Hemligt:Jördis hjärta Harry

"För ganska längesedan var H min värsta bokstav. Nu är det min bästa. Jag har kommit på en massa saker på H som är bra: Hjärnan, Hallonkräm, Hammarby IF, Havet(att bada i-inte dricka), Hundvalpar(jag gillar kattungar mer, men ändå)Hela havet stormar, Hamburgare, och ni vet vem, så klart.

Ni vet vem, det är ju Harry förståss, Harry, från "Borttappat: Katt, Kompis , Kalsong och" Efterlysta: Harry Hansson och jag". Den som skrivit listan är Jördis.

Från att ha varit det absolut värsta Jördis kan tänka sig har Harry blivit det absolut bästa, men det är alldeles omöjligt att erkänna det "för absolut alla på planeten Jorden", skriver Jördis på en annan lista.

På jullovet har Harry Hansson och Jördis stått bredvid varandra hemma hos Harry och tittat på när någon flyttat in i Jördis hus. Då sa Harry "minä rakastan sinua" till Jördis. Det betyder "jag älskar dig "på finska. Harry har nog ingen aning om vad det betyder tänker Jördis...

Detta är en rolig bok, precis som de två andra delarna i serien. En rolig bok, men också med en del att fundera på.

Agnes Cecilia En sällsam historia

Av de böcker som jag plockade med mig hem så blev Maria Gripes klassiker Agnes Cecilia- En sällsam historia en av favoriterna. Ninni bloggade om boken i Biblioteksbubbels adventskalender i julas. I den skrev hon om bokens handling och om du missade det inlägget så kan klicka på länken här nedan:

http://biblioteksbubbel.blogspot.se/2014/12/adventskalender-lucka-21.html

Jag läste aldrig den som barn/tonåring och det är jag glad för, för annars så hade jag inte fått den fina bokupplevelsen som jag fick härom veckan. Den har länge varit med på min ”att läsa lista” och det känns nästan lite sorgligt att stryka den. Innan man öppnar boken så vet man inte riktigt vad man har framför sig, men när boken är slut så vet man vad man lagt bakom sig!

Det är en bok som dröjer kvar långt efter att man stängt igen pärmen- nästan som en god karamell, eller en bra låt som man önskar inte ska ta slut och som man kan lyssna på om och om igen.

Trevlig sommarläsning!

Dödligt misstag!

Lena Lillestes tionde deckare om Tommy och Flisen är ett rafflande äventyr. Spännande och otäckt! Linda är ny i Tommy och Flisens klass. Linda är en snygg tjej, som alla killarna genast tycker är spännande. Det visar sig att hon har en mycket farlig "hobby". Hon tar kontakt med äldre män på nätet, för att sedan råna dem när de träffas. Naturligtvis dras Tommy och Flisen in i detta och blir vittnen till att Linda skjuter en man , som hon nyss rånat!  Mannen lämnas blödande i skogen. Det visar sig dock vara en kolsyrepistol och inte ett dödligt vapen. Det är illa nog, kan man tycka och Tommy och Flisen slits mellan att anmäla till polisen och rädsla för att bli inblandade. Historien hade dock fått ett alltför snabbt slut om polisen blandats in redan här, utan den alltmer otäcka historien fortsätter. Mannen i bilen visar sig ha förbindelser upp på regeringsnivå och ännu högre upp.

Spännande och otäckt som sagt. Saker som jag funderade på medan jag läste. Det nästan otäckaste är Lindas fullständiga känslomässiga  avtrubbning inför allt det hon håller på med. Visserligen är männen hon stämmer träff med riktiga svin, som tror att de skall få köpa sex av minderåriga flickor, men Linda förhåller sig fullständigt kall inför att något skulle vara fel i att råna och skjuta mot en människa. Jag funderar på vad Linda kan tänkas ha varit med om för att bli så avtrubbad. Det får man aldrig veta.

Varför Tommy och Flisen alltid råkar ut för de värsta bufflarna, de värsta lärarna och har en förmåga att bli fullständigt insyltade i allt? Ja , annars hade det ju aldrig blivit någon historia.

Och efter att ha läst nästan alla böckerna om Tommy och Flisen undrar jag verkligen varför Tommy fortfarande måste åka till sin pappa varannan helg, när pappans fru , kallad Ulle-Bulle är riktigt utstuderat elak mot Tommy och varken hans pappa eller hans mamma, som annars verkar vara normalt hyggliga människor reagerar.

Men annars är böckerna spännande och läsvärda och otäcka !

Gengången 1

Vem är det som bor på Gengången 1 egentligen? Är det Oliver, den pianospelande pojken, som Ellinor just lärt känna eller är det  kvinnan med stram hårknut, balettlärare och egentligen död sedan många år? Och vad menade Charlotte, den blinda kvinnan på loppisen, när hon sa att det spelande smyckeskrinet, som Ellinor så gärna ville ha när hon var där med sin mormor, var gratis, men bara för rätt person?
Den här boken, en ny rysare av Ingelin Angerborn, nu hennes sjätte bok i samma genre, börjar med att Ellinor och hennes mormor alltså besöker en loppis och Ellinor förälskar sig i ett vackert smyckeskrin, ett sådant som  spelar, då man öppnar locket och där en liten ballerina snurrar runt, runt till musiken. Redan här slås den mystiska tonen an, när den blinda kvinnan, som äger loppisen, tycks veta direkt att Ellinor är personen, som smyckeskrinet "väntat" på.

