lite svåra för vissa barn.

Om en nu nödvändigtvis vill ha "nytta" av sin högläsning, alltså mer nytta än att bara göra duktiga läsare av sina elever, så kan historien uppmuntra till att lära vidare om både pirater förr och nu, religionsutövning hos sydamerikanska indianstammar före européernas kolonisation av kontinenten och tidsresors för- och nackdelar. Bara som exempel. Även om det är en knasig berättelse finns det alltså möjligheter att utnyttja den för fortsatta studier inom en rad olika ämnen.

Lycka till!

Skorstensjul

Varje år brukar det släppas någon ny julbok, en sådan där bok med ett nytt kapitel att läsa varje dag i december fram till julafton. I år har jag fått boken Skorstensjul i mina händer och jag har läst, begrundat och tittat på de förtjusande bilderna som illustratören Lina Bodén har gjort.

Skorstensjul handlar om de tre föräldralösa barnen Stella, Mago och Issa som har hamnat på Stockholms central efter att ha rymt från barnhemmet där de bor. De har bestämt sig för att de ska flytta till Magos pappa som är på väg hem till Sverige från Afrika för att hämta dem. Det  tror i alla fall Mago, Stella är inte så säker på det där med Magos pappa. På Stockholms central träffar de för första gången på stackars Niklasson, en uteliggare som tappat minnet. Niklasson är i själva verket hela berättelsens huvudperson.

Skorstensjul har alla ingredienser som en riktigt bra julberättelse ska ha. Barn som är hemlösa, far illa och som ingen bryr sig om. Onda människor, drömmar om ett sammanhang och om ett bättre liv. Naturligtvis slutar berättelsen riktigt lyckligt (det är ju en julberättelse) och man känner en fantastisk julstämning i boken.  Ändå är det en mycket bra och aktuell berättelse med många saker att lyfta och diskutera. Finns det hemlösa och föräldralösa barn i Sverige? Hur har det blivit så? Vem tar hand om dem?

Det är Mårten Sandén som skrivit Skorstensjul och den passar att läsa för de yngre barnen (7-9 år). 

Sent ska syndaren vakna...

1999 när den första Harry Potter-boken kom på svenska var jag 18 år, gick på gymnasiet och hade inte tid att läsa barnböcker. När filmen kom 2002 var jag lite snobbig och tyckte att det var alldeles för hajpat, hela grejen. När jag började jobba på mitt första biblioteksjobb 2007 lästes böckerna så mycket, alla visste allt om dem och det fanns verkligen ingen anledning för mig att lägga tid på att läsa dem för att göra reklam för dem - de lånade ut sig själv utan att jag behövde röra ett finger. Så har åren gått och det har alltid funnits annat som varit viktigare. Jag har ju ändå inte kunnat undgå att förstå vad det hela handlar om. Namnen Voldemort, Gryffindor, Dumbledore och Hermione (även om jag fortfarande inte fattar hur det uttalas!) är välbekanta.


Men nu kom första boken Harry potter och De vises sten i en alldeles ny illustrerad utgåva (Maria skrev om detta HÄR) och jag föll verkligen pladask för bilderna. Boken fick till slut följa med hem och nu har jag läst den. Formatet på boken är möjligtvis lite klumpigt. Det är ingenting för sängläsning, kan jag konstatera efter att ha försökt, men jag kan tänka mig att som högläsningsbok kommer denna vara fantastisk, att sitta ihop och titta på bilderna länge, Jag blev faktiskt så såld på boken att jag nu funderar på att köpa böckerna även till mig själv efter hand som de ges ut, gömma dem och sedan ge allihop på en gång till mina barn när de har åldern inne och alla illustrerade utgåvorna har kommit ut (om sisådär sex-sju år). Börjar redan längta!

Själva historien behöver jag väl inte säga så mycket om, men här kommer några av mina favoritbilder. Kvalitén på fotografierna kanske lämnar en del övrigt att önska...

 Det här är ön där Harry Potters morbror försöker gömma familjen för alla brev som kommer om att Harry blivit antagen på Hogwarts.

 Hagrids stuga och trädgård!













Min ettåring blev alldeles vild av glädje när hon tittade på denna bilden och såg att det var en katt. ("Tahht!!!")

Ja, så nu är det väl bara ett knappt år kvar till nästa bok.

Mockingjay - part 2

I kväll är det dags. För mig och mina barn alltså, att se Mockingjay part 2 som är den avslutande filmen av de fyra filmerna i Hungerspelstriologin.
Vi har läst alla böckerna och vi har sett alla filmerna på bio när de kom ut. Förra helgen tittade vi återigen på alla de tre föregående filmerna hemma för att vara uppdaterade och förberedda inför i kväll.

Jag har alltså haft Hungerspelshistorien aktuell sedan jag läste den första boken för ca 7 år sedan. Trots det så tröttnar jag inte på storyn. Jag tycker böckerna är otroligt spännande och välskrivna med många lager och teman. Filmerna är också mycket bra gjorda, de följer böckerna väl. Att sedan Jennifer Lawrence (som spelar Katniss Everdeen) är en otroligt duktig skådespelare gör intrycket än starkare. Hon kan verkligen spegla den ångest och de omänskliga svårigheter hon ställs inför.

Tyvärr finns det aktuella teman i filmen där man kan dra paralleller till vad som händer i dagens samhälle. Ett samhälle med rika och fattiga - de som har mat på bordet och de som inte har det. Attacker och vedergällningar. Barn som tvingas gå de vuxnas ärende i krig.

Utan att avslöja för mycket av handlingen i denna avslutande del så är det ändå så att Katniss - denna otroligt starka och smarta unga kvinna, som har lyckats överleva två hungerspel för att hon är en fantastisk pilbågeskytt, till slut väljer freden - pacifismen.

De tre första filmerna