Och det är runt smyckeskrinet, som historien vävs, sakta, men säkert skruvas spänningen och "det läskiga" upp. Den lilla ballerinan i skrinet, står alldeles stilla. Hon dansar inte, som andra smyckeskrinsballerinor. Hennes ansikte är perfekt, med "pyttesmå mörka ögon, smala ögonbryn, näsa och mun. Och en liten vit fjäder i det kolsvarta håret"
Men det är något konstigt med ballerinans ena fot" Foten som ballerinan stod på var alldeles sned och konstig, Mindre och liksom förvriden"

Inte konstigt att du inte kan dansa, tänker Ellinor.

Ballerinor och smyckeskrin, låter så lagom spöklikt eller läskigt, men ifrån detta byggs en ganska komplicerad och mycket spännande historia. Som alltid finns ett stråk av sorg i Angerborns historier och trots att historien kan ha vissa drag gemensamt med de andra av Angerborns rysare, är den oavbrutet spännande. Perfekt för en regning sommardag i soffan.

Besök på Schindlers Factorymuseum och boken om Schindlers yngste arbetare

På besök i Krakow, underbar stad, som märkligt nog undkom mycket av förstörelsen, under Andra Världskriget, ville vi se platsen för Oscar Schindlers fabrik. Ni vet, affärsmannen, med nazistisk bakgrund, som senare blev berömd för att ha räddat över ett tusental judar, genom att anställa dem i sin emaljfabrik , "Fabryka Emalia Oskara Schindlera", som hans fabrik hette på polska., och hävda att de var så värdefulla arbetare att de omöjligt kunde skickas till koncentrationsläger och säker död. För även om staden Krakow undkom att bli sönderbombad var den från första dagen av Andra Världskriget utsatt för nazismens terror. En stor del av stadens befolkning var judisk och blev 1941 förflyttade till Krakows ghetto, som 1943 rensades, för att deportera befolkningen till framförallt Auschwitz eller Oswiejin, som staden vid koncentrationslägret heter på polska. I Krakow idag, finns Bohaterow ghetta (ghettots hjältar)

eller torget med de tomma stolarna, torget precis vid det forna ghettot, där dess invånare samlades ihop för vidare transport. Idag finns sjuttiotre tomma stolskulpturer där, för att minna om historien. Filmen" Schindlers List,"som handlar om Oscar Schindler och hans judiska arbetare, spelades in precis där, i det forna ghettot och på Hjältarnas torg.
Det är en stark, välgjord, fruktansvärd, om än något heroiserande film, men sevärd!

Du kan också läsa boken om Leon Leyson, Schindlers yngste arbetare. Han var bara tio år och egentligen för liten för att göra någon nytta i fabriken, men räddades av Oscar Schindler och fick komma med på hans lista över arbetare. Först mycket sent i livet berättade Leon Leyson sin historia, som då blev en bok. Läs den, den finns på våra skolbibliotek!

Grundarfjordur

Som nästan varje sommar är jag på Nordiskt berättarseminarium en kort sommarvecka. I år är vi på Island, i Grundarfjordur. En av öns centralorter med ungefär 900 invånare. Byn ligger med havet som närmsta granne och fjällen i ryggen. Flera av fjälltopparna är snötäckta. 

Här finns gott om övernattningsmöjligheter för turister. Du kan gå på både enkla och mycket avancerade turer i fjällen, åka på valsafari eller skåda Lunnefåglar. 

De flesta arbetar i byns fiskeindustri. Byns stolthet är den fina gymnasieskolan som gör att ungdomarna kan bli kvar hemma några år till. 

Nästan mitt i byn finns ett speciellt och rationellt hus. Det är ett fiskemuseum, en liten bio / scen för teater, turistinformation, kafé med jättegott kaffe eller en varm soppa och som om inte det var nog även byns bibliotek. Trevliga möbler att bara slå sig ned i för att utnyttja wi-fi, läsa en bok eller mötas över en kopp kaffe. 

Naturligtvis botaniserade jag bland böckerna och fann en hel del som jag kände igen. Det är ett hus att trivas i, perfekt för att sprida böcker och läsning ifrån.

Härlig och spännande sommarläsning med Jo Salmsons nya serie Drakarnas öde

Stjärnstenen

Stjärnstenen är första delen av två i Jo Salmsons nya fantasyserie "Drakarnas öde".  Den mystiska kraften i Stjärnstenen kan förgöra en hel värld - men den kan också varna för faror. Möt Nea som har Gåvan att tolka skuggorna i stenens inre.

Neas mamma var en av Demars berömda drakriddare. När hon förälskade sig i Belon, stjärntolkaren, tvingades hon att lämna sin familj och överge sin gröna drake. Hon och Belon fick några få lyckliga år tillsammans. Nea var inte mer än nyfödd när hennes pappa dödades i kriget mot häxmästaren.

Sedan dess har mäster Fenel varit stadens enda stjärntolkare. Nea visar sig ha gåvan under ett prov, men det hon ser i stenens skuggmönster är inte vad hon väntat sig och det förändrar hennes liv för alltid. Mäster Fenel är inte riktigt den han utger sig för att vara och nu behövs Demars drakar mer än någonsin - men de och drakriddarna verkar ha svikit sina löften.

Hur ska det gå?

Med Stjärnstenen inleds serien "Drakarnas öde". Den är skriven för lite äldre barn än Jo Salmons tidigare böcker och den innehåller inga illustrationer.

 

Jag ser fram emot att få ta del av en spännande uppgörelse i del två!